Här på neonatalavdelningens samvårdsenhet delar alla föräldrar ett s k kök. Köket innehåller en bryggare med rolig text, en mikro och en diskmaskin. Ingen spis, och endast rudimentära husgeråd. Alla delar på ansvaret att fylla, starta och tömma diskmaskinen. Alla.

Och som alltid smiter alla utom en. Jag.

Ja, gott folk, det är jag som är den där ansvarstagande typen som finns på varje arbetsplats, som sätter ett värde i allmän trevnad och som städar upp och plockar bort ända till den dag då det brister och hen sätter upp en lapp i köket som upplyser läsaren om var hens mamma inte jobbar, en lapp som någon osnuten sommarvikarie alltid tycker det är roligt att skriva ”Jo, det gör hon faktiskt! :)” på.

Men en får ju förstå dem som inte tar sitt ansvar också. Anslaget om var och ens ansvar sitter i en lurig höjd, ungefär samma som ögonen, och är väldigt luddigt formulerad:

TILL ALLA FÖRÄLDRAR

Här hjälps vi år i föräldraköket!

Vänligen skölj disken väl, sätt sedan in den i diskmaskinen och starta när det är lagom fullt!

Töm och ställ in i skåpen när disken är färdig. Tack för hjälpen!

Och för att försvåra det ännu mer har någon även prytt samma skåpsdörr med en hela FEM punkter lång beskrivning hur man startar maskinen! Inte konstigt att det blir fel och man ger upp!

För inte ska en behöva göra tråkiga saker bara för att ens mamma inte råkade välja vårdyrket?