Efter lunch den första dagen anslöt ännu en medlem till vårt team. Alex hade varit på intervju ganska sent och fick inte reda på att han fått jobbet förrän samma morgon, så därför blev han lite sen till introduktionen, vill jag minnas.

Alex är en äventyrare med bergsklättring som specialitet som nu kommit till ett av Europas plattaste land. Han bytte säkerhetsselen mot headset och blev snabbt en skicklig supporttekniker som brydde sig mer om kundnöjdheten än effektiviteten. Han visade sig vara en jäkel på att spela Risk, och även i övrigt en ytterst sympatisk person.

En gång firade vi jul ihop. Det låter mysigare än vad det är, Canon Sverige bestämde helt enkelt att de ville ha kundtjänsten öppen på julafton så att alla skulle kunna få hjälp att komma igång med sina nya julklappar. Jag och Alex anmälde oss som frivilliga och så satt vi där och gjorde ingenting en hel arbetsdag. Naturligtvis var det ingen som trodde att kundtjänst skulle vara öppen på julafton! De enda som ringde var kollegor som åkt hem till Sverige över helgen och nu tyckte att vi åtminstone kunde få höra lite av Kalle Anka, eller bara ville höra hur det gick alternativt retas. Vid lunch åkte Alex medhavda snaps fram och när arbetsdagen tog slut vid fem så rumlade vi salongsberusade ut i julaftonsnatten och jag gick direkt till flygbussen. Vid midnatt var jag hemma hos föräldrarna i Åhus. En mycket speciell jul. Kommande jular gjorde Canon inte om det felbeslutet.

Alex stannade nåt år på projektet och gick sen vidare mot horisonten och nya berg att klättra. Han flyttade småningom hem till Sverige där han bl a sysslat med import av ägg. Vi träffades över en lunch en gång, och så var vi gäster på samma bröllop en annan gång. Själv gifte sig Alex med sin Karine, som han redan var tillsammans med under Bryssel-tiden. De har numera tre barn. Alex engagerar sig mycket i välgörenhet och lånar ut pengar till tredje världen via KIVA, en mycket behjärtansvärd verksamhet.

Kram på dig, Alex!