This text will follow in english.

Näst i raden av finska kollegor är Heidi. Och det är lika bra att bekänna det fån början, aldrig har jag träffat en så docksöt vuxen person som Heidi. Hon utmärkte sig dock inte bara på detta vis utan också genom att vara en av de få som reste sig upp och presenterade sig utan att verka ett dugg besvärad av situationen. (Nu vet jag ju inte hur jag själv uppfattades men jag har alltid tyckt de där ”varvet-runt”-presentationerna har varit lite pinsamma.)

Heidi var makalös i telefon. Eftersom jag inte kan finska så förstod jag inte vad hon sa, men allting sas med sådan självklarhet och alltid med ett sjungande, skrattande underton. Naturligtvis blev inte en sådan personlighet gammal på en unken kundtjänst i Bryssels förorter. Hon gick vidare till nya äventyr men blev kvar i Bryssel i alla fall ett tag och hängde med ut på några barrundor, där den mest episka var vår sista gemensamma, Beer Festival på Grand Place sommaren 2005. Strålande sol och världens bästa öl i floder, kan det bli bättre? I kategorin pubrundor, alltså.

Heidi tog språnget och flyttade till USA ett tag, men nu verkar hon vara tillbaka hemma i Finland och Åbo, där hon bor med sin lilla hund.

Kram på dig, Heidi!

Next in line of my Finnish colleagues is Heidi. And I can just as well admit it from the start, I have never met a more doll cute grown-up woman in my life. She stood out in other ways too, she was the only one in this new team who rose and presented herself without seeming a bit bothered. (I don’t know how I turned out myself, but I have always felt awkward in those ”a-round-around-the-table-presentation” situations.)

Heidi was marvellous on the phone. Since I don’t understand Finnish, I have no idea what she said, but the way she said it! Everything was crystal clear and with a singing laughing undertone. Of course a woman like her didn’t grow old on a shabby customer service in the suburbs of Brussels. Soon she went on new adventures but stayed in Brussels for a while and joined her old colleagues on some bar rounds. The most epic was the last time we met, on The Beer Festival at Grand Place in the summer of 2005. Gazing sun and the best beer in the world, could it be better than that? Bar round wise, that is.

Heidi took the leap and crossed the Atlantic. She lived in the US for some years, but now it seems she is back in her home town Turku in Finland, where she lives with her little dog.

A big Swedish hug to you, Heidi!