För en ordnörd som lagt ner sin språkpolisbricka är det bara att acceptera och hänga med när ord i språket ändrar betydelse. Det händer hela tiden, och jag har tagit upp det i tidigare bloggar. Ett nytt exempel sprang jag på i helgen.

Det gick vilt till i fredags natt i min födelsebygd. En garagelänga på min farmors gamla parkeringsplats eldhärjades, och dessutom brann en moped upp ett par hundra meter därifrån. Polisen utesluter inte mordbrand, och inte heller att de båda bränderna hade med varandra att göra. Det är en fullt logisk tankegång.

På Facebook finns det en för oss Åhus-ursprungna jätteintressant sluten grupp som handlar om Åhus Historia. Där publiceras nästan dagligen gamla fina fotografier och andra artefakter från Åhus stor- och litenhetstid. En gång var det en bild på när mor min gick på posten någon gång på 70-talet. Även andra avgörande historiska händelser har tagits upp. I lördags var det förmodligen någon som antog att garagebranden skulle gå till historien och publicerade några egentagna bilder. Dessvärre inte från själva tändandet, utan av förödelsen efteråt.

I en av kommentarerna till FB-inlägget beklagade sig en medelålders herre över händelsen och undrade om de invandrartäta områdena i Kristianstad ”öppnat filial” i Åhus. Kommentatorn spann vidare och föreslog att åhusborna ska gå ”man ur huse och försvara byn”.

Rent generellt tycker jag främlingsfientlighet och medborgargarden inte är något att förespråka, och dessutom kom jag ihåg hur det var när jag själv växte upp och att det på den tiden fanns gott om inhemska, rågblonda ligister som kunde tutta fyr på så väl det ena som det andra, så jag påpekade detta i tråden. Den skenbare uppviglaren svarade med ett skratt och överraskning över att ”man var så humorbefriade i byn” och att det naturligtvis var ett skämt om nu någon trodde något annat. Av de reaktioner på mitt respektive hans inlägg som följde att döma, så fanns det visst en och annan som gjorde det.

Ändock, detta var alltså andra gången på relativt kort tid som jag kallats humorbefriad i ett sånt här sammanhang, så jag började misstänka att en betydelseglidning ägt rum. Jag beslöt mig för att gå in på en humorexperts sida för att se vad humor innebär nuförtiden. Jag valde naturligtvis en av de få jag med säkerhet kunde konstatera hade humor, nämligen min nye vän från hembygden.

Så nu har jag alltså förstått att humor genomgått en rätt imponerande betydelseglidning. Min vän har delat flera humoristiska artiklar på temat islam. Flera av hans länkar är hämtade från den kända humorsidan Avpixlat.

Fatta att jag, när jag insåg vidden av detta, blev både lättad och oroad. Först och främst inser jag ju att Sverigedemokraterna inte är ett konstprojekt, som jag länge hoppats, utan helt enkelt ett humorkollektiv, som kör stand-up nonstop för slutsålda riksdagshus, nu för femte säsongen i följd! Men samtidigt, är verkligen Sveriges Riksdag rätt forum för en sådan föreställning? Politik är ju allvarliga saker!