När jag började det här projektet så lovade jag att skriva om mina utländska vänner på engelska. Jag litade inte på Google Translate, så jag använde min egen stolpiga engelska. När jag nu repriserar dessa så kommer jag att återge den engelska texten, men även ge er den svenska översättningen efteråt. Den svenska texten kan t o m visa sig bli något utökad.

FRIEND OF THE DAY – RE-RUN 12: Karsten Feldborg

One day in the fall of 1983 I followed my big brother Nils Berner to Malmö to watch him play a qualification tournament in the Swedish Othello Championships. I haven’t started competing myself yet, that was still five months in the future.
I wasn’t the only spectator. Karsten also was there. He was already somewhat of a legend. In 1982 he had won the first Danish Othello Champion title ever, and now he had come to Malmö to challenge the winner, Nils. The Great Dane won this first game, but there were to be many more.

Karsten was the one to beat. It was almost impossible. When paired against Karsten you lost a little just by sitting down at the table. It took car crashes or similar catastrophies for him to lose concentration enough to reach ordinary human level of beatability.

Karsten has an outstanding record! 15 times Danish Champion, last time in 2012! But the biggest and coolest memory will always be that day in Paris 1994 when Denmark and Sweden united in supporting Karsten in the World Championships final! That day all rivalry was forgotten. Too bad it didn’t ended in the gold.

Thanks for the games, Karsten! We’ve had a lot of fun around Europe.

En höstdag 1983 följde jag med Nils och Bengt till Malmö för det årets sydsvenska SM-kval i Othello. Året efter succédebuten i SM 1980 hade en åldersgräns införts. 15 år skulle man minst vara för att spela SM, och visst kändes det som att den regeln kommit till för att hindra en 13-åring från att vinna så Alga inte skulle tvingas betala resa till VM i Bryssel både för mästaren och hans målsman? Målsmannen i fråga ställde upp själv istället och blev tvåa i sydsvenska kvalet. Så lockades även pappa Bengt till tävlingsborden. 1982 var åldergränsen borttagen igen, och Nils åkte, för dagen sjuk och eländig, till Vittsjö och ställdes mot den regerande svenske mästaren redan i kvalet. Det blev en hård fajt, men sjukdomen tog ut sin rätt och Nils gav upp i sista partiet. På samma gång provade reservkapten Berner lyckan uppe i Kristineberg på Kungsholmen, och på nästan samma gång gjorde Karsten debut i det första danska mästerskapet någonsin. Och han vann, endast 16 år gammal. I VM, som gick i Stockholm det året, blev han sedan nia. VM var betydligt mindre då än nu, 11 spelare deltog.

Karsten kom också till det där kvalet i Malmö 1983 som åskådare och med avsikt att utmana vinnaren, som inte oväntat blev Nils. I detta första möte vann den store dansken, men det skulle komma många fler matcher.

Det var Karsten en skulle slå. Tyvärr var det nästan omöjligt. När jag satte mig vid bordet och Karsten satt på andra sidan så hade jag redan förlorat lite i huvudet. Ett sånt psykologiskt övertag är svårövervunnet. Det tog bilkrascher eller liknande katastrofer för honom att tappa koncentrationen och sjunka till åtminstone nästan besegringsbar nivå.

Karsten innehar ett enastående rekord. Han har femton danska mästerskapstitlar, den senaste så sent som 2012. Men det bästa och coolaste minnet kommer för alltid att vara den där helgen i Paris 1994 då Sverige och Danmark förenades i stödet för Karsten i VM-finalen. Då var all rivalitet som bortblåst. Bara synd att det inte slutade så guldkantat som vi hoppades.

Tack för matcherna, Karsten! Vi har haft en hel del kul runt om i Europa.