Ulrika och jag gick på samma skola vart tredje år under grundskoletiden. Hon var två år äldre än jag, och vi hade egentligen bara en sak gemensamt. Vi hade båda storebröder i B-klassen två respektive fyra årskurser över oss.

Det var inte bara Nils och Anders som gick i samma klass i tretton år, utan även Ulrikas storebror Johan. Ulrika och jag träffades väl på sin höjd på julfester och familjeutflykter med deras klass. Jag kommer ihåg att jag tyckte hon var söt, men det tyckte jag om de flesta flickor, som den obotliga romantiker jag redan då var.

Anledningen till vår Facebook-vänskap ligger snarare i nuet och framtiden. Ulrika utgör ännu ett strålande exempel på hur jag tänkt mig att den här bloggen ska fungera. Några dagar efter att jag startade projektet skickade Ulrika en vänförfrågan. Hon erbjöd sig att förmedla en kontakt mellan mig och CFO:n på Sparbanken Syd, som hon kände. Jag kunde inte annat än tacka och ta emot, det var ju en ovärderlig kontakt! Just efter att jag skickat mitt cv till Sparbanken Syd uppdagades dock en sak jag inte visste att jag inte visste, och mild panik utbröt en kort stund, men med ett par korrigerande mail så ordnade det upp sig och jag hade fått in en fot, även om det inte på stört fanns något passande. Tusen tack för detta, Ulrika!

Och i framtiden kanske vi blir grannar? Ulrika och hennes familj letar efter hus i Staffanstorp, och jag har varmt rekommenderat området som Huset ligger i.

Kram på dig, Ulrika! Och så ses vi kanske i höst. Välkommen till Byn!