Dagens vän 8/4: Matz Nilsson

På våren 2003, strax efter att Marco flyttat ut, kom jag ur min rådande livskris. Dödläget bröts av att jag äntligen hittade ett jobb! Det hade varit både svårt och knäckande att söka jobb i ett land där en inte förstod språket, och sedan dess har jag all förståelse och beundran för de nya svenskar som klarar av det här, där språket är ännu mindre och obskyrare.

Canon hade beslutat att centrera alla sina kundtjänster för Västeuropa på en och samma plats, och då föll sig naturligtvis Bryssel naturligt, där det kryllar av personer av olika europeiska nationaliteter. Jag hade varit på intervju redan tidigare för detta, men då hade det gällt support på tyska. Såhär i efterhand kan jag inte förstå hur jag vågade söka ett tysktalande jobb, men så gick det inte så bra heller. När jag däremot kom och erbjöd dem mitt modersmål så hoppade upp och ner av glädje och tjöt att det var precis vad de hade önskat sig. Nej, jag överdriver inte, hon som kom in med anställningskontraktet studsade faktiskt av glädje!

På min första dag träffade jag en hel drös människor som sedermera blivit Facebook-vänner, och det är omöjligt att särskilja ordningsföljden. Men först och bäst minns jag i alla fall att Matz Nilsson var.

Matz var nyinflyttad till Bryssel, han hade funnit kärleken på nätet och den visade sig ha sin icke-virtuella hemvist i Belgien och heta Indiana. Så Matz tog språnget och flyttade, något som han förmodligen aldrig ångrat en sekund.

Jag och Matz klickade från början. Vi visade oss ha samma sorts humor och bildade snabbt en liten grupp tillsammans med iranierna Alex och Pedram, som jag kommer presentera inom ett par dagar.

Matz stora bidrag till mitt liv skulle bli bowlingen. Matz spelade på tävlingsnivå och hade anslutits till en ganska högt placerad klubb i belgiska ligan. Han fick in mig på bowlingbanan och lärde mig sikta och ta ansats. När jag snart skaffade mig eget klot och skor donerade han sin gamla, skrotfärdiga bowlingväska till mig, och den hade jag sen till för bara ett par veckor sedan.

Vi delade intresset för fotografi och skaffade oss snart egna Canon-kameror och jag minns speciellt en gång när vi satt hemma hos Matz och nördade oss med att försöka ta snygga bilder av hans lavalampa. Tiden flög fram och vi med den. Det var ballt att alltid få vara först med att se de nya Canon-produkterna.

En sån som Matz stannar ju inte i fyra år på en kundtjänst, så snart övergav han mig där jag satt tjudrad vid mitt headset. Men jag fick i alla fall ta över hans ansvar över att svara på mailfrågor, och det lärde mig än mer och släppte lös mig från de evigt ringande telefonerna i viss mån.

Trots att vår tid på samma arbetsplats var slut så fortsatte vi att umgås, skämta och larva oss. En gång satt vi på spårvagnen i Bryssel och försökte slå i belgarna att ”axelvaddar” var ett vanligt svenskt ord genom att interfoliera vår konversation med glosan.

Så flyttade jag hem, men de gånger jag åkte ner till Bryssel, och när Matz och Indiana kom upp till Stockholm så sågs vi. I september 2009 fick jag äran att vara gäst på deras bröllop som ägde rum på Sundby gårds värdshus i Huddinge. Mer om det kalaset när det är dags för Indianas egen dag.

Senaste gången vi såg blev lite snopet avkortad eftersom jag blödde kraftigt från sidan, men det var trevligt i alla fall.

Matz och Indiana fick en liten Felix för ett par år sedan.

Kram på dig, Matz! Och tack för hobbyn!

3 thoughts on “Dagens vän 8/4: Matz Nilsson

  1. Matz Nilsson skriver:

    Hallå Johan, härliga minnen kommer tillbaka.
    Minns något också från min första tid i Belgien, sensommar 2003.
    Du, jag och Pedram åkte in till stan för att sätta oss på en terrass på Grand Place.
    Du beställde ölen eftersom du hade bott där längre.
    Vi fick varsin Duvel serverad, och den smakade så gott så det blev en till efteråt. Efter att inte ha ätit sedan lunch, var det på vingliga ben vi lämnade terrassen för att inta middag.
    Vad vi åt gjorde ett mindre intryck på mig, så det minns jag inte.
    Fortfarande en av mina favoriter, så tack för introduktionen 🙂
    Alltid kul att läsa dagens vän, men extra kul när den handlade om mig, tack för det.
    Nu är bowlingskorna på hyllan sen år tillbaka, men kameran alltid i högsta hugg då jag är på mitt andra år av 3 på en utbildning för att bli en professionell fotograf.
    Vi får se var det leder, men kul är det, och det intresset fick sin start för nästan 11 år sen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s