Joon, min äldsta kusin och Boels storebror.

Han måste ha varit ganska tidigt närvarande i mitt liv, även om han var 22 år äldre och redan utflugen när jag gjorde entré. Ett tidigt minne var när jag, hans bror Otto, jag och Joons dåvarande styvson Gabriel var på bio och välte julgranen i foajén. En händelse som för alltid gjort att jag kopplar samman godiset Nickel med jul. Senare blev Joon min arbetsgivare ett par somrar, men nu ses vi i princip bara på släktfester. Joon är skicklig på sötsaker, hans glassbomber är legendariska och ett tag hade han ett eget godismärke.

Han engagerar sig och blir expert på det han håller på med. Han är en stor lokal kulturpersonlighet och har en otrolig näsa för konst. Dessutom bakar han jättegott bröd. De senaste åren har han fördjupat sig i geocaching, en hobby han introducerade för mig och Emily på min mors 75-årsfest härförleden. Det var en fascinerande insikt att det runt om i samhället ligger små gömda saker som man kan leta efter med hjälp av en app! Redan dagen därpå var vi i Lunds stadspark och hittade en liten nyckelring i en staty. En perfekt hobby för en promenerande bebisförälder. Tack för den, Jonte!

När Joon inte letar efter skatter så kör han buss och tar hand om sin gamla mamma på ett behjärtansvärt sätt. Han har två söner, Pär och Ola.

Kram på dig, Joon! Utan dig hade mina somrar på slutet av 80-talet varit betydligt tristare.