Från Umeå till det där SM:et på Schacksalongerna i maj 2003 kom även André Ling. Under aliaset ”sporten” hade han gjort sig känd och fruktad på Ordspel. Grabben var i det närmaste oslagbar på blixt-Scrabble. Vad kunde han prestera på riktigt bräde med 30 minuters betänketid istället för 5. Jag minns inte om det var redan 2003 eller kommande år 2004 som jag tippade André som SM-vinnare i det årliga SM-tipset. Jag minns dock att oavsett år så fick jag ett väldigt trevligt mail där han tackade för förtroendet. Det är stil, det!

Tyvärr gick inte mitt tips in. Faktiskt har André aldrig fått till det riktigt spelmässigt på SM, bästa resultat på fem försök är en elfte plats från 2004, vilket naturligtvis inte är fy skam med 60 startande. Bättre har det gått på kortare turneringar, och Andrés facit på endast 10 spelade rankade turneringar är en turneringsseger och tre silver. Bravo!

På senare år har André låtit Scrabble-spelet vila. Ett tag bodde han i Stockholm om förekom flitigt på våra träningar på Soft, men nu är han tillbaka i Umeå. André spenderar gärna långa perioder i Thailand, men ska man tro hans Facebook-tidslinje så gör han inget annat än löptränar just nu. Kanske han siktar på att bli bäst även där?

Kram på dig, André! Och lycka till i SM-spåret.

Till SM i Scrabble 2003 kom sanslösa 27 turneringsdebutanter, av totalt 69 startande. En av dem var den unge Alexander Forslund från Umeå. Uppe i Umeå satt ett helt gäng med oerhört vassa onlinespelare. Nu hade ett par av dem kommit ner till huvudstaden för att prova livespel. Som för så många andra gick väl övergången inte helt smärtfritt för Alexander, och han slutade på 50:e plats i sin debut. Men han gav sig inte, utan kom tillbaka nästa år, och nästa, och nästa, varje år med ett lite bättre resultat i bagaget på hemresan.

Tre år efter debuten kom det stora genombrottet. På Stockholm Open 2006, avgjort på anrik Scrabble-mark, Stockholms Borgargilles lokaler på Östermalm, var Alexander i det närmaste omutlig. Han vann 11 av 12 matcher, och det räckte naturligtvis för turneringsseger i stor stil. Den ende som lyckades besegra honom var faktiskt jag, som rullade sönder honom med (E)UtANASI (ett ord jag har lagt oproportionerligt många gånger) och S(L)OVENSK, som jag lyckosamt hittade efter att ha svurit lite över att inget läge fanns för OSVENSK. Vissa matcher kommer en ihåg lite extra mycket.

Annars tycker jag mest jag minns plåga och motgång vid matcher mot Alexander, jag har sett honom som lite av ett spöke. I min värsta mardrömsturnering genom tiderna, Scrabble Masters 2008, var det Alexander som utdelade en av de största portionerna stryk. Värst av alla matcher var dock den under Turnering *PROBLEM(ÄLG) 2007 (ett helt sagolikt bra turneringsnamn, om ni frågar mig) där jag tycker mig vinna knappt efter att ha lagt ut alla mina brickor, men när Alexander ser förvånad ut och fortsätter spela. Häpet inser jag att det står en bricka kvar på stället. En blank. Förlust med 14 poäng och mitt genom tiderna allra största hjärnsläpp i Scrabble-karriären.

När jag tittar på vår statistik inser jag dock att jag svartmålar historien lite väl mycket. Vi har faktiskt mötts hela 8 gånger och vunnit 4 gånger var. Och jag har faktiskt haft lite bättre snittpoäng. Det var oväntat.

Alexander är inte bara en mycket duktig Scrabble-spelare, han är även en hejare på att göra pepparkakshus, och har vunnit en rikstäckande tävling i denna konst en gång. Eller, pepparkakshus och pepparkakshus, det föreställde Sveriges karta med de olika landskapen gräddade olika länge så att inga intill varandra liggande landskap hade samma färg. Mycket imponerande!

Alexander är alltid så mild och norrländsk i sin framtoning, och alla som var där minns hans fantastiska segertal den där helgen i Stockholm 2006. Han är den ödmjukaste person jag träffat, och det är inte vanligt med den egenskapen i den tävlingsinriktade och högpresterande Scrabble-familjen.

Alexander har deltagit i 22 Scrabble-turneringar och vunnit fyra. En så hög guldhalt i sin turneringsmeritlista är det inte många andra som har!

Kram på dig, Alexander! Jag hoppas på att möta dig nån mer gång så vi får en nionde och avgörande.

