Dagens vän 9/4: Kirsi Sinkkonen

This text will follow in english.

Gruppen jag och Matz blivit två delar av var en sammanslagning av alla Nordens kundtjänster (utom Island, jag vet faktiskt inte vart en ringde om en skrivare ballade ur i Reykjavik) så i teamet ingick både norska, danska och finska kollegor. Låt oss börja med den finska avdelningen, och allra först har vi Kirsi. Kirsi satt längst bak och såg hela tiden ut som om hon funderade på något roligt skämt. Ett litet småleende och en glimt i ögat spelade hela tiden i ansiktet. Vi fick ganska snabbt en bra kontakt, snart skulle mina fördomar om tysta och inåtvända finnar vara ett minne blott.

Efter arbetsdagens slut behövde Kirsi söka upp ett internetcafé, och det visste jag ett i min stadsdel Etterbeek som jag tyckte var bra och inte för kyffigt. Internetcafén går det tretton på dussinet i Bryssel, men de flesta är ganska risiga och uppkopplingen minst sagt skral. Vi kollade våra mail och Kirsi visade några bilder från sin hemstad Rouvaniemi. Nu hade hon flyttat till Bryssel och sin pojkvän Jean Francois, en stor och vänlig herre som hon har kvar än i denna dag.

Kirsi blev en av mina mer långlivade kollegor men en vacker dag slutade hon och började jobba på försäkringsbolaget Generali istället, och där verkar hon jobba fortfarande. Hon är inte den som uppdaterar sin Facebook så väldigt ofta, men vad jag förstår bor hon, Jean Fancois och katten Sisco kvar i Bryssel. Senaste gången jag träffade henne var 2009 på sommaren då jag senast var nere i Bryssel. Alltid lika trevligt att ses.

Kram på dig, Kirsi! Hoppas allt är väl nere på kontinenten.

 

The project group of which I and Matz became two parts of covered all Northern European countries (except Iceland, actually I have no idea where you got technical support if a printer in Reykjavik wet bananas) so the team included both norwegians, danes and finns. Let’s start with the finnish department, and first of all let’s talk about Kirsi. Kirsi sat in the back row at the introduction class and looked like she was thinking of a funny joke. A faint smile and a sparkle in her eyes was almost always present. We connected quite fast, my prejudice about silent and introvert finns were soon to be eliminated.

When the working day was over, Kirsi wondered if I knew any good internet cafés, and that I did, in my part of town Etterbeek, and I found the place good and not too shabby. Internet joints are thirteen to a dozen in Brussels, but most of them are dirty and worn down and the connection is often lousy. We checked e-mails and Kirsi showed me some pictures from her home town, Rouvaniemi. Now she had moved to Brussels and her boyfriend Jean Francois, a big, friendly man with whom she still lives today.

Kirsi stayed rather long at the Canon project, but finally one sunny day (all days in Brussels were sunny at some time, and windy, and rainy, and cloudy…) she quit and started working for the insurance company Generali instead. And according to Facebook she still does. She’s not the most frequent Facebook updater, but what I understand she and Jean Francois and their cat Sisco still lives in Brussels. Last time I saw her was in the summer of 2009, the last time I visited old Brussels. Always a pleasure, salud!

A big, warm hug to you, Kirsi! I hope everything is well on the continent.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s