Vilken födelsedagsfest!

Någon måste ha skvallrat om att det här är Signes beräknade förlossningsdatum, för hela stan har gått man ur huse och anordnat ett våldsamt halabaloo i Lundagård till hennes ära!

Nej, allvarligt talat så var vi lite oroliga där i vintras när läkarna sa att Signe skulle födas den 17 maj. Mitt under Lundakarnevalen, med allt vad det innebär i dålig framkomlighet i innerstan där vi bor. Karnevalståget passerar just utanför vår port, och vi var måttligt intresserade av att bli en del av det. Vi såg framför oss hur vår taxi kröp fram i snigelfart mellan en jätte-Putin i papier-maché och tjugo studenter dansande vilda danser utklädda till Ruslana. Och alla åskådarna skulle skratta och peka och säga:  ”Kolla där, vilken klassiker, några som låtsas ha förirrat sig in i tåget på väg till BB! Krysta! Krysta!”

Men nu gick det som det gick och igår var vi ute på en promenad i yran med Signe i vagn. Hela stan ar full med glädjespridare så Signe smälte in utmärkt. Men där var två som spridde lite mer än bara glädje.

Vid parkeringsautomaten på Kyrkogatan stod en herre i övre medelåldern och ofredade en person som jag bara förmodar och hoppas var en bekant. Mannen pekade mot Lundagård på andra sidan gatan och spottade och fräste:

”Sånt här ska vi inte behöva ha här i stan! Det ser ju ut som en jävla zigenarmarknad!”

Och detta var inte utflyktens värsta muntergök heller. Vid Glass-Kulturen, som vi kände oss tvungna att stanna vid eftersom vädret var varmt och kön kort stod en annan herre i samma ålder och talade till sin hustru. Jag säger ”till” för någon dialog var det inte frågan om.

”Du är ju något så fruktansvärt ointelligent!” sade han bland annat. ”Jag får ju skämmas hur korkad du är! Jag blir ju galen när du inte svarar på telefonen, varför har du den med dig om du inte svarar? Men svara då!” Jajamän, han fann det alltså rimligt att domdera på sin käraste eftersom hon inte svarade i telefon medan han skällde på henne! Det enda som fick honom att sluta skälla på den stackars kvinnan var när korvförsäljaren, som han mitt i alltihopa anlitade frågade om han ville ha senap på. Det ville han.

Och ingen sa åt honom att lugna ner sig. Min lama ursäkt för passivitet var att jag för tillfället stod ensam med Signe i vagnen och tyckte inte hon skulle behöva höra pappa göra de jämförelser med Hitler och Josef Fritzl som han hade på lut.

Idag kommer farfar och farmor på besök och Signe är så pepp så hon tvärsomnat. Allt är som vanligt, fast helt och hållet annorlunda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s