Dubbeljubileum

Tänk, idag var det ett helt år sedan jag startade ”Banjo-Herren söker jobb!” och jag skulle kunna instämma i melodifestivalprogramledarnas utbristande: ”Jisses vilket år!”, men nu är jag ju inte en buspojke på Söders höjder 1954, så jag håller mig till att konstatera:

OMG!

På samma gång är detta mitt 300:e inlägg sedan starten, och det trodde jag väl efter den första månadens bloggande skulle komma mycket tidigare, men så kom Signe och bevisade profetian min goda vän Maria Åslund uttalade när hon hörde att vi väntade: ”När hon kommit kommer ni märka att det BARA finns tid för henne.”

Och det märktes. Både orken och samvetet motarbetade något ymnigt skrivande och i december trodde jag att jag gav upp, men för en gångs skull utan något patetiskt avskedsinlägg, utan snarare med en liten diskret sorti, mitt i en inläggsserie om skillnaderna mellan Scrabble och Alfapet. Jag ställde in mig på en vår med pappaledighet och pengaäskande för att få igång ”Ordspel i Skolan”-projektet.

Verkligheten kom dock emellan igen. För i verkligheten är en arbetssökande skyldig att söka och ta jobb hen passar för, och det var just vad som dök upp i januari. Så sedan dess har jag jobbat på Sparbanken Skåne på konslultbasis och alltså fått ännu mindre tid till skrivande (samt allt annat, såklart).

Till månadsskiftet är dock projektet slut, och det kliar något vansinnigt i bloggfingrarna så vi säger så här: Tack för att ni hängt med detta första år och dessa första 300 inläggen så ses och hörs vi igen 1 april.

Varför är det så ont om W?

Ett illasinnat rykte sa mig att W förekommer i Alfapet. Ett annat sa mig att jag redan ställt fem frågor. Inget av dessa var sant så därför fanns det ingen fråga 5 i min undersökning, utan fråga 6 lydde:

Vad tycker du om W-brickan i Alfapet?

Alternativen löd som följer:

  • Jättejobbig!
  • Ett orosmoment
  • Ingen åsikt
  • Kul!
  • Bästa brickan, ju! Jag säger bara: WC!

Intresset för undersökningen började vid det här laget gå ner, och möjligtvis förstod vissa inte frågan eftersom W inte är med i Alfapet, men 13 stycken svarade likväl att W var jättejobbig, något som får anses som ett helt teoretiskt antagande från dessas sida. Vill man vara elak så kan man se detta som en fördomsfull uppfattning att allting som har, kan ha eller tros ha med Alfapet att göra är per definition dåligt…

Två annonserade att de inte hade någon åsikt, och två sjöng den imaginära W-brickans lov. En nöjde sig med att tycka den var kul. Och till slut så var det en som var orolig. För första gången i undersökningen fick alla alternativ tillskyndare.

Själv röstade jag på en fet tumme upp för W-brickan, oavsett om den finns eller inte. Jag skulle kunna hävda att den t o m är bättre än Z! Låt oss betrakta fakta.

Här följer samtliga korta ord med Z i SAOL.

Med 3 bokstäver:

FEZ ZON ZOO

Med 4 bokstäver:

AZER AZUR JAZZ OUZO OZON ZEST ZINK ZOOM ZULU

Med 5 bokstäver:

AZTEK CRAZY ENZYM HERTZ JAZZA KAZAK KAZOO MUZAK NERTZ PIZZA UZBEK ZAPPA ZEBRA ZELOT ZENIT ZLOTY ZONAL ZOOMA ZYGOT

3 treor, 9 fyror, 19 femmor. Av fyrorna är en (JAZZ) omöjlig att lägga utan blank, och av fyrorna röner två (JAZZA och PIZZA) samma öde.

Nu samma lista för W.

