Medan jag hade börjat hänga mer och mer med mina nya kollegor hade Anders och Marco drivit partykollektiv på Rue de la Cuve. Anders berättade speciellt om ett gäng svenska tjejer som anslutit sig till gemenskapen. Han berättade hur han en blöt kväll (det var dom flesta kvällar i Bryssel på ett eller annat sätt) hade räddat en av dessa som fallit ner i något hål i gatan, jag medger att mitt minne är lite oklart om hur det där gick till men en styrke- och hjälteinsats hade i alla fall utförts. På en fest hos Marco och Tomas något senare fick jag träffa den räddade och innan kvällen var slut hade Anders flickvän. Det var på tiden! (Det här är alltså min missuppfattning av händelseförloppet, hur det egentligen gick till är upp till någon annan att berätta.)

Anna-Carin jobbade som lobbyist, och jag har tyvärr glömt bort vad det var hon lobbade för, men visst hade det med skog att göra?

Festerna blev många och varierande, jag minns speciellt när vi firade svenska nationaldagen i Parc du Cinquantenaire och jag hade med hjortronvin och Dumle-klubbor till allmän gamman. (Jag hade hittat en affär vid Schumann som specialimporterade svenska ”delikatesser”.) Och vem kan glömma karaoke-festen på lokal Anders och Anna-Carin kastade på en av hans födelsedagar?

Anders och Anna-Carin flyttade ihop och från Rue de la Cuve till en mysig takvåning med gigantisk balkong, lägenheterna i Bryssel har oftast fantasieggande planlösningar, och där levde de lyckliga flera av sina dagar, tills det var dags att flytta hem till Sverige igen.

I Stockholm köpte paret en villa i Mälarhöjden (eller är det Mälarviken? Nej, det är den där påhittade orten i Tre Kronor….) och snart kom äldste sonen Vide. Jag var där och hälsade på alldeles för sällan, men en gång var både jag och Emily där och hade en särdeles trevlig kväll! Anna-Carin och Emily fann varandra och diskuterade logopedi kvällen lång.

Sedan Anders började jobba halva sin tid i min hemstad Åhus har hoppet om att träffa hela familjen här nere vuxit. Och ryktet säger att familjen växer…

Kram på dig, Anna-Carin! Dementera och komplettera så mycket du vill!