Varsågod nästa…århundrade

Vi bytte avdelning på Dottern ikväll och fick ett hjärtligt mottagen av överläkaren där.

”Åh, här är alltså den lilla prinsessan!” utbrast överläkaren och böjde sig över Dotterns säng.

”Njae” svarade Emily halvt på allvar, halvt på skämt, ”hon är faktiskt republikan.”

”Aha!” ångade överläkaren på. ”En blivande presidentfru, alltså!”

”Eller president?” försökte jag för att sätta överheten på PK, alltså pottkanten.

”President, va?” sa överläkaren med en tydlig ton av in-your-dreams i rösten.

Och allt detta hade kanske bara varit vad man kunde vänta sig om det inte vore för en sak. Det är en kvinnlig överläkare på den här avdelningen…

Hur beter sig folk?

Från insidan av dörren till anhörigtoaletten på perinatalavdelningen

Från insidan av dörren till anhörigtoaletten på perinatalavdelningen

Två reflexioner:

1) Borde inte den där städavstämningslistan vara full?

2) Har de verkligen haft stora problem med anhöriga som bajsat med öppen dörr?

Tre för en

Mor har berättat otaliga gånger om hur hon gick runt med mig på nätterna och sjöng för mig för att jag skulle somna. Det var inte vad som helst som dög. Nej, det skulle vara den gamla slagdängan Tre små gummor, ni vet dom där som åker till Nora, äter karusell och åker karamell.

Det kan väl inte räknas som någon av de traditionella vaggvisorna, men det var den som tog skruv. Den och Trollmors vaggsång. Hoajajajajbuff.

Och så igår satt en där själv med sin lilla dotter, som när som helst nu får ett namn, och hon var oväntat ovillig att somna för att vara nyfödd och  enligt instruktionen sova 15 timmar i sträck.

Jag provade lite Taube (Vyssan lull), HasseåTage (Sov lilla Totte), Adolphson (Okända djur), ja t o m Orup (Då står pojkarna på rad) utan framgång. Jag började ana lösningen.

”Tre små gummor skulle gå en gång till maaaarknaden…”

Zzzzzzz…

Kan sånt vara genetiskt också?

Vi plus en

I morse visade sig Åsa-Nisse vara lite mer Åsa än Nisse.

5070 g och 55 cm flicka utan namn stormade in i våra liv klockan 8:38 och världen blir sig aldrig mer lik.

Banjo söker jobb! tar ut pappadagar och det sparsamma bloggande det blir kommer bara att handla om en enda sak.

image

Dagens vän-repris 32: Linda Knape

För visst var det väl så att också Linda var där och tittade på Snövit II på Allaktivitetshuset, fick jag för mig igår efter att ha skrivit klart Magnus berättelse. Jag tror det, men jag är långt ifrån säker.

Vad jag däremot säkert minns var en ovanligt misslyckad present jag och Andreas Ohlsson en gång gav Linda på hennes födelsedag. Det var i början av 90-talet och Linda skulle fylla 19, tror jag. Eftersom vi var så otroligt spexiga så brukade vi köpa två presenter, en rolig och en fin. Den här gången fick någon av oss (jag är rädd för att det var jag) den skojiga idén att köpa bebiskläder som ”rolig” present, för att sedan kontra med en riktigt fin present, en cd med musik som vi visste att Linda gillade.
Jag förstår ju nuförtiden att det finns en myriad olika sätt på vilket att ge bebiskläder till en ung tjej är vanskligt och riskabelt, för att inte tala om opassande, men på den tiden var jag inte riktigt färdig med definitionen av mina komiska gränser.
Linda öppnade det mjuka paketet först och höll beundransvärt god min, och vi överräckte så den ”riktiga” presenten. När hon såg cd-skivan sa hon dock:
”Tack så mycket för den, men jag blir nog tvungen att lyssna på den så här”, och höll upp den mot örat.
Vad vi inte hade tänkt på var att i början av 90-talet var det långt ifrån alla som ägde en cd-spelare….

Linda försvann ur mitt liv, men i och med Facebook fick vi ny kontakt. Vi firade midsommar ihop 2012, hemma hos Andreas och Anna Johnsson, och hon var sig lik.

Kram på dig, Linda!

Den som väntar på nåt gott

Minns ni den tanzaniska tavlan? Bravo, det är knappt jag gjorde det själv, men idag kom det plötsligt ett sms från rammakaren att inramningen var färdig och jag skulle ta med mig en oförskämt stor bunt med sedlar för det omsorgsfulla arbetet. Jag förstod av priset att han tar betalt per timme…

Men men, det får det vara värt när resultatet blir så fint som det faktiskt blev! Nu kan Åsa-Nisse komma när som helst, barnkammaren är klar.

017