När nu Dagens vän gör comeback inleder vi med en gammal vän, men en splitter ny Facebook-vän.

Det var på våren 1992 som Tomasine provade in till spääxet och slog knock på oss från början. Här hade vi fått in en helt fenomenal röst i ensemblen! Hon debuterade som den spartanska prinsessan Icatuna som vet både hur det ligger ihop och hänger till i spääxet Sokrates. Objektet för Icatunas heta kärlekslåga var Aristoteles och den rollen gjordes av Patrik, vars efternamn Tomasine efter en tid tog.

Tomasine var oerhört mångsidig i Spääxet. Hon stod på scen och sjöng, särskilt minnesvärt är hennes glansnummer från spääxet Linné om att aldrig få höra något snuskigt, hon skrev manus och sångtexter, och hon var även en skicklig och dedicerad sminkös. Jag minns när hon var min sminkös i spääxet Karl Martell och stod redo med omsminkning så fort jag steg av scenen. Min hud reagerade alltid väldigt fuktigt på strålkastarljuset och Tomasine satte en ära i att hennes konst skulle bevaras åtminstone föreställningen ut.

Våren 1992 var en hård tid för mig. Min första studentperiod höll på att krascha och brinna och jag hade lite för lätt för att ta några snapsar för mycket på festerna. Jag betedde mig osnyggt mot många och när jag några år senare gjorde ny entré i ensemblen så kunde jag inte låta bli att känna det som att bl a Tomasine, med viss rätt, hade ett horn i sidan till mig. Långsamt men säkert har jag gjort mig av med denna känsla, inbillad eller inte, och nu för tiden betraktar jag Tomasine som en mycket god och lättpratad vän. Hon var ett ovärderligt stöd för mig och Emily under våra tio dagar på neonatalavdelningen i maj, då hon har gått igenom den skärselden inte bara en utan två gånger. Hennes erfarenheter var guld värda för oss och för det har hon min eviga tacksamhet.

Kram på dig, Tomasine!