Othello

Dagens vän-repris 39: Jonny Kristen Justvik

Jonny dök upp på Göteborg Open 1990 och slog alla med häpnad genom att bli tvåa i en turnering med hela danska och svenska eliten. Vi hade ju ännu inte fattat att norrmännen börjat lära sig spela Othello på allvar. I originalinlägget om Jonny hade jag blandat ihop årtalen en del och ville placera händelsen några år tidigare. Och hur jag än letade fann jag inga källor på nätet för de uråldriga turneringarna från 80-talet, förutom nationella mästerskap. Där har vi en finfin uppgift för en kalenderbitande arkivarie i Svenska Othelloförbundet att ta tag i. Och nej, jag orkar inte göra det själv.

1992 spelades NM i Kristiansand. Jonny gjorde om bedriften från Göteborg.(Det finns det dokumentation på.)

Jag måste medge att jag inte har så många minnen av Jonny, vi möttes nog bara nån enstaka gång över ett bräde.

Jonny spelade faktiskt två VM, 1989 och 1990. 1989 blev han sist, men 1990 gick det bättre med en 24:e plats.

Jonny bor numera i Kristiansand och säljer smycken över internet. Vad jag vet har han lagt Othellobrädet på hyllan.

Klem, Jonny!

Dagens vän 2/7: Henry Aspenryd

Mina Othello-år började gå mot sitt slut, men jag visste nog inte i maj 2004 att Stockholms EGP skulle bli min sista någonsin. Jag öppnade i stor stil med fem raka segrar och ledning i ensamt majestät, men sedan var det roliga slut. En EGP går i elva ronder, och jag förlorade de sista sex. Upp som en sol, ner som en pannkaka.

En som spelade sin första EGP på samma gång var Henry…

Men vad fan?! Nu har jag gjort det igen! Litat så på mitt minne att jag inte gjort en ordentlig faktakoll. Tråkigt med tanke på att jag tänkt ut en så bra infallsvinkel på berättelsen. Vi får börja om från början.

Den här historien skulle egentligen berättats långt tidigare, men eftersom Henry är mer finkänslig än sin sambo Veronica och låter sig bli överhoppad i kronologin utan protest så får jag bita i faktamissens sura äpple idag. Det var alltså redan på första Stockholm EGP någonsin, våren 2003, som jag stiftade första bekantskapen med Henry. Sverige var en starkt växande Othello-nation vid den tiden och det brukar betyda att landet får en EGP.

Det oerhört nördigt laddade antalet 42 spelare hade samlats i Stockholms Schacksalonger, och jag började turneringen starkt med fyra raka segrar, sedan gick det lite knaggligare men jag presterade väl. Dock inte bäst i familjen för när allt brickdammet lade sig så stod broder Nils namn i historieböckerna som den första vinnaren av Stockholm EGP. Henry gjorde sin första turnering någonsin och presterade en minst sagt hyfsad debut med sex segrar av elva i det tuffa fältet. Hans första tävlingsmatch någonsin var för övrigt mot turneringssegraren, så mycket djupare kunde han inte ha kastats i.

Mitt och Henrys första möte över ett bräde kom först ett år senare i näst sista ronden av min sista EGP någonsin. Den uppmärksamme läsaren kan nu utläsa hur det gick utan att jag berättar det i klartext.

Henry blev snabbt en viktig kugge i det svenska Othello-maskineriet. Naturligtvis fann han även kärleken bland brickorna, en äkta nörd plägar göra det. Henry har representerat Sverige i VM fem år i rad 2006-2010 och hans bästa placering är 20:e från Oslo 2008. Hans och mitt öde i SM överensstämmer på så vis att vi aldrig vunnit, men varit bra nära ett par gånger. Henry har 2 silver och 4 brons på prishyllan hemma.

Kram på dig, Henry! Well played!

Dagens vän 1/7: Martin Fransen

This text will follow in English.

Martin är en holländsk Othello-spelare som jag vad jag förstår endast träffat en gång i mitt liv, och det var i mars 2004 på det årets holländska EGP i Bussum. Det var en av Martins första turneringar och en av mina sista. (Fr o m idag så kommer den att bli hågkommen för att den sammanföll med Emilys 25-årsdag, något som jag naturligtvis inte hade en aning om då.) Vi möttes inte i den turneringen och har således aldrig mötts över ett turneringsbräde. Jag är dock rätt säker på att vi spelat över internet, antagligen på Kurnik, en polsk Othello-sajt.

Medan min tand började bli slö blodades Martins i snabb takt. Tio år senare har Martin spelat 150 turneringar till. 15 turneringar per år är väldigt mycket! Martin har spelat 47 EGP-turneringar (sanslöst!) men ännu inte fått äran att representera sitt land i VM. En sann entusiast, i meritlistan hittar jag t o m ett deltagande i Nordiska Mästerskapen ett år. Vilket land spelade du för då, Martin?

När han inte spelar Othello (men det verkar han ju göra hela tiden) så jobbar han som möbelsnickare. Martin bor i Haarlem, Nederländerna.

Tack för den antagna matchen, Martin!

 

Martin is a Dutch Othello player I what I understand only met once in my life, at the 2004 EGP in Bussum. It was one of Martin’s first tournaments and one of my last. (The tournament took place on my fiancee Emily’s 25th birthday, a fact I only just now became aware of, naturally.) We didn’t play during that tournament and has logically never met over a tournament board, but I am pretty sure we have played online, probably at Kurnik, a polish Othello site.

While my flame was fading, Martin’s had just ignited. 10 years later Martin has played 150 Othello tournaments. 15 tournaments a year is really a lot! Martin has played 47 EGP:s (47? O. M. G.) but hasn’t had the honor to represent his country in the WOC yet. Sooner or later that is bound to happen. When looking at his merits I surprisingly find a start in the Nordic Championships one year. Did you play for Sweden, Denmark or Norway, Martin?

When he doesn’t play Othello (which he seems to do ALWAYS) he works as a intertior draftsman. He lives in Haarlem in The Netherlands.

Thanks for the assumed game, Martin!