Med 2 bokstäver:

WC

Med 3 bokstäver:

WAP WOK

Med 4 bokstäver:

KIWI TWAR WIRE WATT WOKA WRAP YAWL FLOW SHOW

Med 5 bokstäver:

BOWLA CLOWN CRAWL FATWA SHOWA SQUAW SWEET SWING TWEED TWIST WAILA WEBER WHIST WICCA

Bara det att det finns en tvåa gör ju W ganska trevlig. Jag medger att det finns färre ord med W än med Z, men ta en titt på vilket sällskap de kräver också! Bland fyrorna finns det 2 ord som förutom Z endast består av enpoängare, AZER och ZEST. För W finns det 3, TWAR, WIRE och WATT! Än bättre när vi tittar på femmorna, femmor med Z och utöver den enbart enpoängare: 2 (NERTZ och ZENIT). I W-fallet: 4! (SWEET, TWEED, TWIST och WAILA).

Leker vi vidare med listorna och tittar efter ord som innehåller antingen Z, ackompanjerat av endast tvåpoängare och enpoängare, så blir resultatet för treor 2-1 till Z, för fyror 6-5 till W och slutligen femmor 9-7 faktiskt till Z.

Jag är kluven. W och Z är ungefär jämbördiga och själv skulle jag klart kunna tänka mig att ha med den i påsen, åtminstone i Alfapet.

Svartsyn

I förra inlägget pratade vi om pil-brickorna, som har varit en nagel (eller varför inte en pil) i ögat på scrabblare ända sedan 1992. Nu är det dags att behandla pil-brickornas vapendragare, de svarta brickorna.

Alfapet vs Scrabble, fråga 4:
De svarta brickorna i Alfapet, som kan användas till att haka utan att bilda ord, vad tillför de till spelet?

Alternativen följer samma form som tidigare.

  • Ondska
  • Obehag
  • Trams
  • Inget
  • En ny dimension
  • Himmelriket

Än en gång segrade Trams, men inte lika förkrossande som när det gällde pil-brickorna. ”Obehag” förlorade med en ynka röst, och fick 15 anhängare. ”Ondska” kammade hem 11 röster. ”En ny dimension” fick en diplomatisk röst.

Inställningen till de svarta brickorna är alltså avsevärt mycket mer negativ än till pil-brickorna, och anledningen torde vara att det är svårt att förstå vitsen med den. Personligen tycker jag att den är där av en enda anledning, nämligen att förfula brädet.

Någon kunde sträcka sig till att brickan tillför ett extra turmoment för en lite sämre spelare att rulla i ett skickligt låst läge. Det var det snällaste Scrabble-sfären kunde komma på att säga om brickan.

I samband med utvärderingen av den här frågan luslästes reglerna och PIa Mattsson, som är en väldigt detaljsäker spelare, upptäckte en egendomlighet i Alfapets regelhäfte. Där stod det att byte av brickor går till på så vis att man tar bort de brickor man vill byta, lägger dem i påsen och drar sedan nya!??! Det låter som ett brutalt feltänk, om ni frågar mig, och blir en av sakerna jag tänker ta upp under mina fortsatta samtal med Alga.

Men, i reglerna står även, precis som i fallet med pil-brickorna, att de svarta brickorna är valfria och kan användas som extra krydda till spelet. Med tanke på den mer markanta demoniseringen av den svarta brickan så skulle den svarta brickan m a o och enligt förra inläggets metafori (finns inte det ordet?) vara lite som en strypsnara och en mask med blixtlås för munnen.

Böjelser

Inledningsvis kan vi konstatera att tävlingsscrabblare i gemen inte gillar böjningar, så länge de inte står i fetstil förstås. Antipatin mot böjningar tar sig uttryck i att den experimentella turneringsverksamheten där även i SAOL Plus upptagna böjningar godkänns (d v s som de gör i Wordfeud) inte drar några horder av deltagare, kanske 6 stycken om intresset är stort.

Den som vill motbevisa mig får snart chansen. På lördag går en s k ”böjd turnering” av stapeln i Solna. Sex deltagare anmälda än så länge. Vill du bli den sjunde (eller åttonde, eller nionde o s v) så anmäl dig här.

