För visst var det väl så att också Linda var där och tittade på Snövit II på Allaktivitetshuset, fick jag för mig igår efter att ha skrivit klart Magnus berättelse. Jag tror det, men jag är långt ifrån säker.

Vad jag däremot säkert minns var en ovanligt misslyckad present jag och Andreas Ohlsson en gång gav Linda på hennes födelsedag. Det var i början av 90-talet och Linda skulle fylla 19, tror jag. Eftersom vi var så otroligt spexiga så brukade vi köpa två presenter, en rolig och en fin. Den här gången fick någon av oss (jag är rädd för att det var jag) den skojiga idén att köpa bebiskläder som ”rolig” present, för att sedan kontra med en riktigt fin present, en cd med musik som vi visste att Linda gillade.
Jag förstår ju nuförtiden att det finns en myriad olika sätt på vilket att ge bebiskläder till en ung tjej är vanskligt och riskabelt, för att inte tala om opassande, men på den tiden var jag inte riktigt färdig med definitionen av mina komiska gränser.
Linda öppnade det mjuka paketet först och höll beundransvärt god min, och vi överräckte så den ”riktiga” presenten. När hon såg cd-skivan sa hon dock:
”Tack så mycket för den, men jag blir nog tvungen att lyssna på den så här”, och höll upp den mot örat.
Vad vi inte hade tänkt på var att i början av 90-talet var det långt ifrån alla som ägde en cd-spelare….

Linda försvann ur mitt liv, men i och med Facebook fick vi ny kontakt. Vi firade midsommar ihop 2012, hemma hos Andreas och Anna Johnsson, och hon var sig lik.

Kram på dig, Linda!