Scrabble

Dagens vän 20/8: Andreas Carlsson

Hur och när Andreas Carlsson blev Världens Snabbaste Man har jag fått berättat för mig men glömt, så den historien får jag be någon annan berätta.

Men i maj 2004 var han med på SM i Scrabble, och det var hans andra turnering. Debuten hade skett i det årets ABC Cup och där hade resultatet blivit en andraplats. På SM slutade han 33:e av 60. Hans mest aktiva år var 2004-2006, så vi har inte haft så mycket med varandra att göra, men på de fåtal turneringar han ställt upp i sedan dess så har ävenledes jag varit närvarande.Vi har mötts två gånger i turnering, första gången på ett av mina glesa gästspel på Scrabble-scenen under min Belgien-tid, och andra gången under den gemytliga och stekheta Sommarelmiaden 2007. Rättvist har vi vunnit varsin gång, på Sommarelmiaden var det alldeles särskilt dramatiskt, kom jag ihåg. Segermarginalen var bara 9 poäng och var det inte möjligen så att Andreas förlorade på att han synade ett existerande ord? Det kan vara det absolut retfullaste sättet som finns att förlora på.

Som Scrabbleförbundets djurskötare (en syssla som jag helt förringat under min pappaledighet, men jag har hört att en vikarie ska rycka in och rodda upp kaoset) blev jag lite orolig när Andreas dök upp efter flera års bortavaro (och förmodat följt av än fler års bortavaro) och plockade med sig alpackan Björn I hem. Hade vi sett det ädla djuret för sista gången? Men Andreas gjorde comeback igen, på SM 2011 och skickade in ullhögen i omlopp igen. Och kapade dessutom åt sig en 29:e plats, hans med antalet deltagare i beaktande bästa SM-resultat hittills. Eller ska jag säga ”någonsin”? Får vi se Dr Jacoby på tävling igen snart? Han bor ju i Linköping med fru och två barn, och i den stan är det ju gott om Scrabble-verksamhet.

Kram på dig, Andreas!

Dagens vän 18/8: Joel Bäckelie

Det var ju vår och inte höst på SM 2004. Sista vår-SM spelades två år senare.

I Uppsala 2004 gjorde även Joel Bäckelie debut i turneringssammanhang. Han var sedan relativt aktiv i tre år men har sedan blivit en alltmer sällsynt gäst vid tävlingsbrädena. Nu är det hela fyra år sedan sist, är karriären över?

Nåväl, under karriären spelade han fyra SM, varav det senaste, 2008 i Göteborg får anses som den största framgången med en 26:e plats av 89. Han har vunnit en rankad turnering, Västsvenska mästerskapen 2005, och en orankad, det fenomenala konceptet GRILL(PAR)TY Cup 2006.

Jag och Joel har inte så mycket gemensam historia, faktiskt. Vi har mötts en gång på turneringsbräde, på mysturneringen Afternoon Tea 2008, och då hade jag en riktig flytmatch och vann med 457-308. Och så utnämnde jag honom till domare i SM i påsslöjd 2007. Jag kommer däremot inte ihåg vem som vann, men förmodligen Inger Wingård.

Joel är filosof och spexare och har en examen från Chalmers, men sånt kan hända den bäste. Han får trots sina 30 år fortfarande visa legg på Systemet och går lite oförsiktigt när han badar.

Kram på dig, Joel!

Dagens vän 13/8: Martin Bender

Tillbaka till skolan i Uppsala på hösten 2004. En av debutanterna hette Martin Bender och placerade sig tämligen blygsamt, men det skulle snart gå bättre. Redan nästa vår spelade han Topp-12, den tidens Masters, och blev sexa, och till sommaren där i Nordarnas trädgård i Täby kom hans första turneringsvinst.

Vi har mötts hela sexton gånger i rankade turneringar och jag trodde faktiskt det hade varit mer överlägsen övervikt för Martin än det visade sig vara när jag kollade rullorna. 9-7 till Martin så här långt, och de allra flesta matcherna har varit ruskigt jämna.Öppet spel är inte mycket för denne strateg och matcherna blir ofta poängsnåla, en typ av matcher som jag inte riktigt behärskar.

Martin har spelat 49 turneringar, och vunnit tre. Det är på tok för lite för en som inför ett SM blev tilldelad epitetet ”kan bli bäst i Sverige” av en kvällstidning. Sju silver och tre brons har det också blivit. Trots att han spelat så många turneringar så har han hållit sig till de stora, upptäcker siffernörden i mig när jag ser att han på dessa 49 turneringar hunnit med 544 matcher. 11 matcher per turnering är ganska mycket, med tanke på att en endagarsturnering, den vanligaste formen, bara har 7 eller 8 ronder. Han är en de stora arrangemangens man, den gode, lille Bender.

