Mor har berättat otaliga gånger om hur hon gick runt med mig på nätterna och sjöng för mig för att jag skulle somna. Det var inte vad som helst som dög. Nej, det skulle vara den gamla slagdängan Tre små gummor, ni vet dom där som åker till Nora, äter karusell och åker karamell.

Det kan väl inte räknas som någon av de traditionella vaggvisorna, men det var den som tog skruv. Den och Trollmors vaggsång. Hoajajajajbuff.

Och så igår satt en där själv med sin lilla dotter, som när som helst nu får ett namn, och hon var oväntat ovillig att somna för att vara nyfödd och  enligt instruktionen sova 15 timmar i sträck.

Jag provade lite Taube (Vyssan lull), HasseåTage (Sov lilla Totte), Adolphson (Okända djur), ja t o m Orup (Då står pojkarna på rad) utan framgång. Jag började ana lösningen.

”Tre små gummor skulle gå en gång till maaaarknaden…”

Zzzzzzz…

Kan sånt vara genetiskt också?