Bli inte förvånad om scrabblarna som kommer på din turnering har med sig en massa gosedjur. Det är en del av kulturen, helt enkelt.

Traditionen har sitt ursprung i att det instiftades två speciella vandringspriser på SM 2000. Det ena var en NERTZ (påstods det i alla fall) i beaniebaby-format som sades skola tillfalla bästa nykomling i SM varje år. För varje år hängs en ny nyckelring med nya ägarens namn runt det stackars djuret hals och med åren har den klasen börjat väga mer än själva djuret. Nertzen följer oftast inte med på andra tävlingar än SM.

Däremot kan man se diverse andra djur vid spelborden. Vid SM 2000 instiftades vandringsapan Per, döpt efter det årets mästare. Retroaktivt kom någon på att vandringsdjuret borde vara rullbart, så apan artbestämdes till en KAPUCIN. Året därpå föddes elefanten Greger, följd av pingvinen Birgitta etc etc. Vid SM 2010 presenterade djurforskarna det chockerande fyndet av det glömda vandringsdjuret från 1999, Stefan the Gös, döpt efter 99 års mästare Stefan Diös. För att passa in i sjubokstavsnormen hade dock gösen gått hädan och förvandlats till en gösfilé. Men bara på baksidan.

Så småningom insåg scrabblarna att framtiden skulle bli ohållbar. Inte för att antalet möjliga djur skulle ta slut (det finns väldigt många djurarter i SAOL på sju bokstäver) utan för att djurhanteringen skulle omfatta flakvis med djur framåt 2056. Därför infördes en tioårsregel, d v s att djuret återgick till sin ursprungliga ägare och namngivare efter tio års vandring.

Aktiva djur i nuläget är gräsanden Niklas, leoparden Niklas II, hamstern Gunnar, isbjörnen Gunnar II, alpackan Björn, sjöhasten Björn II, schäfern Johan, valrossen Alexander, rödmyran James samt undulaten Alexander II.

Att djuren sköts rätt är för närvarande mitt ansvar i Svenska Scrabbleförbundet. Jag gör ett ganska dåligt jobb, måste jag medge.