Dags att presentera svenskt Scrabbles grand old lady!

När fem sugna slöt upp för att spela ”Alfapet-turnering på Pyas Palace” i Malmö 1994 var Anita en av dem. Hon blev i och för sig sist, men var fast. Turneringen, som retroaktivt döptes om till Vokalpokalen, återkom sedan årligen, och Anita återkom likaså, även om turneringen 1995 fick klara sig utan henne, under hela resten av 1900-talet. 2001 tog hon återigen en paus, och på det viset sköts vårt första möte upp till SM 2003. 2001 var det enda året jag lyckades ta mig ner till alla Scrabble-turneringars moder. (Vokalpokalen alltså, inte Anita.) 2002 fick hon sin största framgång hittills i Scrabble-svängen, när hon nådde ända högst upp på prispallen i Konsonantcupen i Malmö.

Så på våren 2003 var det dags för Anita att turneringsdebutera utanför Malmö. Det var året för den stora Scrabble-boomen, och SM var rekordstort. 69 deltagare! Jag minns fortfarande den smått overkliga känslan att komma in i Stockholms Schacksalonger och mötas av detta myller! Jag hade ju bott i en garderob i Bryssel det senaste åren och var inte helt förberedd, så att säga. Ett av de första nya ansiktena att komma fram och hälsa trevligt var Anitas, och på den vägen är det.

Det har inte hänt alltför ofta att vi mötts på ett turneringsbräde, dock. Faktiskt har det bara skett en enda gång under alla år, och det lät vänta på sig ända till 2010, i den egendomliga turneringen BOSQUET Open som spelades på Katedralskolan i Lund. Den var egendomlig på så vis att inte mindre än tre spelare aldrig kom tillbaka efter första dagens lunchpaus, två angav sjukt barn som orsak (deras gemensamma, alltså inte två separat sjuka battingar) och en tredje bara försvann utan några spår. Med nio ronder kvar och tio deltagare beslutades det snabbt att köra resten av turneringen som en alla-mot-alla. I näst sista ronden ägde det unika mötet mellan mig och Anita rum. Jag vann.

Men nu går jag händelserna lite i förväg. Jag måste ju berätta den fantastiska anekdoten om när Anita besegrade alla sannolikhetskalkyler. Det hela skedde på¨Stockholm Open 2008. Norstedts förlag hade varit vänliga att sponsra prisbordet med en hög korsordslexikon av ett lite annorlunda, humoristiskt slag. Arrangörerna beslöt då att på skoj instifta ett specialpris till den som först la ordet ”KORSORD”. Det är hyfsat osannolikt att få upp just de bokstäverna, kan jag avslöja. Men jag tror att det redan var i början av omgång 2 som Anita plötsligt for upp från sin stol, sträckte båda händerna i luften och utbrast i triumf: ”Jag har lagt KORSORD!!!” Det kommer för alltid att vara ett av mina roligaste Scrabble-minnen.

På SM-galan 2011 hade jag som konfrencier också glädjen att få överräcka ett specialpris till Anita, nämligen Scrabbleförbundets Stora PR-pris. Malmö Stadsbibliotek hade hört av sig till mig och undrat om Scrabbleförbundet kunde göra en liten workshop där med lite genomgång av regler och uppvisningsspel. Javisst sa jag, eftersom jag ganska ofta var nere i Skåne i egenskap av pendlande särbo. Dock fick jag förhinder och Anita tog på sig superhjältekepsen (med Tykarpsgrottan broderat i blått på vitt) och ryckte ut. För detta tilldelades hon mycket rättvist galans PR-pris, ett rese-Blokus.

Sedan jag flyttade ner permanent till Lund har umgänget med Anita intensifierats. Vi träffas ofta och spelar Scrabble, både i Malmö och Lund, och hon är alltid lika spontan och livfull. Det är sällan tråkigt i Anitas sällskap. Hon har inte haft det helt lätt i livet, men nog känns det som hennes ålders höst är både varm och solig. De stora Scrabble-turneringarna som SM orkar hon inte längre med, men säger aldrig nej till en mustig endagarsturnering i glada vänners lag.

Kram på dig, Anita!