Även andra typer av böjningar ses med oblida ögon, och med det trillar vi in på fråga 3 i min enkät ”Scrabble vs Alfapet”.

Alfapets pilbrickor, som gör att man kan vinkla ord, vad tillför de till spelet?

Frågeformuleringen blir långsamt bättre, och alternativen ger utrymme för en hel del nyanser.

  • Smärta
  • Obehag
  • Trams
  • Inget
  • En ny dimension
  • Himmelriket

En enkätbesvarare la till egna alternativet ”Obalans” och fick med sig två andra svarare på det. Annars var det ”Trams” som drog de flesta anhängarna. 20 stycken valde det alternativet! 4 angav ”Obehag” och 2 ansåg att pilbrickorna gav en ny dimension till spelet. Om det var en ond eller god dimension kunde ju inte anges, så det alternativet var lite luddigt, kan jag tycka så här i efterhand. En hävdade att pil-brickorna åsamkade hen smärta. Då använder man dem fruktansvärt fel, men jag är inte här för att döma.

De som röstade på Obalans utvecklade sina svar på ett föredömlig sätt.

Problemet är att med en pilbricka är det bara sex bokstäver kvar och då blir det för lätt att rulla. Jag hade dock en idé om att man kunde ha ett antal genomskinliga plastkvadrater med pilar på, och så kunde spelarna få ett antal (troligen en) sådan bricka var, att spela ut närhelst man vill under partiet. Brickan är alltså genomskinlig och kan spegelvändas så att den pekar såväl höger->ner som ner->höger och läggs på en annan bricka, antingen en man spelar ut eller en existerande bricka som man bygger på. Det tror jag kunde vara ett kul moment även om det förmodligen inte hör hemma i tävlingsspel.

och som kommentar till det:

Med en sådan bricka är det lättare och att få använda den när som helst och inte ha den på sitt ställ vore mycket bättre.

Några ambitiösa satte sig ner att provspela Alfapet med pil-brickor och allt och hamnade mot slutet i en något prekär situation med två likadana pilbrickor på stället. I ett sådant fall går det ju helt enkelt inte att lägga ut alla brickor, om man så i övrigt skulle ha A, R, E och två blanka brickor på stället. (Försök själva så får ni se.) Det får väl betraktas som den allra största buggen i idén med pil-brickorna.

Å andra sidan, och detta har jag även påpekat förut: Enligt reglerna för Alfapet är pil-brickorna ingenting som behöver tillämpas, de är menade som en liten krydda för sådana som spelat spelet länge och vill prova något nytt. Lite som fluffiga handklovar och sexig-rörmokar-dräkt, alltså.

Men idén med en genomskinlig pilbricka som varje spelare har en per parti är näst intill genial. Tack, Johan Rönnblom, för den. Imponerad, men inte förvånad.

Storleken har betydelse

Scrabble-brädet består av 15×15 rutor. Alfapet-planen är lite större, 17×17. Anledningen till skillnaden tör vara att Alfapet kan spelas med åtta brickor om man vill. Och anledningen till att man i Alfapet kan spela med åtta brickor är att den möjligheten fjärnar spelet från Scrabble på ytterligare ett sätt. Det är naturligtvis oklart vilket av hönan planstorlek och ägget brickantal som kom först, men att de två är sammankopplade lär det inte råda något tvivel om.

Fråga nr 2 i enkäten till scrabblarna löd:

Är planens storlek viktig?

Den frågan var betydligt neutralare formulerad och tyvärr speglade det väl lite min egen inställning i frågan. Men nu är det ju inte jag som ska bestämma. Alternativen denna gång var dock aftonbladliga så det förslog.

  • 15×15, annars är jag inte med!
  • Kvittar mig.
  • Alfapet, YES! Ju större desto roligare!

Mycket underförstås i formuleringarna. Frågeställaren tar för givet att alla som får frågan vet om skillnaden i planstorlek, och vilken som är vilken. Och med all rätt, antar jag. Viss särskildbildning får man ju förutsätta för ett gäng nördar. (Försök inte, jag vet att ni tar det epitetet som en komplimang!)