En dag på Soft, stockholmsscrabblarnas stamhak, frågade han mig om Belgien, där jag bott i fyra år. Det visade sig att hans karriär var i full färd med att förflytta honom till universitetet i Leuven. Jag kunde bara beklaga den oturliga omvägen, men jag tröstade honom med att det är tradition att åka från Bryssel och vinna Scrabble Masters. Tyvärr lyckades han inte göra om min bravad, jag vet faktiskt inte om han ens försökte.

Men nu är han sedan några år tillbaka i Sverige igen, och Masters knep han silvret på i våras.

En sak som många scrabblare genom åren fått höra prov på men som kanske för dagens Scrabble-generation är ganska okänt är att Martin är en gudabenådad pianist och kan impa på en schlagernörd som jag med att bl a ha ackompanjerat Roger Pontare. Står det ett piano i någon turneringslokal kan det hända att vi får oss en liten konsert.

Kram på dig, Martin! Och respekt för att du har haft samma profilbild på Facebook i alla år! 😉

Dagens vän 4/8: Johanna Bergström

Johanna Oscarsson kom med sin första turneringsvinst i ryggen till SM 2004. Hon hade precis vunnit den tidens skånska motsvarighet till ABC Cup, Konsonantcupen i Malmö. På nätet var hon väl känd som Jojo, och det var och är vad alla scrabblare som känner henne också kallar henne.

Hennes första SM blev väl ingen succé rent spelmässigt, med en slutlig 57:e plats av 60, men hon avskräcktes inte av detta. Hade hon redan då fått upp ögonen för den där långe, tillbakadragne killensom hette Gustaf men som alla kallade för Birger? Jag minns inte hur det var, jag var ännu inte så inkapslad i Scrabble-bubblan.

Jag har revansch att utkräva på Jojo! Vi har bara mötts en enda gång på bräde i en turnering och då vann hon övertygande. Men denna revansch känns avlägsen med tanke på våra respektive livs utvecklingar.

Den 27 juni 2008 gifte Johanna och Gustaf sig och sedan började väl hela Scrabble-världen vänta och förvänta sig tillökning. Men det tog tid och så en dag flyttade familjen till Polen med syfte att adoptera lilla Wiktoria. I morgon är det precis ett år sedan de flyttade hem till Göteborg igen alla tre, och snart går flyttlasset igen! För att inte tala om att tvillingarna föds när som helst. Sedan blir det nog lögn att få Jojo till tävlingsbrädena på ett bra tag. Det var svårt redan innan dess, det var fyra år sedan hon spelade utanför Göteborg senast och ens där så är det i regel bara egenarrangerade turneringar som gäller.

Men kanske vi ses bredvid brädet en kort stund under SM till hösten? Du får ju komma på besök en liten stund i alla fall?

Kram på dig, Jojo! Och LYCKA TILL med ALLT!

Sommar-OSIS

Har man inte tillräckligt med tid så kan man ju alltid förvärra den situationen med att utlysa en Scrabble-turnering. Egentligen hade jag tänkt vänta till sommaren 2015 med min första turnering i Staffanstorp, men en mängd olika faktorer tidigarelade planerna.

När vi plöjde marknaden efter hus och gick på visningar såväl här som där, så var en av aspekterna som jag hemligen tog hänsyn till; hur stor Scrabble-turnering skulle en kunna arrangera här? Jag kände att en sextonpersoners ändå var minimum. Huset i Staffanstorp klarar geschwint av 24, så jag är nöjd.

Något som är väldigt viktigt när en ska planera en turnering är att komma på ett klatschigt namn. Ibland är avsikten att arrangera en turnering återkommande och då kanske det är intressant att hitta ett tema. I tidernas begynnelse arrangerades de s k ”tvåbokstavscuperna”. Hur namnen valts ut var ganska länge hemligt, men mot slutet framgick det att arrangörerna Greger Nässén och Johan Blixt plockat ut alla ”godkända tvåor” i SAOL där ingående bokstäver även återfanns i något av deras egna namn. Fattar ni? Nähä, det misstänkte jag nästan. Om jag säger att cuperna hette NG, HI, GE, BO, ÄR, AL, EN, BH, SE, AX, LO, ER, EN, IN och TA, trillar polletten ner då? Inte det? Låt oss då gå vidare….

I Göteborg valde de en annan modell. Där skulle höstturneringen ha ett namn som krävde båda blanka för att kunna läggas i Scrabble. Det tycker jag var en alldeles förtjusande och lagom nördig idé. Turneringarna hette saker som UPpLOPp, SqUAw, wIGwAM (naturligtvis är det viktigt med gemenernas plats, har ni inte hängt med?) och efter SAOL13:s införande även wICcA.

