Vid sista föreställningen av Snövit II på Allaktivitetshuset i Kristianstad satt Magnus i publiken. Det är egendomligt vilka detaljer man kommer ihåg. Det var den föreställningen då dekoren rasade.

När jag sen i början av 90-talet började röra mig i Skånes syntarkretsar var Magnus där också. Vi åkte på konserter till Lund, jag tror jag kommit på sedan förra publiceringen att klubben där hette Roxy, och till Stadt Hamburg i Malmö.

Nar sedan Andreas Ohlsson och Christian Malm fick idén att vi skulle sätta upp Rocky Horror Show under Kristianstads Dagarna (ja, det SKA vara särskrivet!) anmälde Magnus ivrigt intresse om att få vara med på ett hörn. Visst fick han det! Sen fick vi hur som helst inte sätta upp Rocky Horror Show för dem som hade rättigheterna, men då satte vi istället upp en show om en teatergrupp som ville sätta upp Rocky Horror Show. Genialt! Vi plockade våra favoritmusikalnummer från både RHS och andra och skrev nya texter till dem och satte ihop en helt ny föreställning som vi döpte till The Forbidden Show. Vissa scener ur RHS behöll vi, bl a The Floor Show, där två män och två kvinnor, alla klädda i raffset sjunger och dansar. EN av männen var Magnus, men av någon anledning ändrades hans scenkläder så han gick miste om raffset.

Sommaren därefter var det dags för en omarbetning av vår gamla Kamomilla Stad-succé, omarbetningen var ganska radikal, vi hade helt enkelt bytt ut alla Kamomilla-karaktärer och förlagt handlingen till en oas i öknen istället, bara för att undvika mer upphovsrättstjafs. Och den högst opassande sången om ung kärlek var också struken.
Magnus var med även i Emiren, som det nya verket hette. Han spelade bagare, och i rollen som oaskommissariens fru återfanns Magnus blivande hustru. Men det var det väl ingen som anade då.

När jag hörde att Magnus och Helene gift sig (det var lååååångt senare) tog jag genast äran åt mig för att ha sammanfört dem och skroderade vitt och brett om det på min blogg. Då visade det sig att de faktiskt hade träffats långt före detta tillfälle, så jag fick vackert sluta slå mig för bröstet. Nåväl, man kan inte spela livsavgörande roller i allas liv.

Den här berättelsen är lite speciell, eftersom det vid denna återpublicering visar sig att Magnus inte är min vän längre, åtminstone inte på Facebook. Anledningen är med största säkerhet att han har flyttat till Holland och att han och Helene är skilda eller håller på att skilja sig. Det blev ett tråkigt slut på den sagan.

Men du får en kram i alla fall, Magnus, om du nu råkar läsa det här.