Sommarteatern 1984 bestod av två föreställningar. Den ena var ”stora gruppens” redan nämnda uppsättning av Skattkammarön. Den andra framfördes av juniorgrupperna och hette Sömngröten. Pjäsen var ett egengruppligt komponerat stycke om en häxa som terroriserade en skog full med djur som inte visste någon råd. Men så en dag kom tre män som sökte efter äventyret till skogen. De kom invandrande mellan kulisserna och ropade: ”Äventyret! Hallå? Äventyret?” vilket jag fann som stor humor redan på den tiden. Djuren och äventyrarna slog sig ihop, sjöng en sång och lagade en gröt med sömnmedel i som häxan lurades att äta.God natt! Elna spelade björnhona.

Sommaren 1985 blev den sista sommarteatern, och den här gången var det en storsatsning. Den lokalt kände jazzmusikern Arne Castell hade skrivit originalmusik till en barnmusikal baserad på Elsa Beskows inte så kända saga Kungen som bytte bort minnet. Sångtexterna och regin stod Elsa Lakholm-Svensson, vår dramalärare, för. Och det var klistriga texter det! Jag kan än idag utan nån som helst eftertanke sjunga min och flera andra låtar utantill.
Jag spelade själva kungen, och Elna var prinsessan. Andreas var trollet Stordunk, och Katja spelade Mellandunk. Även Lilldunk tillhör fortfarande vänkretsen, men hennes Dagens Vän-inläggs reprisering ligger ännu ett par dagar fram i tiden.

Hela turnéveckan kom att fyllas av intriger. Regissören och ledaren för föräldraföreningen slutade dra jämnt nånstans mitt i, vilket resulterade i att regissören inför sista föreställningen helt sonika bestämde sig för att peta ordförandens dotter ur ensemblen! Eftersom jag och hon alternerade i huvudrollen som kung fick jag ett telefonsamtal kvällen före att jag skulle göra kungen, och jag protesterade klädsamt (men jublade naturligtvis själviskt inombords, jag ville ju inget hellre än att showa och få bekräftelse) men det hade jag inget för (som tur är).
Dagen efter visade det sig dock att inte alla var informerade om petningen. Faktiskt så var det bara jag. Och på så vis var det jag som fick äran att meddela den petade huvudrollsinnehavaren om regissörens beslut, nån timme före föreställning.

Jag sjöng falskt, föräldraföreningen upplöstes, grupperna drabbades av massavhopp.Och sommarteater blev det aldrig mer. Men det var kul så länge det varade. Och Elna var lysande och väldigt prinsesslik hela tiden.

Nuförtiden bor Elna i Härnestad en bit utanför Åhus. Hon har en affär på Åhus Torg som heter Boktryck & Papper, gå gärna dit om ni har vägarna förbi Åhus. Hon är väldigt engagerad i Åhus Historia och är en av de mest aktiva i den Facebook-grupp som avhandlar detta ämne, en av mina absoluta favoritgrupper på Fejan.

Kram på dig, Elna!