Månad: april 2014

Det gamla spelet om en far

Sällskapsspel har alltid varit ett av mina stora intressen. Ett tag intensifierades intresset till snudd på missbruk! Men låt oss börja från början.

När jag växte upp fanns det inte så mycket att välja på. På tv fanns det bara två kanaler, tre om jag räknar med DR, dansk tv, som vi skåningar kunde få in vid fint väder och medvind. Ej heller fanns det så många olika speltillverkare som nu. Störst och i princip ensamt på marknaden tronade Alga, med sina platta, stora kartonger med ljusblå bård. Ju större kartong desto vuxnare spel. Risk var störst av alla. Under den bernerska granen brukade flera paket varje jul ha den där härligt platta formen och mellandagarna brukade bli en excess i Dennis, Scooby Doo och monstret, Bro bro breja och andra klassiska barnspelstitlar från glädjespridarna i Vittsjö. I och med att tiden gick höjdes svårighetsgraden, och jag stimulerades till att lära mig läsa och räkna långt före skolåldern. Mitt första parti Alfapet lär jag ha spelat redan 1976.

Spion, en klassiker!

Spion, en klassiker!

Monopol och andra kapitalistspel blev snabbt favoriter. Fanns det bara chans att tjäna värdelösa papperslappar så kunde en stå ut t o m med urtråkiga Nya Bondespelet, för även om havren frös bort redan i april så kunde ju ens faster testamentera en 120 000 SEK i november. Ens förråd av arvtanter var outtömligt, men det får anses som egendomligt att de alltid dog just före jul. Hade Nya Bondespelet blivit film hade det påmint om Morden i Midsomer.

Något som slog mig som egendomligt redan på den tiden var att det var betydligt högre vinstsumma i en korsordstävling än i en skönhetstävling. Hur ser chanskorten ut i Monopol 2014 egentligen?

Som tidigare berättats innehöll ett av de där platta paketen på julen 1977 ett spel som skulle förändra bröderna Berners liv. Othello blev en omedelbar favorit hos alla utom mig, föräldrarna spelade det när vi gått och lagt oss, och det säger inte lite om hur fascinerande det var. Den kvällstradtionen fick dock ett hastigt slut när Bengt lyckades klura ut en framgångsrik strategi och matcherna slutade vara jämna. Istället blev det Bengt och Nils som spelade och jag som långsamt sällade mig till dem för att få tillhöra och medverka.

Det var oerhört stort att på 80-talet lära känna den som kommit på flera av mina favoritspel. 1980 åkte vi till Vittsjö för att se Nils sopa brädet med allt motstånd, men som konfrencier och arrangör av det hela stod Dan Glimne, skaparen av de flesta av Algas succéer. Othello hade han dock inte kommit på, det hade snarare varit hans inkörsport till Alga genom att han ställde upp i det allra första svenska mästerskapet i Othello 1978 och blev trea. När jag skriver detta inser jag att jag håller på att än en gång göra mig skyldig till historierevision, förmodligen hade Dan sina flesta succéer fortfarande framför sig vid den tiden. Nåja, stort var det i alla fall att få en inblick i spelvärlden och lära känna en som faktiskt livnärde sig på att göra sällskapsspel! Jag var passande starstruck, men hade ändå sinnesnärvaro och fräckhet nog att lyckas fjäska till mig det enda spel på prisbordet som Nils inte vann, Svenska MAD:s spel för dåliga förlorare.

Spelintresset intensifierades och komplicerades. Spelen blev fler och svårare, och snart gjorde frågesportsspelet entré med Masterquiz och Masterquiz 2, Glimne-produkter så klart, och Trivial Pursuit!Dessa fick mig att inse att jag uppenbarligen var rätt mycket mer både allmän- och särskildbildad än genomsnittet.

När jag började spela Scrabble hittade jag horder av likasinnade spelgalningar,och det var då det började gå för långt. Jag fick för mig att börja samla på sällskapsspel och hade snart en ofantlig mängd som fyllde de flesta av mina garderober. Jag dammsög Tradera och Blocket efter begagnade spel och kunde köpa flera om dagen. På något egendomligt sätt hade jag tagit för givet att jag ändå skulle vara singel hela mitt liv så då kunde jag ju lika gärna ha lite kul under tiden.

När det var som värst...

När det var som värst…

Så kom Emily in i mitt liv och att hon inte vände och sprang när hon fick se samlingen kan endast bero på genuin kärlek. Jag började avyttra spelen stegvis och vissa sålde jag till min häpnad med en liten vinst! Jag behöll alldeles för många och vid flytten till Skåne skänkte jag ännu en laddning till Myrorna.

