Sälj!

Ibland har jag tilltalats av tanken på att ha en affär. Första gången jag nämnde detta tittade Emily konstigt på mig, men eftersom det snabbt framkom att jag menade butik så ändrade hon sig fort.

Jag har alltid varit predikant och missionär för det jag tror på. Vill jag ha igång Scrabble-spel på min ort så startar jag en Facebook-grupp och letar upp en passande lokal, tycker jag en viss hemelektroniktillverkare är bra så rekommenderar jag alla att köpa den, och sist men inte minst; tror jag på mig själv så startar jag en blogg med enda syfte att få andra att göra det också!

Men det är just tron på produkten som är primär för mig! Jag skulle kunna sälja min egen mormor, om jag fortfarande hade någon, men bara om jag tyckte om henne! Min yrkesbana började i mitten av 80-talet i en glasskiosk i Åhus som nått visst nationellt rykte, nämligen Tre Toppar. Där såldes på den tiden Åhus Glass och bakom det företaget stod min morbror och hans barn. Redan på den tiden var det viktigt med kontakter.

Glass trodde jag stenhårt på, och dessutom var den inte svårsåld ens om det regnade. Åhusborna är galna i sin glass och en lång kö såg jag som en utmaning.

Under studietiden i Lund var behovet av extra inkomster stort så jag sökte mig till ett telefonförsäljarföretag. Första passet blev jag placerad i en fyrklöver med tre andra säljare och vi fick ringlistor till nyblivna mödrar på vilka vi skulle sälja Barnens Bokklubb för Richters förlag och erbjuda ett välkomstpaket med två valfria paket, bl a Mini-Hopp i Sagolandet. Jag minns den boken bäst för det var den jag valde att lägga fram som första exempel. Bamse trodde jag nämligen också stenhårt på. Det gick ganska bra, men mest fick jag suckar och barnskrik i örat. Är det en medveten taktik av bebisföräldrar att låta battingarna svara när det är Okänt Nummer? Det lär jag snart bli varse.

Mitt emot mig satt en kvinnlig säljare och började varje samtal med ”Hej jag heter Ann-Marie och jag ringer från Ritschers förlag.” Ratsch filibombombom, tänkte jag och fortsatte med mitt. En vill ju inte visa sig som en besserwisser i onödan och ingen verkade ju rätta henne. När hon hållit på en timme insåg jag dock vem det var som drabbades värst av det här, nämligen jag själv, reste mig upp och påpekade för henne att förlaget hette Richters. Hon hävdade att det var det hon sa och fortsatte ritscha passet ut.

Nästa pass fick jag ett nytt uppdrag. Nu skulle jag sälja motortidningar! Mitt motorintresse var redan då obefintligt och säljandet blev helt utan hjärta och hjärna. Eftersom jag insåg att jag gjorde tidningsförlaget en otjänst att som så pass inkompetent kontakta presumtiva kunder gick jag till teamledaren och frågade om jag kunde få sälja något annat. Det gick inte för sig alls, så då bad jag vänligen om att få säga upp mig och lämnade in mitt headset.

Har du mitt intresse, så har du min dedikation! Min effektivitet och servicekänsla gör mig till en utmärkt säljare, även om mitt CV inte visar så mycket erfarenhet inom området.

Läs mig! Köp mig! Sprid mig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s