Dagens vän-repris 4: Pär Åkesson

Pär är ännu en kusin på mors sida, han och jag har samma födelsedag, men han är 14 år äldre.

Mitt starkaste minne av Pär är faktiskt inget han är direkt inblandad i. Med jämna mellanrum lastades vi i familjebilen och drog österut, rakt ut i spenaten som Lena Nyman skulle sagt. Ofta slutade de här resorna i Glasholm, där moster Kerstin, morbror Svante och den ilskna taxen Ricke (för det var väl så han hette?) bodde. Jag och Nils var inte överdrivet förtjusta i hundar så vi brukade ta vår tillflykt till ovanvåningen där alltid Pärs jättelika koffert fylld med kallijankor från 60-talet fanns! Rena paradiset för en redan ankfrälst och nyblivet läskunnig femåring. Pär har å sin sida berättat om hur jag och Nils kunde sitta och hålla upp kallijankor för varandra och bara på omslaget på långt håll säga vilket nummer och årgång det var. (Ingen av oss har varit känd för sin goda syn, så nej, vi tjuvläste inte!)
Ett senare minne är den fina Magnus Uggla-imitation Pär bjöd på på sin fyrtioårsfest.

Nu för tiden blir Pär mer och mer lik sin pappa för varje gång jag träffar honom, och det har man ju förstått att det var en stilig karl. Det gäller att åldras med stil! Och sedan några månader tillbaka är han även gift med sin Anke. Från ett tidigare äktenskap har han barnen Matilda och Jonatan. Och liksom sin kusin Joon är han busschaufför, med den kvalitet på humöret som traditionellt krävs av en sådan yrkesman.

Kram på dig, kusin! Tack för all underhållning!

Dagens vän 31/3: Tomas Landers

Marco och Tomas började som stagiaierer på EU samtidigt och blev väldigt snabbt goda vänner. Efter att Marco flyttat från Anders lägenhet på Rue de la Cuve så delade Tomas och han lägenhet ett tag och så fick vi ett nytt tillhåll där vi kunde mingla, dricka glögg i garderoberna och känna oss evigt unga.

Tomas stora intresse var, och är om jag ska förstå hans profilbild på Facebook rätt, jakt i alla dess former, i första hand med gevär. Jag glömmer aldrig när vi satt och konverserade några polska kvinnor som engagerat talade om Polens nationaldjur myskoxen och Tomas efter en lång stund frågade kort och finskt: ”Kan man äta det?”

Tomas bryr sig väldigt mycket om naturen, speciellt om djur och absolut inte bara som villebråd. Han är engagerad i djurrätt och ekologisk matindustri.

Vi har inte setts sedan jag flyttade från Bryssel. Numera har han flyttat tillbaka till Finland och gift sig med Andrea.

Kram på dig, Tomas!

Inbillning i fredagsnatten

God lunch! Äntligen ny vecka med nya möjligheter till karriär, som min gamle vän och kollega Mats Söderlund brukar säga. Veckan är späckad av spännande aktiviteter och blogguppslag efter det revitaliserande mötet med Scrabble-gänget i helgen. Tack alla deltagare och speciellt tack till arrangörerna Roland och Pia!

När jag kom upp till Göteborg i fredags kväll inbillade jag mig två saker: 1) att det var en bra bit att gå till hotellet, och 2) att jag hade bråttom. Därför frångick jag min ursprungliga plan att promenera och ställde mig i kön till taxi istället. Jag var inledningsvis högeligen imponerad av kölösningen på Göteborg C. En taxivärd bad mig att välja bolag på en pekskärm, om det inte var viktigt för mig att åka med ett speciellt bolag så fanns det en ”första-bästa”-knapp, och sedan fick jag en kölapp där numret på min taxi stod för mig att leta upp bland de väntande fordonen. Strukturerat, smidigt och genialt.

Jag hade således lyckats inbilla mig två saker till: 1) folk förstår sådana tydliga instruktioner, samt 2) chaufförerna lägger sig vinn om att systemet efterlevs. Jag såg bara bakluckan på den taxi jag blivit tilldelad när den svängde ut från parkeringen med en hänsynslös bilnappare i passagerarsätet. Taxivärden såg ledsen ut, men nästa chaufför i raden beslöt snabbt att fucka upp systemet ännu mer genom att erbjuda sin, helt oauktoriserade, skjuts, i och för sig med samma välrenommerade bolag som min ursprungliga taxi tillhörde, men ändå helt utanför rådande system och nästan lite spännande anarkistiskt. Walk on the wild side, viskade Lou Reed i sin himmel och jag accepterade erbjudandet.