Claes gjorde en succédebut i Scrabblevärlden på våren 2003. Obesegrad vann han nybörjarturneringen ABC Cup och något senare placerade han sig på nionde plats i SM. I sista matchen satt den blivande mästaren David Holmberg på andra sidan brädet, och Claes skrev in sig i de något obskyra Scrabble-historieböckerna genom att släppa igenom Davids fuling *TEOL. Själv fick jag inte nöjet att möta Claes i den turneringen men när det väl stundade den allra första upplagan av Scrabble Masters, som då hette Scrabble-Topp-12 eftersom pingisnördigheten var ganska hög hos den dåvarande styrelsen, så var det han som stod för motståndet redan i första matchen. Jag minns att jag rullade SATSUMA och att jag just före turneringen hade lärt mig att det var så det hette i singular och inte *SATSUMAS som jag dittills alltid trott. Det visade sig att Claes också levde i samma villfarelse och jag fick en extra ledning på 10 poäng för syning av godkänt ord. Satsuma blev sedan mitt användarnamn på Betapet.

Vi fick en turneringsmatch till spelad, ett år senare på Scrabble-Topp-12 2005, och därifrån gick jag likaledes segrande, dock utan några direkt minnesvärda drag.

Kort därefter avslutade Claes sin Scrabble-karriär med ett silver i Stockholms lokalmästerskap 2005. Två turneringssegrar och två andraplatser blev facit, och han har varit mycket saknad, liksom hans hustru Victoria. Men nu har ju Vickan lovat dyrt och heligt att göra comeback till SM 2014 (i kommentarerna till hennes eget ”Dagens vän”-inlägg, och det betraktas som bindande dokument, det förstår ju alla) så vem vet, kanske Claes beslutar sig för att göra henne sällskap? Det skulle vara mycket trevligt att ses igen.

Kram på dig, Claes! Vi ses till hösten? Ja, det gör vi, vad bra! Då var det bestämt.

När jag senast skrev Dagens vän befann jag mig i maj 2003 på tidslinjen. Sedan dess har några vänner tillkommit som jag lärde känna innan dess, dessutom har jag insett att jag av misstag kastat om två händelser i mitt liv. (Igen, tål att påpekas…) Jag ska därför bara fullfölja det stim av nya Scrabble-bekantskaper från SM 2003 som jag är mitt uppe i och sedan ta ett välbehövligt hopp bakåt på tidslinjen för vad vi kan kalla ett uppsamlingsheat. Eller botgöring, om en vill vara teatralisk.

Min älskade Emily kom ut från sitt kontor och påpekade för mig att det för en ovan bloggläsare som inte känner till den inverterade kronologin i formatet kunde se ut som jag var mer än lovligt oförskämd mot den goda Elisabet Bettan Claezon. Men att inlägget direkt under tillkännagivandet att nästa inlägg kommer handla om Elisabet har rubriken ”Min vän fascisten” är alltså, vilket man lätt inser vid närmare skrutinerande, endast en olycklig slump.

En av de allra mest entusiastiska nya spelarna i Stockholm vid den tiden var på alla sätt Bettan. Få jag känner uppvisar sådan glädje och spontanitet som hon. Allting är fantastiskt roligt och intressant, och jag beundrar människor som har den inställningen till sin omvärld. Den andra saken jag beundrar Bettan för är hennes kakor, och då speciellt hennes citron- och lakritsrutor. Speciellt goda är dom när hon själv påstår att de blivit lite misslyckade och man uppmanas att äta upp den satsen redan i bilen till turneringen.

Vid flera tillfällen har Bettan anordnat Scrabble-turneringar hemma hos sig, alltid med ett mystema som exempelvis JULPYNT Cup och Mazarin Cup, turneringar som alltid blivit fulltecknade och kännetecknas av ett absurt dignande kakbord värdigt anrika Café Annorlunda nere vid Stenshuvud här i Skåne. Hon och jag har ofta delat på arrangörsskapet, och det var i samband med turneringen NAM(N)SDAG Cup hemma hos Karin sommaren 2008 som följande gamla blogginlägg utspelade sig. (Ni får själva gissa bakom vilket av de lätt kodade namnen Elisabet döljer sig.)

http://banjoherren.blogg.se/2008/august/ojojoj.html

Jag tror stället är nerlagt nu. Eller i alla fall har ny personal.

Scrabble-karriären har hittills resulterat i tre bronspengar i olika turneringar. Liksom jag själv har Bettan blivit en mer sällsynt gäst på Scrabble-turneringar de senaste åren, men även om hon inte spelade själv så bidrog hon så sent som i höstas till SM:s ”magnifikabord”. När hon inte spelar Scrabble är hon förskollärare, säljer Tupperware och ljus. Ett riktigt födgeni!

Kram på dig, Bettan! Vi har fortfarande kvar att anordna den där turneringen i PimPamPet-Scrabble! Och skicka mig gärna receptet på citron- och lakritsrutor! Nu har jag äntligen blivit så huslig att jag vågar mig på att göra ett eget försök.

 

I morgon: Claes Gejrot