Jag har sett Lampan, en ny produkt från den mindre kände tillverkaren Derungs.

Jag har förstått att den här genren är väldigt populär i min målgrupp och jag har redan sett ett antal verk. Jag kan tycka att många lampor är lite in-your-face och direkta för min smak. Inget lämnas till fantasin, ljuset flödar rakt mot åskådaren och skriver hen budskapet på näsan. Tillåt mig att fryna på densamma och knipa ihop ögonen demonstrativt inför sådan ljusbuskis!

Men med Derungs alster är det annorlunda. Kanske är det stämningen i salongen, det råder en sällsam frid och jag har det varmt och gott och mat nära till muns, men jag blir som förtrollad av Derungs bildspråk. Skenet flödar milt bort från betraktaren och strålen som bildar trolska figurer på väggen bakom lämnar betraktaren med en ny tanke och gnagande känsla av att något stort och ogripbart håller på att hända.
Jag sitter trollbunden kvar och tittar och tittar. Äventyret verkar aldrig ta slut. Derungs har omvänt en ljusskeptiker och skapat en ny tillbedjare av denna märkliga konstform. När jag blir större lär mitt första ord bli ”lampa”, som så många före mig

Derungs mästerverk Lampan får maximala 5 av 5 blöjor. Världsklass till sista ljusglimten!

Signe, 6 dagar