Taxichauffören frågade vart jag skulle och jag upplyste om vad mitt hotell hette och att det låg på Kungsportsavenyn 6. Mitt på Göteborgs och kanske Sveriges mest kända väg, med andra ord.

” Vet du var det ligger?” undrade chauffören, och jag tänkte att nu får jag ju inte verka helt imbecill för då lär han väl snurra runt med mig i hela stan tills taxametern går i taket.

”Ja, ungefär!” sa jag.

”Bra, för jag har bara bott i Göteborg i två dagar och inte lärt mig stan ännu”, sa chauffören lättat och körde sta. Dags för en ny dubbelinbillning: 1) jag hade säkert hört fel, och 2) han har väl hjälpmedel som GPS eller dylikt. Min världsbild mosades än en gång brutalt när hans nästa fråga var:

”Ska vi svänga här?”

Från den här punkten inser jag att jag egentligen får skylla mig själv som inte sa att ja, det ska vi, vi ska svänga in till kanten och så ska jag gå av, men det skulle ännu ta några minuter innan jag blev så desperat. Jag lät honom svänga, för det var faktiskt rätt. Vi började, möjligen av ren tur, närma oss Avenyn.

”Jag vet inte i vilken ände av Avenyn hotellet ligger”, erkände jag dumt. ”Om numreringen börjar uppe vid Poseidon eller i andra ändan.”

”Poseidon?”

Taxichaffisen svängde upp på Avenyn, tog ett varv förbi en staty som han inte visste vem den föreställde och saktade ner framför ett riktigt flådigt lyxhotell.

”Är det det här?” Det var det tyvärr inte.

”Nej, men jag kan stiga av här och gå resten av biten, det är säkert inte långt”, försökte jag men det örat ville chaffisen inte höra på. Han krypkörde längs Avenyn och agerade plötsligt turistvärd. ”Här har vi 7-Eleven och Burger King, är det något du känner igen?” konverserade han som för att hjälpa mig att minnas var hotellet låg.

”Ja, nog känner jag igen dom kedjorna”, svarade jag, ”men hotellet ligger nog en bra bit längre ner på gatan, jag är ledsen att jag inte vet exakt…”

”Nej, du kanske är lite trött också?” föreslog han som för att ursäkta mig för att jag inte kunde göra hans jobb åt honom.

”Stanna här, så går jag resten av vägen!” sa jag så bestämt jag förmådde i mitt förbluffade tillstånd. Och han stannade faktiskt, men inte förrän han kört runt ett kvarter ett varv för att hitta en bra parkeringsplats. Taxametern var uppe på 189 SEK. Jag kom fram något senare än jag skulle kommit fram om jag hade promenerat hela vägen. Han fick ingen dricks.

Så Taxi Kurir: Jag vill bara meddela att jag uppfyller samtliga av era kompetenskrav! Jag är förbindlig, jag har B-körkort och jag har ytterst begränsat lokalsinne. Dessutom har jag endast rudimentär kunskap om Göteborgs geografi. Om denna min öppna ansökan är intressant för er så hoppas jag att ni laddar ner mitt CV och att vi snart har vidare kontakt. Jag antar att det är OK för er att jag pendlar från Staffanstorp?

Sådär, det var veckans första jobbansökan. Idag ska jag följa upp ett par heta tips jag fått ifrån er läsare, bl a ett som jag betraktar som lite av ett drömjobb för mig. Tack Patrik Nilsson, Annelie Gredander Ladó och Karin Anderberg för dessa.

Håll tummarna och häng med. Läs mig! Lär känna mig! Behöv mig!

Tävlingsspel for dummies 5: Resultat

Dags för sista lektionen i dagens tävlingsspelskola!

När matchen är slut och ni är överens om poängen ska resultatet bokföras. Det gör spelarna gemensamt. Ni går bort till sekretariatet, som kan utgöras av en eller flera inmatningsdatorer. I den nya versionen av Manfred ska spelarna lägga in både slutpoäng och rullningar i matchen, samt poäng för varje rullning. Tidigare har rullningar skrivits in för hand på listor som tejpats upp på väggen, och detta system ställde höga krav på arrangörerna, för att inte tala om den enskilde deltagarens disciplin, minne och handstil.

