Vi brukar säga halvt på skoj att det sämsta med att ha flyttat till Staffanstorp är att det är så långt till närmaste surdegsbageri. På Klostergatan där vi bodde förut var vi bortskämda med inte mindre än två bara utanför porten. Det var Lunds Stenugnsbageri och Stora Jakobs dito.

Nu antar jag att vissa har invändningar och vill hävda att det heter Sankt Jakobs Stenugnsbageri, men i så fall hade det väl stått ”S:t Jakobs” och inte ”St. Jakobs” på deras egen skylt, eller hur?

På Stora Jakobs köper man jättestora bröd för jättestora summor, och sedan går man hem (om man har nära) och skivar upp det i jättemånga skivor som man lägger i jättemånga påsar och stoppar in i frysen. Att skiva ett mer än alnslångt och kompakt pumpabröd i tunna, tunna skivor tar på krafterna. Ungefär halvvägs brukar jag få ta paus och göra stretchövningar och få massage.

Jag har väl berättat om min mönstring? (Va ba? säger nu kanske gemene man och kvinna av lägre ålder, och för dem förklarar jag att mönstring var något som hörde ihop med värnplikten när era pappor, och vissa mammor, var unga. Unga pojkar gick och klädde av sig i grupp för att besiktigas och placeras på rätt kugge i försvarsapparaten.) Vi skulle testa handstyrka och fick därför ett handtag i handen och ombads trycka det hårdaste vi kunde. När malajen sa åt mig att börja nån gång hade jag redan hållit på i flera sekunder. Mätaren gav inte mycket mer utslag än normalt lufttryck. Sann historia.

Nåväl, jag fick ju ändå göra lumpen och det ena gav det andra och nu sitter jag här. Och igår hade vi ärenden in till Lund, så vi passade på att hälsa på Stora Jakob och köpa ett par jättebrön. Väl hemma igen drog jag kniv och slog mig lös. Skivorna blev tunnare än någonsin och kniven var liksom sin användare inte den vassaste i lådan, men hux flux var det bara en liten skalk oskuren kvar, men orken fanns kvar och massagen fick dessvärre utebli p g a onödvändighet.

Ordet babygym kan uppenbarligen ha flera betydelser.