Stolt fader är ute på premiärtur med barnvagnen. Redan i vintras var vi proaktiva och plöjde Blocket efter begagnade fordon. Ganska snabbt kom vi över en lindrigt begagnad Emmaljunga, marin, endast en ägare tidigare och hon hade bara använt den till att lasta tvätt i eftersom båda de charmerande sönerna visat sig vara kolikbarn och därför vägrade åka vagn. Ett riktigt kap, med både ligg- och sittdel, mjuklift, regn- och solskydd, värmefilt, skötväska och kolijox av allehanda slag, plus en ingående kurs i hur vagnen sätts ihop och tas isär fick vi för ett ganska facilt pris.

Sedan dess har den stått där, tagit upp abnormt mycket plats i vår lilla lägenhet och bidat sin tid. Nu var det dags för första repan.

Stolt fader hade fått höra upprepade gånger av stolt moder att stolt fader var slarvig med hur han gick på gator, torg och inrättningar. Detta påpekades med viss fog, kunde stolt fader motvilligt medge. Bland annat hade han fått viss kritik för att inte vara uppmärksam på mötande barnvagnar. I teorin kände stolt fader naturligtvis till att det råder oskriven väjningsplikt vid möte med barnvagn, men det var inte alltid så lätt att hålla koll på omvärlden när diskussioner eller skyltfönster blev för fängslande. Stolt fader var dock ganska övertygad om att han var relativt ensam om att gå runt i sin egen lilla värld ibland.

Nu när han stod på andra sidan styrstången insåg han att han var helt ensam. Alltså helt ensam om att i detta ögonblick vara uppmärksam på omvärlden! Folk går ju omkring helt utan att se sig för! Här kommer stolt fader med något av det dyrbaraste han någonsin haft, en marinblå Emmaljunga, och ingen verkar bry sig. Folk går gatan fram med öronen täckta av lurar och ögonen i läsplattor och mobiler och verkar förvänta sig att alla andra ska rätta sig efter deras lilla bubbla. Stolt fader försökte vara tuff och obeveklig men förlorade ofta chicken racen mot studenterna som bara såg så långt skärmen räckte. Och när de till slut törnade in i barnvagnens sufflett var det inte en enda som hade vett att säga ursäkta. Istället blev det stolt faders lott att blängas till döds om det varit möjligt. Det verkade som de undrade hur en stolt fader ens kunde våga visa sig ute på stan utan att se sig för. Med en marinblå Emmaljunga och allt!

Stolt fader väjde oskickligt undan för två blinda och döva flickor i övre tonåren och körde rakt in i en trafikkon. Emmaljungan vinglade till men stolt och smått panikslagen fader parerade och lyckades hålla ekipaget upprätt! Och inte ett pip från lilla Signe, detta under av tålighet.

För Signe var ju kvar på sjukhuset. (Det här var ett par dagar sedan, jag har inte hunnit skriva inlägget förrän nu.) Ni tror väl inte jag var galen nog att ta med mig dottern på min första tur med barnvagn, så disträ som jag vet med mig att jag kan vara i trafiken?

Men nu är det ingen konst, vi kom just hem från en härlig kortpromenad till Stadsparken, där änderna bor, och det var precis vad vi alla tre behövde.