This text will follow in english.

På danska linjen satt från början bara två personer, så jag som skåning antogs vara så pass dansk att jag fick ta samtal på den linjen också. De två danskarna var den buttre men hjärtegode Frank König, som lämnat Facebook och därför tyvärr inte får något inlägg om sig, även om han var min mångårige bowlingpartner, och Kasper Bedsted. Kasper var mycket intresserad av film och med tiden tapetserade han sitt kontorsbås med ”testutskrifter” av olika filmaffischer, till den sparsamma ledningens milda ogillande.

Kasper följde gärna med ut på en afterwork, en gång hamnade vi på ett bisarrt ställe som var inrett som en gravkammare, men de mest minnesvärda kvällarna var de återkommande träffar danskarna hade på Hairy Canary, och som jag som hedersdansk ibland fick följa med på. Hairy Canary var bäst i Bryssel på att blanda Long Island Ice Tea och detta uppskattade vår lilla grupp till fullo. Vissa kanske skulle säga till fyllo…men det gick för det mesta väldigt städat till.

Kasper var över huvud taget inte någon som hetsade upp sig så det märktes. Ett återhållet skratt eller en road blick fick en nöja sig med som bekräftelse. När vi samtalade föredrog vi att prata engelska med varandra, så blir det ju lätt mellan danskar och svenskar. Han gjorde alltid ett tryggt och pålitligt intryck på mig, och värnade om sin integritet. Han blev kvar relativt länge på Canon, men slutade i alla fall något år före mig, och gifte sig kort därefter med sin Jeanne.

Kram på dig, Kasper! Och skål!

In the beginning of the project there were only two agents on the Danish lines, som I had to, being a Scanian and supposed to understand Danish better than other Swedes, help out by taking Danish calls. The two Danes were the grumpy but gold hearted Frank König, who has left Facebook and therefore sadly doesn’t get his own story, even though he was my bowling partner for years, and Kasper Bedsted.

Kasper was a big film enthusiast and over time he covered his cubicle with ”test prints” of movie posters, to the economic management’s mild displeasure.

Kasper gladly joined an after work. Once we ended up in a joint designed as a crypt, but the most memorable evenings were the ones at The Hairy Canary. The Danish team met and honored the fact that The Hairy Canary mixed the best Long Island Ice Tea in Brussels. Sometimes I joined, being an honorary Dane. There could be quite a lot of drinks….but we handled it (most times) with style.

Kasper was not a man of big reactions. A held back laughter or a amused blink was the acknowledgement you could expect. When we talked we kept to the English language, as it so often gets when it comes to Swedish and Danes. He made a stable and reliable impression on me, and guarded his integrity well. He stayed quite a while on the Canon project, left it maybe a year before me, and got married to his Jeanne not long after that.

Hugs to you, Kasper! And cheers!