Det gamla spelet om en far

Sällskapsspel har alltid varit ett av mina stora intressen. Ett tag intensifierades intresset till snudd på missbruk! Men låt oss börja från början.

När jag växte upp fanns det inte så mycket att välja på. På tv fanns det bara två kanaler, tre om jag räknar med DR, dansk tv, som vi skåningar kunde få in vid fint väder och medvind. Ej heller fanns det så många olika speltillverkare som nu. Störst och i princip ensamt på marknaden tronade Alga, med sina platta, stora kartonger med ljusblå bård. Ju större kartong desto vuxnare spel. Risk var störst av alla. Under den bernerska granen brukade flera paket varje jul ha den där härligt platta formen och mellandagarna brukade bli en excess i Dennis, Scooby Doo och monstret, Bro bro breja och andra klassiska barnspelstitlar från glädjespridarna i Vittsjö. I och med att tiden gick höjdes svårighetsgraden, och jag stimulerades till att lära mig läsa och räkna långt före skolåldern. Mitt första parti Alfapet lär jag ha spelat redan 1976.

Spion, en klassiker!

Spion, en klassiker!

Monopol och andra kapitalistspel blev snabbt favoriter. Fanns det bara chans att tjäna värdelösa papperslappar så kunde en stå ut t o m med urtråkiga Nya Bondespelet, för även om havren frös bort redan i april så kunde ju ens faster testamentera en 120 000 SEK i november. Ens förråd av arvtanter var outtömligt, men det får anses som egendomligt att de alltid dog just före jul. Hade Nya Bondespelet blivit film hade det påmint om Morden i Midsomer.

Något som slog mig som egendomligt redan på den tiden var att det var betydligt högre vinstsumma i en korsordstävling än i en skönhetstävling. Hur ser chanskorten ut i Monopol 2014 egentligen?

Som tidigare berättats innehöll ett av de där platta paketen på julen 1977 ett spel som skulle förändra bröderna Berners liv. Othello blev en omedelbar favorit hos alla utom mig, föräldrarna spelade det när vi gått och lagt oss, och det säger inte lite om hur fascinerande det var. Den kvällstradtionen fick dock ett hastigt slut när Bengt lyckades klura ut en framgångsrik strategi och matcherna slutade vara jämna. Istället blev det Bengt och Nils som spelade och jag som långsamt sällade mig till dem för att få tillhöra och medverka.

Det var oerhört stort att på 80-talet lära känna den som kommit på flera av mina favoritspel. 1980 åkte vi till Vittsjö för att se Nils sopa brädet med allt motstånd, men som konfrencier och arrangör av det hela stod Dan Glimne, skaparen av de flesta av Algas succéer. Othello hade han dock inte kommit på, det hade snarare varit hans inkörsport till Alga genom att han ställde upp i det allra första svenska mästerskapet i Othello 1978 och blev trea. När jag skriver detta inser jag att jag håller på att än en gång göra mig skyldig till historierevision, förmodligen hade Dan sina flesta succéer fortfarande framför sig vid den tiden. Nåja, stort var det i alla fall att få en inblick i spelvärlden och lära känna en som faktiskt livnärde sig på att göra sällskapsspel! Jag var passande starstruck, men hade ändå sinnesnärvaro och fräckhet nog att lyckas fjäska till mig det enda spel på prisbordet som Nils inte vann, Svenska MAD:s spel för dåliga förlorare.

Spelintresset intensifierades och komplicerades. Spelen blev fler och svårare, och snart gjorde frågesportsspelet entré med Masterquiz och Masterquiz 2, Glimne-produkter så klart, och Trivial Pursuit!Dessa fick mig att inse att jag uppenbarligen var rätt mycket mer både allmän- och särskildbildad än genomsnittet.

När jag började spela Scrabble hittade jag horder av likasinnade spelgalningar,och det var då det började gå för långt. Jag fick för mig att börja samla på sällskapsspel och hade snart en ofantlig mängd som fyllde de flesta av mina garderober. Jag dammsög Tradera och Blocket efter begagnade spel och kunde köpa flera om dagen. På något egendomligt sätt hade jag tagit för givet att jag ändå skulle vara singel hela mitt liv så då kunde jag ju lika gärna ha lite kul under tiden.

När det var som värst...

När det var som värst…

Så kom Emily in i mitt liv och att hon inte vände och sprang när hon fick se samlingen kan endast bero på genuin kärlek. Jag började avyttra spelen stegvis och vissa sålde jag till min häpnad med en liten vinst! Jag behöll alldeles för många och vid flytten till Skåne skänkte jag ännu en laddning till Myrorna.

Nu är det dags för flytt igen och jag har gallrat ännu lite hårdare. Under några veckor kommer jag att lägga ut olika spel här på bloggen och på bytessidor på Facebook för att om möjligt byta till mig lite passande bebissaker för dem. Alla lundabor, ta er en titt i den nya kategorin ”Bytes mot bebissaker”. Kanske ni har nåt liggande hemma som ni hellre skulle ha ett sällskapsspel istället för? In och kika, och kom med förslag om bytesaffärer i kommentarerna! Mycket nöje, det kan jag lova!

2 reaktioner på ”Det gamla spelet om en far

  1. Matilda skriver:

    om du har blokusvariant kvar alt en del scrabblepåsar med bokstäver kvar samt sällskapsspel för ålder 7- 12 så är jag jätteintressead av det! jag kan dock inte åka till Er men små söta saker kan jag gärna tänka mig att hitta åt bebisen. filtar å sånt kanske?
    /Matilda

    • Visst finns det spel för 7-12-åringar i samlingen, men de ska i första hand gå till Tora som kommit upp i den åldern redan. Hon är en riktigt liten spelgalning hon med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s