Efter varje rond blir det en liten paus. Pauserna varierar i längd beroende på hur luftigt arrangörerna lagt schema, men det är brukligt med ett minimum på fem minuter efter att den sista matchen i ronden är avslutad. Detta kallas populärt för Lex Rita efter en spelare som var speciellt mån om att få en rimlig paus mellan varje rond. Detta kan betyda att snabba spelare upplever tempot under dagen som lågt, medan analytikerna tänker så hjärnan glöder i timmavis på en och samma dag, med bara fem minuters korta pauser. Under pausen fikar du, bloggar kanske men framför allt ojar du dig. Du har haft dåliga brickor, motståndaren är en turknutte, du missade en rullning, du vann inte stort nog, kaffet är slut, du är trött på alla som ojar sig hela tiden, ja anledningarna till ojning är oändliga och uppskattade av alla runt dig eftersom de då känner att det är fritt fram att övertrumfoja sig. Så får du vänner för livet!

När turneringen är slut så redovisas resultatet. Hela resultatlistan läses upp och alla applåderar varje deltagare, för oavsett hur det har gått är alla glada och stolta, de i toppen är glada och stolta för att det har gått bra, och de längre ner är glada och stolta för att det är slut och de har klarat av att fullfölja, fastän det rör sig om ett sånt skitspel. Och alla har presterat något drag eller någon match de är nöjda med.

Vid det här laget är du förmodligen biten och fast för livet. De flesta kommer tillbaka.

Och med det avslutar vi den här utbildningen med en övningsuppgift. Gå till kalendariet på Scrabbleförbundets hemsida och anmäl dig till en turnering. Du vet att du vill!

Tävlingsspel for dummies 4: Tidtagning

För att mäta betänketiden under ett Scrabble-parti används schackklockor. Varje spelare har 30 minuter på sig, samt möjlighet att utnyttja 5 minuters övertid. Använder du övertiden får du dock plikta med tio minuspoäng för varje påbörjad övertidsminut. Om du har en sekunds övertid får du alltså 10 minus, om du har 1 minut och 2 sekunders övertid så blir det avdrag med 20 poäng. Det är här som de digitala klockorna kommer extra väl till pass.

Tiden sätts igång för den som börjar när hen tittar på sin första bricka. Brickorna plockas ur en påse som gärna ska hållas ovanför ögonhöjd vid plock så att en inte kan kika ner i den. Detta är dock inte någon regel utan mer en rekommendation. Personligen tycker jag det räcker med att påsen befinner sig ovanför bordsskivan och plockaren uppenbart inte sneglar ner i den. Motståndaren har dock rätt att kräva att påsen hålls ovanför ögonhöjd. De flesta tar sina första sju brickor, gömmer dem i handen utan att titta på dem och sätter sedan upp dem på stället. Det sparar betänketid till skillnad från metoden att plocka upp och titta på brickorna en efter en.

När du gjort ett drag räknar du efter hur många poäng du vill ha, säger detta högt och slår direkt på klockan. Det ligger nu på motståndarens tid och ansvar att godkänna draget. Vill hen det så skriver hen upp poängen i protokollet. Har hen invändningar stoppas tiden och dispyten reds ut. Invändningar kan vara både av språklig eller matematisk art. Motståndaren kan ifrågasätta både ordets existens och poängsummans storlek. Det hör till fair play att även påpeka om poängberäkningen blivit för låg, men det är inte ett regelbrott att utnyttja en felräknande motståndare. Osäkra huvudräknare rekommenderas medtaga miniräknare. Är invändningen av språklig natur går spelarna gemensamt bort till ordkollsdatorn och ser om ordet är godkänt.

Nåväl, dispyten löses, i värsta fall får huvuddomare tillkallas, men oftast klarar spelarna av det själva. Glöm inte att sätta igång tiden igen! Att tiden står stilla kännetecknas på de digitala klockorna att alla siffror på displayerna blinkar. Har ni analoga klockor löser sig problemet förmodligen av sig själv nästa gång någon gör ett drag. Digitala klockor måste startas med startknappen!

