This text will follow in some kind of english.

Nu har jag suttit i en kvart kanske och försökt komma på vad det var för företag som Sharons projekt jobbade för. Det har helt ramlat ur minnet. Ändå var det det andra stora projektet TechTeam hade.

Sharon var en frejdig amerikanska som kommit till Europa och levde livet. Hon bodde inte så långt från mig och delade en lägenhet med en annan TechTeamare som hette Katrina, i alla fall ett tag. I denna lägenhet hölls det fabulösa fester, den kanske fabulösaste var en Halloween-fest som vi tråkiga svenskar kom outklädda till, medan alla andra hade fantastiska kostymer. Paul kom som Batman. Och nej, det var inte samma kväll som han ramlade från balkongen.

Sharon var alltid intresserad och pratsam, precis som fördomar om amerikaner gör gällande. Det var lätt att anförtro sig till henne när nätterna blev sena och efterfesterna sega.

Numera bor Sharon i Dublin, varifrån hon berättar små fantastiska historier ur livet via Facebook. Alltid en fröjd att läsa, ni får ett exempel längst ner i detta inlägg. Ofta nämner hon en person som heter Karl, men jag har inte klurat ut vad det är för en…

Kram på dig, Sharon!

I’ve been sitting here for a quarter of an hour know, trying to remember the name of the company which owned the project Sharon worked for. Was it a phone company, or electricity or was it a travel agency. It has totally slipped my mind. TechTeam had two big projects in my time, one being Canon, the other being….something else…

Sharon was a happy, out-going american who had come to Europe to live life. Her flat was not long from mine, she shared it with a co-worker called Katrina for a while. The two flatmates threw fabulous parties, the most memorable being a Halloween party to which the borin Swedes came without costumes while everybody else outdid themselves. Paul came as Batman. And no, that wasn’t the night he fell from his balcony.

Sharon was always interested and talkative, just like all prejudice about americans state, and it was easy to confide in her when the nights grew late and the nachspiels got slow.

Nowadays Sharon lives in Dublin and tells lovely stories from her life on Facebook, one of them you can see below. Always a pleasure to read them. She often mentions a guy called Karl, but I haven’t understood who he is.

Hugs, Sharon! Thanks for the peptalks!