Nu är det dags för flytt igen och jag har gallrat ännu lite hårdare. Under några veckor kommer jag att lägga ut olika spel här på bloggen och på bytessidor på Facebook för att om möjligt byta till mig lite passande bebissaker för dem. Alla lundabor, ta er en titt i den nya kategorin ”Bytes mot bebissaker”. Kanske ni har nåt liggande hemma som ni hellre skulle ha ett sällskapsspel istället för? In och kika, och kom med förslag om bytesaffärer i kommentarerna! Mycket nöje, det kan jag lova!

Bild

Fun Party

Fun Party

Som namnet skvallrar om är det här ett roligt partyspel med lite Twister-känsla. För att vinna behöver du slå lite knut på dig själv, kan man säga. Utgivet 1990 och i väldigt fint, komplett skick. Bytes mot något festligt.

Bild

Mathable

Mathable

Ja, faktiskt, det ÄR ett Scrabble med siffror! Fantastiskt kul sätt att lära sig räkna, eller för den delen slipa på sin redan breda huvudräkningspotential Spelet är från 1987 och är i mycket fint skick! Bytes mot bebisleksak med sifferinriktning.

Bild

Tri-Bond

Tri-Bond

Originalutgåvan från 1997. Komplett. Frågorna är i vissa fall något daterade, perfekt för nostalgiska sjuttiotalister. Lådan är obetydligt skavd i hörnen, men bara normalt slitage efter flyttar och användning. En klar favorit, så detta vill jag byta mot nåt fint!

Jag rullar…eller inte?

Ja, jag erkänner. Jag valde den rubriken för att lura alla mina scrabblespelande vänner att börja läsa inlägget. Men häng kvar nu, för jag har en viktig fråga.

Många bilar har jag kört i mina dagar, men aldrig någonsin har jag ägt en egen. Det har helt enkelt inte funnits nåt behov. När jag bodde i Stockholm så gick tunnelbanan ofta och dit jag ville, annars var bussnätet stort och vältrafikerat. Samma sak efter att jag flyttat till Lund. På fem minuter tar jag mig till centralstationen där tåg och bussar allt som oftast står och väntar.

Men nu är det alltså dags. När en bor i Staffanstorp och har en bebis så blir bussen mindre attraktiv, då kan en inte vänta på 166:an för att komma till BVC eller barnvaktande morföräldrar eller ens City Gross.Livet med bebis kräver en mer bekväm och tidseffektiv kommunikation. Och dessutom har vi ju ett garage som väntar i Staffanstorp! En sån nischad byggnad kan en ju inte bara fylla med gamla tidningar eller sällskapsspel? Och dessutom är det ju så kul att tanka! Nej, bil står högt på inköpslistan!

Problemet är bara att jag inte vet ett smack om bilar. Därför vänder jag mig till er, mina läsare, och ber er om era bästa råd. Vilken är den bästa familjebilen? Jag är själv väldigt förtjust i Toyotas hybridbilar, men de ligger ju lite högt i prisklass. Kriterierna vi har är att det ska få plats en Emmaljunga barnvagn i bagageutrymmet. Någon sa till Emily att om en köpt Emmaljunga så måste en också köpa Volvo, men det låter  lite magstarkt, tycker jag. Absolut inget fel på Volvo, men några alternativ måste det ju finnas?

Dagens vän-repris 11: Tobias Linder

Med lite god vilja skulle man kunna kalla Tobias min gudbror. Jo, jag medger att det krävs ganska mycket god vilja.
Jag har ingen gudfar eller gudmor, på mitt dop förekom det faddrar istället, och en av dem var Otto, Tobias pappa och min kusin.

Tobias sällade sig snabbt till skaran av små ljusblonda knattar från grannhuset som allra helst hängde hemma hos oss. Han var från späd ålder väldigt väluppfostrad och artig, jag minns speciellt en gång när han blev bjuden på nåt i matväg av mormoster Lena, och han efter varje tugga upprepade hur fantastiskt gott det var.

Jag läste mycket serier för Tobias, ibland läste jag och han ackompanjerade på min synt för att få rätt känsla. Det rörde sig om väldigt experimentella stycken. Favoriten var den franska serien Percevan, och jag har senare fått reda på att Tobias i vuxen ålder samlade på sig hela den albumserien. Jag undrar om han har den kvar, jag skulle vilja läsa om dem, och efter alla flyttar så har de förkommit.

Ett tag bodde vi i Bryssel samtidigt. Tobias gjorde en stagiaire-period på EU 2006, och kom därför att bli bjuden på min 35-årsfest till vilken han kom med en flaska champagne från fadder Otto och senare gick vidare till en annan fest där han träffade sin blivande fru, om jag minns saken helt rätt.

Tobias ringer vad jag vet fortfarande hem till farmor Signe varje vecka, fast han bor kvar i Bryssel, är gift med italienska Gladys och har ett väldigt bra och viktigt jobb på IKEA. Jag är allt lite avundsjuk, men bara vad gäller arbetssituationen. Snygg, smart och trevlig fru har jag snart själv och Bryssel längtar jag inte direkt tillbaka till.