17 svarare sa att det måste vara 15×15, 7 tyckte det kvittade. Ingen favoriserade 17×17 eller större, och det var ju inte mycket annat att vänta, målgruppen får ju anses som något jävig.

Åsikter framfördes om att planens lämpliga storlek hör samman med hur många brickor man avser lägga ut, och det är naturligtvis alldeles korrekt. Alfapet har ju 20 brickor mer än Scrabble, 120 mot 100. Naturligtvis är jag och alla andra scrabblare indoktrinerade och vana vid de villkor 15×15 rutor kombinerat med 100 brickor ger i öppenhet och trängsel på brädet i spelets olika faser. Vi vet att Scrabble funkar bra där. Alfapet-planen har 64 ytterligare rutor och 20 ytterligare brickor (14 om man väljer att spela utan specialbrickorna) och skulle därför inbjuda till mer luftigt spel. Kanske för luftigt? Här krävs en del empiri.

Med sju brickor på stället försvinner även en av Scrabbles sötaste plommon, nämligen möjlgheten till en trippel-trippel längs med ytterkanten. Och det är faktiskt synd och skam, men för mig är det inte avgörande.

Jag ser det tyvärr som ytterst otroligt att Alfapet skulle gå tillbaka till 15×15. Men man vet aldrig…

Varför är det så gott om Q?

Första frågan i min s k enkät för scrabblarna fick inget överraskande svar. Den löd:

Bör Q-brickan i Alfapet slopas?

Nu när jag skriver frågan igen inser jag att den är klumpigt och vinklat formulerad. Det hade aldrig passerat etiska rådet i ett officiellt, akademiskt forskningsprojekt. Egentligen skulle jag frågat: Vad tycker du om Q-brickan i Alfapet? Och så skulle svarsalternativen vara seriösare än:

  • Ja, absolut!
  • Ja, gärna!
  • Kvittar mig.
  • Helst inte!
  • Över min döda kropp!

Tack och lov var det ingen som tog det så allvarligt att jag skulle behöva bli tvungen att döda hens kropp (som Socker-Conny sa), men inte helt oväntat blev svaret ett nästan enhälligt och rungande: Ja, absolut!

För kompletthetens skull skall nämnas att en röstade på ”Ja, gärna!” och en på ”Helst inte!”, medan hela 22 stycken sa blankt och obönhörligt nej, d v s ”Ja, absolut!”

Kortaste orden med Q i SAOL är på 5 bokstäver. Dessa är SQUAW, TOQUE, QUEER och QUORN. Många tror att *IQ står med, men alls icke. Kanske kommer den lilla tvåan med i den nya upplagan till våren? I så fall förbättras Q:s status en del, men brickan är i det närmaste ändå ospelbar. Och en bricka som inte kan spelas blir kvar på stället som en Svarte-Petter och renderar innehavaren vid spelets slut ett bakslag på 20 poäng om motståndaren går ut, d v s lyckas tömma sitt ställ. I Scrabble spelar Z-brickan den rollen och är rätt divig, så den skulle inte bli glad om Q kom och stal dess dunder.

Om Alfapet skulle vilja locka spelare men ändå inte närma sig Scrabble för mycket vore det kanske idé att avlägsna både Q och Z ur sin brickflora? Eller brickfauna, kanske? Det beror på vad man har för fantasi.

Den som vill fördjupa sig i Q, kan läsa en tämligen intressant artikel i Språktidningen!

Scrabble vs Alfapet, fråga 0

Ja, det blev lite av en fråga noll när jag gick ut och annonserade på min Facebook-grupp Scrabble att jag snart skulle undersöka stämningarna gentemot Alfapet.

