This text will follow in english.

Det var inte bara skandinaver på Canon Helpdesk, såklart. Helpdesken täckte även Tyskland, Storbritannien, Benelux och Italien så det var en stor apparat. Lite längre in mot mitten av apparaten satt Raf de Backer, en belgare med oanade talanger. Bl a visade han sig förstå och tala norska, varför har jag glömt.

Raf var en som man kunde och borde gå till när det körde ihop sig. Han hade koll på nätverken och telefonväxlarna och när han reste sig och kom bort till oss i andra delen av rummet visste vi att vi först skulle få det lugnt ett stund, men sedan skulle det ringa mer än nånsin. Eller så kom han bara över för att öva sin norska.

När sedan verksamheten för alla andra länder utom Skandinavien började flyttas till Bukarest var Raf en av dem som skickades dit för att göra sig själv och kollegorna onödiga. Jag vet inte om det var han eller någon annan som påstods ha sagt till rumänerna att det var viktigt att de lyssnade noga på vad som sades, för inom några år förväntades de repetera detta för ett nytt team i Bangalore.

Raf var som jag minns det kvar långt efter att jag lämnat TechTeam. Han lyckades inte rationalisera bort sig själv helt, tydligen. Nu har han dock gått vidare och jobbar på Oracle. Han är gift med en rumänska, och han är också en av mina ytterst få internationella LinkedIn-kontakter.

Kram på dig, Raf! Även om du nog förstår det mesta så bjuder jag på en översättning nedan.

There weren’t just Scandinavians on Canon Helpdesk, of course. It also covered Germany, United Kingdom, Benelux and Italy (and for a short while Spain, didn’t it?) It was quite a big machinery and a little closer to the middle of it than us Raf sat. He was a Belgian with a lot of hidden talents, when of them being understanding Norwegian. Why he knew that language has by now slipped my mind.

Raf was the one you could and should go to if the shit had hit the fan. He was the network technician and also kept an eye on the switchboards. When he rose and started to go over to our side of the office, we knew that we probably were looking forward to some moments of dead air, and then long queues. Or that he wanted to practice his Norwegian.

When business later was moved to Romania, for all countries but Scandinavia, Raf was one of them who were sent to Bucarest to train the new teams and by that make themselves dispensable. I don’t know if it was him or someone else who told the Romanians to listen up carefully, since they probably would be expected to repeat every word some years later to a team in Bangalore.

Raf stayed at TechTeam long after I left. He didn’t manage to dispens himself after all. Today he works at Oracle, though, and he is one of my few international LinkedIn contacts.

A big hug to you, Raf!