Egentligen skulle en väl inte berätta den här historien, med tanke på att det här är en varumärkesbyggande blogg, men eftersom det finns en sensmoral och en positiv sida till eländet så…

Under mina år på kontor så har jag lagt märke till en fras som används ganska ofta för att ursäkta alla former av misstag och förseningar. Universalmedlet jag tänker på är naturligtvis: ”Jag är ju inte så bra på Excel…”

Säger en så blir en förlåten allt möjligt, från förstörda data och orimliga resultat till uteblivet arbete, inbrott och mord. Nja, kanske inte mord…om det inte vore på Bill Gates, kanske.

Jag å min sida anser mig vara relativt bra på Excel, och om det är något i kalkylprogrammet jag inte kan så är jag även ganska bra på att använda Hjälp-databasen. Detta brukar jag poängtera i jobbansökningar och cv:n. En annan sak jag också brukar göra med mina jobbansökningar och cv:n är att skicka dem till min karriärcoach, den förtjusande Malin. Hon brukar kapa en hel del, kasta om stycken och ta bort de värsta tokerierna och sedan skicka tillbaka dem till mig med de föreslagna ändringarna markerade med Words korrigeringshistorik. Det brukar vara ett virrvarr av röd och blå text och ganska svårläst, men jag, som kan inte bara Excel utan även Word, hittade ganska tidigt hur en fick fram den slutliga versionen. Det var ju bara att gå in på Granska-fliken och i sektionen ”Spåra ändringar” ändra vy från ”Slutversion: Visa markeringar” till ”Slutgiltig” och vips, så såg dokumentet fint ut, alla ändringar var rimliga och det var bara att välja ”Spara som” och sedan skicka iväg ansökan till högintressanta arbetsgivare som Canon, Cerberus och SEB.

Sedan lutade jag mig tillbaka och väntade på svar. Nej, det gjorde jag inte utan jag lutade mig naturligtvis framåt över laptoppen igen och började jaga nästa jobb. Och tiden gick. Inte minsta respons kom på mina ansökningar, så jag bestämde mig för att delvis ändra taktik. Den här bloggen föddes.

Men jag är ju inte så bra på WordPress.com….

…så det tog ett par dagar innan jag insåg att det va ju plättlätt att bara lägga upp sitt CV här på bloggen för alla intresserade att ladda ner! Sagt och gjort! Igår publicerade jag stolt mitt cv, och den här gången lutade jag mig faktiskt tillbaka och väntade på respons. Den kom omedelbart, och den var alarmerande. Patrik undrade vem Anders Andersson var, och Björn undrade vem den här Malin var som gjort en massa ändringar!? Så jag laddade själv ner cv:t och fann ett virrvarr av röd och blå text!?!?

Hur hade det här kunnat hända?

För en massa år sedan gick jag en livsåskådningskurs där det pratades mycket om ”det en inte vet att en inte vet”. Och här hade vi nu en typisk sån sak.

För att bli av med korrigeringshistoriken i ett Word-dokument räcker det inte att ändra vy till ”Slutgiltig”, man måste gå in på ”Granska”-fliken och välja ”Acceptera > Acceptera alla ändringar i dokumentet” också, sedan spara dokumentet! Tack, Patrik Nilsson, för den viktiga lektionen! Nu är det rättat och cv med presentation hittar ni här.

Plötsligt förstod jag mycket bättre varför ingen hade nappat på mina ansökningar! Det måste ju ha sett helt vansinnigt ut! Och jag förstod också vikten av att ringa upp alla mottagare för återkoppling en tid efter ansökan, något som Malin så noga poängterat och som jag inte varit så bra på, eftersom jag tycker det är så obehagligt med avslag. Gräm, gräm, gräääääm!

Men misstag gör vi alla, och de är till för att lära sig av. Så…

• På senaste tiden har jag förkovrat mig betydligt i Office-paketet!
• Jag har insett vikten av uppföljning och kvalitetskontroll!
• Jag är tränad i krishantering!

Och sist men inte minst, jag är fortfarande ganska bra på Excel.

Vad jag vet.