Det kan vara svårt att i början komma ihåg att trycka på klockan så att betänketiden börjar ticka för motståndaren istället. Sådant kan bli ödesdigert mot slutet av partiet, och du får hoppas att din ”fadder” är just och påminner dig. Oftast är hen det. Vill du veta vilka som inte är så justa så kan vi kanske ta det i ett mer privat forum?

Det är inte alla turneringsformer som tillämpar 30 minuter per person. När engelska turneringar spelas är betänketiden 25 minuter per person, och på internet är betänketiderna betydligt kortare. På internet kan ingen höra dig skrika, inte heller behöver du räkna ut din dragpoäng själv eller tänka på att utmana ogiltiga ord (utom på Ordspels spelvariant med utmaningsmöjlighet) så då blir det t o m lite segt att spela med så lång betänketid.

Du får disponera din tid hur du vill, snart kommer du att hitta en lämplig nivå. Det finns snabba spelare som går på instinkt och det finns mer analytiska som väger varje bricka på guldvåg. Det är bara du som vet vilken metod som passar bäst för dig. Bara du blir klar på minst 35 minuter så är allt frid och fröjd. Klarar du inte det förlorar du med minst 150 poängs marginal, beräknat så att din poäng blir satt till 150 mindre än motspelarens poäng när din tid går ut, eller mindre om du redan ligger efter med mer än så.

Sån är tidsandan i Scrabble-världen. Hård men rättvis.

 

Tävlingsspel for dummies 3: Protokoll

Protokoll ska föras under match. Detta kan du hitta här.

Protokollet fylls i på så vis att du när du lagt räknar ut sin poäng och säger den högt. Det är då motståndarens uppgift att först fylla i poängen i protokollet i den vänstra spalten. Genom att börja skriva ner poängen har draget godkänts. Vill motståndaren utmana ordet MÅSTE hen säga det innan minsta streck skrivits i poängrutan på protokollet, sedan är det för sent. Om det inte var det första draget i matchen för spelaren så kan poängen summeras och föras in i den gråa, högra spalten. Detta är inte obligatoriskt men sparar en del tid på slutet, så det rekommenderas.

Om en spelare presterar en rullning, d v s lägger ut alla sina brickor i ett drag, brukar det lagda ordet skrivas ner i kommentarsfältet enligt vissa speciella notationsregler. Låt oss säga att du med brickstället A,G,N,T, V, Ä och blank utnyttjar ett G som redan ligger på planen för att lägga ordet ”gagnväxt”. (Jajamän, det finns.) Då skriver du upp det i protokollet på följande sätt: GA(G)NVÄxT. Parentesen betyder att brickan redan låg, att X är en minuskel betyder att den brickan egentligen var blank.

Längst ner på protokollet finns en avprickningslista. Den är ett utmärkt hjälpmedel i täta matcher för att hålla reda på vilka brickor som är kvar i påsen på slutet. De flesta prickar av dem löpande, men i början kan det vara svårt att ha den disciplinen. Det går precis lika bra att mot slutet pricka av alla lagda brickor på en gång.

Spelet är slut när någon spelare lägger sin sista bricka eller när ingen kan eller vill lägga något mer. Den som gått ut, d v s lagt ut alla sina brickor, får då tillgodoräkna sig alla poängen motståndaren har kvar på sitt ställ. Dessutom kan båda spelarna få avdrag för övertid. Mer om tidtagningen i nästa kapitel.

Om ni vill och kommer ihåg kan ni även fylla i vad de blanka användes som, ange vem som vann, samt signera för godkännande.

 

Tävlingsspel for dummies 2: Infinna sig

Ungefär en vecka i förväg kommer du att få ett välkomstmail från arrangörerna. Där avhandlas viktig information som spelschema, vägbeskrivning, kostnader och dylikt. Läs noga och känn peppen. Du står inför en säregen upplevelse!

Kom i tid till din första turnering! Bekanta dig med de andra nördarna, ät frukost på plats, det ingår i anmälningsavgiften och är alltså gratis för debutanter. Är ni några stycken debutanter på turneringen kommer det säkert att vara en liten genomgång för er av en erfaren spelare. Är jag med på turneringen är det förmodligen jag som gör den presentationen. Är du den enda debutanten (en sorgligt vanlig företeelse nuförtiden) kommer din första motståndare att bli din ”fadder” som ombeds vara tolerant och vägleda dig genom första matchen.

Din första match har jag beskrivit i en tidigare blogg, så jag gör det enkelt för mig och länkar till detta.