Snacka upp och ner sig

”Varför gör du så där?” frågade Emily förbryllat där jag stod och gullade med min dotter på fem veckor.

”Gör vad då?” undrade jag, fullt medveten om att jag inte är fullt medveten om allt jag gör. Jag tittade på Signe och hon såg skeptisk ut hon också, så jag upprepade vad jag vad jag precis sagt till henne.

”Ja, vad är det här för ful gubbe och vad är det han göööör ijänklien?”  och så kittlade jag henne under foten och kliade henne på magen som jag alltid gör, fastän jag visste att det var något jag gjorde fel. Ska man inte massera fötterna? Är magen ömtålig? Är det dumt att använda barnspråk? Ja, det tycker jag ju faktiskt ijänkl…jag menar egentligen.

”Varför snackar du ner dig själv? Är det inte det som din karriärcoach jämt säger att du inte ska?”

Och jag insåg att det gör jag ju hela tiden när jag pratar med Signe. Jag står och säger saker som ”Pappa är dum!” när hon är ledsen och ”Tycker du pappa ser konstig ut?” när hon har en rynka mellan ögonbrynen, för att inte tala om ”Fiser du på pappa?” när hon ler. (Men det gör hon ju,)

Sådant trams håller ju dessutom de flesta föräldrar på med, och då är det ju inte konstigt om barnen växer upp och tycker deras föräldrar är gamla, fula och pinsamma, eller hur?

Så nu blir det ändring! SIgne funderar ju faktiskt på om han ska anställa mig som favoritpappa eller inte, så mitt säljsnack måste bli bättre.

Pappa älskar dig, vännen.

Du har mina ögon, snuttan, och det ska du vara glad för. Mina ögon är fina.

Jag ska alltid finnas här för dig, min älskling.

Ler du åt din superpappa, SIgne! Ja, det gör du rätt i. Jag är rätt rolig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s