Oj, den rubriken lät lite desperat. Men det är faktiskt inte jag som skapat terminologin på Facebook så jag skyller på det.

Idag har ”Banjo söker jobb!”:s officiella Facebook-sida premiär! Varför gör jag ju något så högmodigt? Jo, förklaringen är enkel: För att nå ut till alla lättare!

Nu kan vem som helst, inte bara mina vänner, hålla koll på nya inlägg och andra ändringar, och jag får ännu en möjlighet att smidigt fiska upp feedback och frågor från läsekretsen. Så gå in och tryck på Gilla, så kommer du aldrig mer att missa något inlägg från den spännande jakten efter jobb runtomkring i Skåne!

Gå till Facebook-sidan!

God förmiddag!

Idag tänkte jag fokusera på min självbild. Som det kanske skymtat fram i tidigare inlägg så har den inte alltid varit på topp. Det har kunnat gå dagar, månader och år då jag inte riktigt sett det unika med mig, och mest koncentrerat mig på svagheterna. Det blev som allra tydligast för mig hur fel det synsättet är igår när jag var i bowlinghallen med goda vännen och träningskamraten Charlotte.

Jag är en ganska hyfsad bowlare, efter många års regelbunden träning så snittar jag 150 poäng per serie en bra dag. Jag har två egna klot, ett helt vanligt och ett med en liten skruv som gör att klotet inte går rakt mot kägelpyramiden och på så sätt ökar möjligheten att slå en strike, d v s alla tio käglorna i ett försök. Mitt personliga rekord är 211.

Igår inledde jag min sista serie med tre strikes, en nio-spärr (nio i första kastet och sedan den sista i andra försöket), sedan en ny strike följt av en ny nio-spärr. Halvvägs genom serien hade jag redan 119 poäng och rekordet var inom klart räckhåll. Ruta sju och åtta blev tyvärr inte så bra, så mitt slutresultat slutade på fantastiska 190, en av mina fem bästa serier någonsin. Jag tyckte det var jättedåligt! Jag hade ju bara fått ner 8 käglor i ruta åtta! Hur kunde jag tillåta mig att misslyckas så fullständigt?

Av 110 möjliga käglor i serien hade jag vält 107 och jag var missnöööööjd!

Min ambition att alltid sträva mot stjärnorna både hjälper och stjälper, men det har jag med tiden blivit medveten om. Från att ha sett en arbetsgivare som en välgörare vars gunst jag alltid måste kämpa för, har jag med hjälp av mina närmaste insett att det är jag som är en tillgång och resurs som vilken vettig arbetsgivare som helst lätt bör inse att de behöver! De jag i första hand har att tacka för den insikten är naturligtvis min älskade Emily, min bror Nils och min karriärcoach Malin, men även alla ni som genom åren läst, gillat och kommenterat mina bloggar och Facebook-uppdateringar ska ha ett stort tack! Ni vet vilka ni är, och ni ska också veta att ni själva är minst lika kapabla och behövda och eftertraktade som jag.

Våren är här, blommor slår ut och energin flödar! Världen är allas vårt ostron!

Sådär, då var min självbild tillräckligt uppbyggd för att genomföra dagens storvulna idé! Framåt kvällen kommer jag att presentera en nyhet i detta projekt.

Läs mig! Lär känna mig! Behöv mig! Här kommer än en gång mitt CV!