Kram på dig, Tobias!

Dagens vän 7/4: Katarina Skogman Pavulans

Min förmodat sista spääxuppsättning blev sommarspääxet Guldkorn som var en kavalkad, där första akten hade en ramhandling som utgjordes av en föreläsning i mediehistoria och andra akten var en återuppsättning av det allra första sommarspääxföreställningen i Kristianstad, nämligen Christian IV.

I rollen som grym stumfilmsmoder i svartvitt återfanns Kattis. Jag inser att detta är andra dagen i rad som jag använder ”stumfilm” som epitet i Dagens vän, så det är kanske på sin plats att förklara hur den aktuella scenen framställdes. Uruppsättningen av denna sketch ägde rum under Lundakarnevalen 1994, och historien bakom var att stumfilmen utvecklats ur teatern och att Spääxet dammat av ett gammalt stumfolklustspel vid namn ”Moln över Orust”, som trogna läsare av Dagens vän kanske känner igen. Ett stumfolklustspel kännetecknas av att alla skådespelare är svartvitsminkade och har svartvita kläder, gestikulerar snabbt och yvigt utan att säga någonting medan en pianist ackompanjerar och därmed sätter stämningen. Emellanåt åker en duk upp framför skådespelarna på vilken replikerna projiceras. Istället för spotlights används stroboskop.

Handlingen i ”Moln över Orust” är den klassiska. Den fagra hjältinnan håller på att av sin grymma moder bli bortgift till en man hon inte håller av, medan den som hon faktiskt håller av är vän och käck och har sjömanskostym. Den grymma modern gör onda grimaser och inkallar en präst, men mitt under bröllopet dyker den genomsnittlige stumfilmskurken och fyllbulten Fule Runar upp och petar den oavhållne brudgummen i ögat samt sånär rövar bort hjältinnan, om inte avhållne hjälten stigit fram och nedkämpat honom medelst ädla tjuvtricks. Den grymma modern är dock inte helt övervunnen till hjältens favör, men hjältinnan kysser honom, han förvandlas till grodan Kermit och alla blir glada och i färg.

Och om ni tycker det lät roligt så kan ni ju bara ana hur det var att se det i verkligheten!

Kattis hade gjort entré i spääxet under det gångna läsåret och gjort rollen som undercoveranarkist på vett-och-etikettskurs i jubileumsspääxet Mot Strömmen. Jag hade lagt märke till henne redan då tack vare hennes genuina och lysande komiska förmåga. Hon blev snabbt en stor stjärna, och hennes specialitet var att spela små prinsessor, som titelrollerna i Drottning Kristina (med handling förlagd till 1632) och Prinsessan Pulinutt, spääxets klassiska barn- och familjeföreställning med inslag av snusk och droger.

Till Guldkorn jobbade vi tillsammans intensivt med att färdigställa programmet, en publikation jag är särdeles stolt över men tyvärr förlorat mitt exemplar av. Det gjorde vi bra, Kattis!

Även Kattis seglade ut ur spääxet och in i äktenskapets trygga hamn tillsammans med en annan spääxare, Vilis Pavulans. De har fått två barn, och bor i Karlskrona där Kattis jobbar som läkare, ett yrke väldigt vanligt bland spääxare.

Kram på dig, Kattis!

Profiler

Hur en passar in i ett team är naturligtvis viktigt för den som ska anställa en, så dagens epistel handlar om detta.

Två gånger i mitt liv har jag gjort personlighetstester med avsikten att ge mig en professionell personlighetsprofil. Första gången var under mitt första år i kundtjänsten på Handelsbanken Liv. Vi åkte ut till en kursgård på Lidingö och skulle lära oss effektivare kundkontakter. Syftet var att placera oss i ett tvåaxlat koordinatsystem där den ena axelns ”skala” gick från ingen önskan om medbestämmande till stor önskan om medbestämmande, och den andras från människoinriktad till resultatinriktad, d v s om en tyckte det var viktigt att alla mådde bra eller att arbetet blev gjort till varje pris. Beroende på var en hamnade på skalan blev en kategoriserad som Vänskaplig (människoinriktad), Analytisk (resultatinriktad), Uttrycksfull (människoinriktad med medbestämmandebehov) eller Pådrivande (resultatinriktad med medbestämmandebehov). Sedan kunde en även ha inslag av någon annan egenskap i sin huvudprofil. Om en kanske inte var resultatinriktad till varje pris, men ändå oftast, så kunde en få ”diagnosen” Vänskapligt Analytisk.

