Jenny  och Jan Eric kommenterade mitt inledande inlägg i detta projekt i fredags och kastade fram tesen att jag är en typisk ekonom, eller hur? På det kan jag bara svara njae.

I tio år har jag jobbat inom bank och försäkring, men jag har inte någon formell utbildning, varken på gymnasial eller högskolenivå. Min bankkarriär började istället med att en fastighetsmäklare körde lite för fort i Träne utanför Kristianstad. Polisen tog körkortet, och sådant är för mäklare på landsbygden synnerligen opraktiskt. Hans chef ringde sin kontakt på Arbetsförmedlingen och frågade om de hade någon med B-körkort tillgänglig. Kontakten tittade över sitt skrivbord på vilkets andra sida jag råkade sitta i möte med honom, frågade mig om jag hade körkort och så var det klart. Så kunde det gå till på den tiden, 1992. Det var mitt allra första besök på Arbetsförmedlingen, jag var nymuckad och studietrött. En sex månaders praktikplats som chaufför och mäklarassistent var som hittat.

Snabbt förkovrade jag mig inom bolån och kunde även bidra med min egen visdom, exempelvis kommer jag ihåg hur jag lärde kollegorna att det faktiskt inte hette ”korrumperad plåt”. Jag fick utföra allehanda kontorsgöromål och fram mot slutet av tiden på byrån fick jag t o m ibland utföra egna visningar. Men hårda tider var det redan då på det glada 90-talet, så hur mycket de än ville så hade de inte möjligheten att förlänga min praktikplats, än mindre anställa mig på riktigt. Jag gick vidare mot nya, optimistiska mål på våren 1993.

Ett millenieskifte senare återkom jag till bolånebranschen. På våren 2000 var internet hett och möjligheterna oändliga och oprövade. Några riskkapitalister i Bryssel hade fått en lysande idé, att erbjuda bolån över internet! I februari 2000 drog verksamheten igång, och det callcenter som jag för tillfället jobbade på fick uppdraget att administrera kundtjänsten. Jag hade vid anställningen speciellt framfört önskemål om att i första hand få handha ingående telefoni så jag fick erbjudandet att hoppa på projektet.

Nu kändes det som jag hittat rätt! Sitta i kundtjänst är den bästa skola som finns. På tre månader hade jag visat framfötterna så tydligt att jag, när jag anmälde intresse för att börja jobba direkt för EuropeLoan Bank, blev anställd nästan innan vi hade genomfört intervjun. En omtumlande och rolig tid följde. Min förmåga att se strukturer och sammanhang kom väl till pass. All denna statistik, bolånekalkyl och siffertrixande (i ordets allra positivaste bemärkelse) talade ett språk som jag förstod. Jag reste till Åbo och Kalix och Bryssel och föreläste och undervisade och konfererade, och ibland stod jag på bomässor och träffade kunder. De allra flesta var nöjda, eftersom vår affärsidé var att alltid erbjuda marknadens lägsta ränta, vilket ju var ganska lätt när vi inte hade en massa kontorshyra och andra omkostnader att släpa på. Jag minns speciellt den äldre herre som helt oförhappandes ringde på vår porttelefon en dag och bad att få komma upp och bjuda mig på glass! Jag hoppas inte att jag framstår som fal bara för att jag var sugen på Magnum….i dagens läge hade jag nog tänkt efter en extra gång.

Men ganska snart visade sig sprickor i den gyllene fasaden. Finansiärerna svek och i december 2002 gick tyvärr banken omkull. Då hade jag med sedvanligt dålig tajming just accepterat ett erbjudande om att flytta ner till Bryssel och börjat jobba på huvudkontoret. I Bryssel blev jag kvar i väntan på konkursförvaltarens utbetalning och påbörjade en ny karriär inom teknisk support. Mer om den i kommande inlägg.

2006 hade hemlängtan växt sig för stor. Det är lustigt med Bryssel, hela stan är uppbyggd på treårscykler. Eller var i alla fall i början på 2000-talet. Alla anställningskontrakt på EU-högkvarteret var på tre år, och alla lägenhetshyreskontrakt löpe på tre år på följande sätt; En betalade vid kontraktsskrivning tre månadshyror i förväg som deposition. Om en fullföljde treårsperioden så fick en tillbaka alla tre månadshyrorna (minus eventuellt avdrag för onaturligt slitage), om en flyttade redan efter två år så fick en bara tillbaka två månadshyror och om en flyttade redan efter ett år så fick en bara tillbaka en. Om en INTE flyttade efter tre år så började cyklen om igen på samma sätt. En förväntades helt enkelt ha tröttnat på stan efter tre år. Jag höll ut fyra. Men min hyresvärd, den oerhört belgiske monsieur Boogaertz, tyckte det var så skönt att bli av med svensken som han inte kunde prata med eftersom han inte kunde någon engelska, så han lät mig få tillbaka alltihopa ändå. Och så flyttade jag tillbaka hem till Stockholm igen och ett nytt jobb inom ekonomi, som kundtjänstarbetare på Handelsbanken Liv.

Historien upprepade sig, med hög ambition, snabb läraktighet och framför allt ett naturligt och trevligt sätt att bemöta människor blev jag snabbt väl sedd i banken och avancerade till kapitalförsäkringsadministration, men först hade jag sett till att gå en utbildning som certifierade mig som placeringsrådgivare, en certifiering som jag sedan höll aktuell under hela tiden på Handelsbanken.

Statistiken och bankstrukturen är mina goda vänner. Jag förstår dem lätt och jag kan sätta mig in i dem. Jag har en omfattande erfarenhet inom branschen, främst lån och försäkring, men den sista tiden på Handelsbanken satt jag i kundtjänst för den vanliga kontorsrörelsen också och fick där en djupare inblick i all sorts kapitalförvaltning. Så nog är jag ekonom alltid, även om det inte syns i skolbetyget. Jag skulle passa utmärkt och trivas ypperligt på bankkontor eller försäkringsbolag även i framtiden.

Men det är långt ifrån den enda fack du kan stoppa mig i. Jag har massvis med strängar på min lyra, vilket jag tänker visa med denna blogg. Fortsätt sprid mitt budskap: ”Läs mig! Lär känna mig! Behöv mig!”