I december 1988 gick nordiska mästerskapen i Othello i Kristiansand och jag åkte för första gången utomlands utan föräldrar i sällskap. Det var ett ovanligt stort NM med 15 deltagare. På den tiden var NM inte en öppen tävling utan varje land fick skicka fyra representanter. Fyra danskar, fyra norrmän, fyra svenskar och tre finländare mötte upp. En av finländarna var Tom.
Ett minne av det mindre smickrande slaget har jag från min match med Tom. Jag satt min vana trogen och beklagade mig över små misstag och dåligt spel och tänkte inte riktigt på hur det kunde låta under rådande omständigheter. Jag höll nämligen på att vinna ganska klart. Mot slutet av partiet, när jag hade ojat mig åtminstone hälften av tiden, så konstaterade Tom sardoniskt: ”Ja, du fick ju åtminstone vinna den här matchen.” Förlåt mig, Tom, så här långt efteråt, för mina jeremiader.

Tom kommer från Jakobstad, och där arrangerade han och hans förening Othello Brain Builders varje sommar nåt som kallades Othello Night Fight. Det var något så vansinnigt som en 24-timmarsturnering i Othello, med nonstopspel. Man spelade alltså hela tiden, men fick pausa när man ville, eller om man förlorat tre matcher. Om man pausade p g a förluster så fick man stå över tre ronder, vilket kunde behövas mitt i natten då alternativen var spela eller däcka.
Ett väldigt roligt koncept, som tyvärr inte har tagits upp igen, åtminstone inte inom Othello.

Kram på dig, Tom!