Jo, jag skriver min Facebook-grupp. Ny på Facebook tänkte jag en gång skapa en mailinglista eller liknande, som jag skulle ha när jag behövde skicka speciella meddelanden bara till scrabblare. Meningen var att bara jag skulle veta om att listan fanns, men jag hade visst missuppfattat något centralt. Plötsligt hade jag startat en grupp och alla blev informerade om att de nu var inlagda i en sluten grupp kallad Scrabble. Hade det varit avsikten hade jag valt ett mer precist namn, tro mig. Jag uppmanade alla att bara strunta i detta misstag, gå ur gruppen och istället använda Scrabbleförbundets officiella Facebook-grupp, också skapad av mig. Eftersom gruppen av någon anledning inte gick att ta bort så låg den kvar och var en ständig påminnelse om hur klantig jag varit. Inget hände med den på ett par år. Och inget hände heller i Scrabbleförbundets officiella grupp. Men så plötsligt började folk använda gruppen till just det jag menat Scrabbleförbundets grupp skulle användas till. Och numera är den väldigt livaktig. Jag är förbluffad.

Nåväl, så här skrev jag:

Hejsan, alla scrabblare! Jag har en liten undran och den kommer snart att resultera i ett par frågor här angående skillnaderna mellan Alfapet och Scrabble. Grundsyftet är att pejla vad som är det ”värsta” med Alfapet, vad ni tycker behöver ändras för att ni skulle kunna tänka er att spela exempelvis SM i Alfapet. Alla som svarar kommer att vinna min oändliga tacksamhet, jag har fått det här uppdraget direkt från Alfapet, så detta är en reell möjlighet att påverka. Snart publiceras frågorna, häng med!

Responsen på detta tillkännagivande lät inte vänta på sig. Ingen var positiv. Vissa undrade vad Alfapet var för nåt, andra hade glömt vilka skillnaderna var. De allra flesta tyckte att ändringar var halvmesyrer, och att det enda rätta för Alga vore att köpa tillbaka Scrabble på svenska och lansera Alfapet Classic, parallellt med ”ordinarie” Alfapet, och på så vis få svart på vitt vilket spel som är det populäraste. Den idén är min favorit, den med, men dessvärre utopisk. Alfapet har vunnit säljfajten mot Scrabble i 22 av 22 möjliga säsonger, om de skulle köpa Scrabble så skulle de inte bara få betala en köpesumma, de skulle även få betala royalty till Mattel för varje sålt spel. En alltför sannolik förlustaffär, med andra ord.

Kontentan av alla vettiga och ovettiga åsikter blev i alla fall att scrabblarna inte skulle vara nöjda med att Alfapet ändrade sig lite grann, allt eller inget var det som gällde. Vissa ansåg att kompromisser skulle göra både Alga och Scrabbleförbundet likvärdiga otjänster.

Som jag ser det har vi främst två saker att förlora på att Scrabble som spel (inte namn) försvinner i Sverige:
1) ingen ger oss gratis spel. Det kan vi leva med.
2) folk spelar WF på nätet, köper Alfapet och sedan ska vi tvinga dem att tävla i en tredje variant, förutsatt att vi inte anpassar oss till Algas. Gissar att det kommer att påverka nyrekryteringen.

Om vi möter Alga i detta genom att komma med förslag på anpassningar blir det ingen Classic variant i Sverige. Vi kommer knappast att vara nöjda och jag tvivlar på att Alga vinner på det heller. Om det är juridiskt möjligt är förslaget med Alfapet Classic mycket bättre. Och borde inte det ge Alga chans att sälja ett extra spel till de besvikna som köpt Alfapet av misstag? Och lägga pengarna på det i stället för att fulanpassa en säljsuccé för att försöka blidka vår svårflirtade lilla sekt?

(Jag har ändrat lite i citatet för att det inte skulle kännas lösryckt.)

Jag håller med Lisa Blohm, min företrädare på ordförandeposten i Scrabbleförbundet, och författare av ovan angivna citat, i så måtto att alla skulle vinna på en sådan lösning, om inte företagsekonomi och juridik också hade haft varsin retfull Z-bricka med i påsen. Nu är jag dock fokuserad på att utreda kompromissen. Jag insåg att det här kan bli ett besvärligt parti.

Fortsättning följer i morgon.