Jag växte upp i ett hav av mjukdjur. Alla besjälade, såklart. För en liten grabb med livlig fantasi blev leksakerna levande precis som i Toy Story. Det var både vilda äventyr och vanligt vardagsliv för dem, de bildade familjer och gäng, det fanns onda och goda, och nästan alla var pojkar, utom någon enstaka rosa. Alla hade namn, men jag nöjde mig inte med de vanliga Karo och Misse och sånt. Mina mjukdjur hette Ove och Peter och Hans-Göran och annat präktigt. Ska man antropomorfiera så får man göra det rejält.

Men i dagens mjukdjursamhälle hade mitt hav antagligen bara varit en liten pöl. Signe har på sin korta levnadstid redan lyckats samla ihop ett litet menageri. Tillåt mig presentera:

Ja, den här figuren känner ni alla igen, antar jag. Han har sedan Signe föddes inte bara avslöjat att han är en pojkapa, utan att han faktiskt på riktigt heter Åsa-Nisse! Det hade vi inte en aning om när vi namngav prenatala Signe! Han jobbar vidare som fotomodell för den här bloggen samtidigt som han arbetstränar som bästa vän till Signe. Men han har hård konkurrens.

Här har vi Lejf. Lejf är ett skallerlejon som tycker om antiloper och sin egen spegelbild. Han är en present från mamma, bor ibland i pappas ficka och var första mjukisen som träffade Signe. Den första mjukisen av tyg, alltså.

Är det en björn? Är det en murkla? Är det en hjärna? Nej, det är den fluffiga nallen Frida Kaloo, en present från mormor. Hon är det mjukaste som finns. Frida, alltså. Mormor är det mera riv i.

Här ståtar musen Tiotusen, döpt efter ramsan med samma slut. Hen hade mystiskt dukit upp i vårt kök när vi kom hem ifrån KK i fredags, insvept i en mysig fleecefilt, Det finns misstankar om att Tiotusen egentligen är en opossum, eftersom hen har randig svans. Hen visade sig vara en present från tant Charlotte, som är särdeles oförtjust i Tiotusens artfränder i verkligheten.

Och så har vi då Polarn, en randig kanin från mormors moster Kim och hennes Jan. Med tanke på mönstret så kanske alla kan lista ut varför hon heter Polarn. Signe får i denna duo utgöra Pyret.

Och igår kvitterade vi ut ett paket på posten från pappas farbror Håkan och faster Gullvi. Och med det blev djurparken komplett med djurskötare och allt!

Hon heter Beatrice, för det stod det på hennes namnlapp. Men skulle man gått efter lappar som medföljer så skulle ju mina gamla kramdjur heta Tvättbar allihop, så det kanske visar sig att hon får ett nytt namn av Signe när det är så dags.

Och medan Signe jobbar med att bli gammal nog för att uppfatta sin omvärld får väl pappa rycka in och förmänskliga den här horden. Här leker de exempelvis Bremens Stadsmusikanter.

God natt!