Hur bestämdes då detta? Jo, på tvenne sätt. Dels fick jag göra ett test med umptisjutton frågor av typen ”hur bra passar det här in på dig?”, det kunde vara allt från var jag helst äter lunch till hur jag beter mig på mingel, dels fick ett antal bekanta göra samma test, gärna bekanta som kom från skilda kretsar och kände mig på olika sätt, men de skulle inte göra testet med avseende på sig själva utan på mig. Idén var att jag skulle få reda på hur stor skillnad det är på min självbild och på hur omvärlden uppfattar mig. Jag blev positivt överraskad hur lätt det var att hitta vänner som kunde tänka sig att ställa upp för ett sånt test.

Jag var ju ganska övertygad om att jag skulle hamna i det analytiska facket, kanske med ett litet inslag av uttrycksfullhet, så därför blev överraskningen stor när mitt kryss i koordinatsystemet visade sig hamna nästan högst upp i Vänskaplig-hörnet. Mina egna svar hade alltså placerat mig som Vänskapligt Vänskaplig, jag bryr mig väldigt mycket om mina medarbetare och vill inte vara med och bestämma om det inte är nödvändigt. Jag tänkte att mina vänners svar nog skulle korrigera min änglalika självbild, men då klickade kursledaren på Nästa i PowerPoint-presentationen och avslöjade att min omgivnings uppfattning placerade mig ännu lite högre upp i vänskapliga hörnet! En renodlad mysfarbroder, således!

Sedan dess har mycket vatten flutit under broarna, så det var med stor spänning som jag i WISE:s regi gick att genomgå en ny planering. Jag antar att många har hört talas om MBTI (Myers-Briggs Type Indicator). I MBTI existerar fyra skalor:

  • Energi/Uppmärksamhet, där en kan gå från Extraversion (E) till Introversion (I)
  • Perception, där en kan gå från Sinnesförnimmelse (S) till Intuition (N, i var ju redan upptaget från förra skalan)
  • Bedömning, där skalan går från Tanke (T) till Känsla (F, för Feeling)
  • Livsstil, där skalan går från Bedömning (J, Judgement) till Perception (P)

Testet bestämmer vilken av bokstäverna i varje kategori en använder helst och så sätts en preferensprofil ihop av detta. Den här gången räckte det med att bara jag fyllde i de umptisjutton frågorna, som i princip såg likadana ut som på testet sju år tidigare.

Antingen hade jag lärt känna mig själv bättre på dessa sju år, eller så hade jag mer tur i gissandet, för den här gången blev resultatet betydligt mindre överraskande. Jag hade faktiskt bara ”fel” på den tredje kategorin, jag trodde jag skulle vara en känslomänniska snarare än en logiskt tänkande varelse. Min MBTI-profil visade sig vara INTP, en introvert, intuitiv, perceptiv, tänkande person.

Hur är då en sådan?

Jo, jag är en självständig problemlösare som är mästerlig på att tillhandahålla en opartisk, kärnfull analys av en idé eller en situation. Jag ställer de besvärliga frågorna – utmanar både mig själv och andra att finna nya logiska angreppspunkter.

Jag är logisk, analytisk och objektivt kritisk. Jag är opartisk och eftertänksam, snabbtänkt, insiktsfull och uppfinningsrik, och även intensivt nyfiken på nya idéer och teorier. Jag tycker om att plocka isär och omarbeta idéer.

Jag kan lägga ner min själ i att utforska och analysera ett intressant problem.

Jag är mer intresserad av att hitta lösningar än att faktiskt utföra dem. Jag ser helst att jag slipper organisera människor eller situationer. (Där måste jag opponera mig lite mot testets utfall, jag tycker jättemycket om att organisera saker, bara de är intressanta och folk gillar dem.)

Jag föredrar en precis kommunikation och ogillar överflödigt prat om självklarheter. Jag vill formulera den exakta sanningen, men uttrycker mig ibland så komplicerat att min omgivning kan ha svårt att förstå den. (Lite som just nu, alltså!)

Andra kan uppfatta mig som tystlåten, behärskad, lugn och opartiskt observerande, och som en person som värderar sitt oberoende högt.

I ett team tillhandahåller jag både realistiska visioner och intellektuell insikt, jag löser problem relaterade till begrepp och innehåll, jag skissar grundläggande principer för hur arbetet ska utföras och jag klargör information och tar opartisk inställning till data. Jag påverkar teammedlemmar mest genom att vara insatt i det som ska göras och vara en resurs för andra.

Jag leder genom att ge alla teammedlemmar möjlighet att använda sina färdigheter, och så är jag en hejare på att sätta dagordningar och ge klara alternativ så majoritetsbeslut kan fattas.

Med mera, med mera. Inte låter det så Vänskapligt Vänskapligt, eller hur? Jag är med andra ord en ytterst mångfasetterad person. Eller så har jag hårdnat på äldre dagar.

Visst är jag precis vad just du behöver? Varsågod, här är mitt CV!