Om turneringarna hålls av någon speciell anledning eller på någon speciell plats så kan det påverka namnet. T ex döptes den enda turneringen hittills i tändsticksstaden Jönköping till MATCH Cup, och det var nog inte bara jag som var sen att komma på varför det namnet valts. Andra exempel på sådana turneringar är GRILL(PAR)TY, *PYJAMAS(PARTY) som var en natturnering, och SMAKLÖS SKAMLÖS, en maskeradturnering med bad taste-tema. Scrabblare är ett påhittigt släkte.

Min turnering, som alltså hålls den 16:e augusti, om två och en halv vecka, heter alltså Sommar-OSIS, och detta har ett par olika anledningar. Den roligaste är att jag som alltid gjort mig någorlunda lustig över småbarnsföräldrars sätt att sätta -is som ibland avkortande suffix på alla substantiv (lekis, kompis, galonis, pyjamis, elefantis, byrådirektöris, polisis m m) naturligtvis själv trillat i den fällan redan efter tre månader. En annan är ett ännu relativt hemligt projekt som jag valt att kalla OSIS. Jag har hintat om detta tidigare i bloggen men nu är det snart dags att bli mera konkret, och detta ämnar jag bli dagen efter turneringen. Om du känner mig och dessutom har med skola, framförallt i Skåneregionen att göra, så kan du förvänta dig att få en inbjudan inom kort.

I dagsläget är 15 av 24 platser i turneringen belagda, så det är bara att gå in på Scrabbleförbundets hemsida och anmäla sig! Mötet på söndagen kan och behöver en inte anmäla sig till där.

Scrabble-turnering är bland det roligaste som finns! Kom och mysslåss med oss!

Dagens vän 29/7: Ida Nord

Ida är gift med Håkan. När hon kom till Uppsala för att spela SM 2004 var det hennes fjärde turnering, och vi möttes i rond 9. Jag minns knappt någonting från mötet mer än att jag vann. Poängen var rätt bra, och något litet känslominne antyder för mig att det var en rolig match. Var det möjligen i den matchen jag rullade SJUT(T)IeN? Nåväl, vi hann med ett möte till under åren, och då fick hon revansch, på MAZARIN Cup hemma hos Bettan 2008.

Idas Scrabble-karriär blev lång men gles. När hon spelade sin sista turnering (hittills) 2011 så hade hon avverkat 21 turneringar och plockat med sig en silvermedalj till meritlistan. Hon var klart värd fler.

Hennes stora insats i Scrabble-communityn är dock som medarrangör till KATTFOT Cup, en årligt återkommande tävling som lovordats tidigare i det här projektet. KATTFOT är och förblir den tävling som för mig utgör idealkonceptet inom genren, och i år går min dröm i uppfyllelse då jag själv arrangerar min första trädgårdsturnering, Sommar-OSIS! Alla Scrabble-intresserade är hjärtligt välkomna, så länge ni inte blir fler än 24. Mer om den i morgondagens inlägg.

Ida gick en ny ordtävlingsvår till mötes när Wordfeud gjorde entré 2011. I online-ligan på wordfeud.se avancerade hon raskt till högsta divisionen och var den som puttade ner mig från tronen i säsong 5. Nu verkar dock även den tävlingsbanesagan vara all. Kanske dags att återvända till de riktiga brädena snart, Ida?

Javisst ja, jag måste ju också nämna det roliga stöd jag fick av Nordarna (prickar bifogas med fördel) i mitt förra bloggprojekt, Banjo söker fru! De hade en direktlänk från sin blogg till min, med foto av mig och allting. Så här i efterhand tycker jag det var tur att ingen nappade, så väl som allt slutade till slut. Men ändå; Jättestort tack för det!

Ida var en tid mamma till Scrabbleförbundets yngsta medlem, då de enrollerade sin förstfödde Henning av välgörenhetsskäl. För tillfället misstänker jag dock att den uppgiften, som fortfarande står kvar på förbundets hemsida, inte stämmer. Sedan dess har Ida och Håkan fått två pojkar till och den stora familjen bor i Täby.

Kram på dig, Ida!

 

Dagens vän 14/7: Daniel Domert

Han kallas Gubbi, och det var också under det alias han hade blivit känd på Ordspel. SM 2004 var hans andra turnering, den första var ABC Cup samma år, en turnering som han för övrigt vunnit obesegrad. Det var väl inte så konstigt att han betraktades som favorit till den åtråvärda Vandringsnertzen, som delas ut till bästa nya spelare, d v s spelare som börjat turneringsspela sedan förra SM. Gubbis första SM blev dock inte vad någon förväntat sig. Det gick åt pipan, helt enkelt. Vi möttes i fjärde ronden och det blev min lättaste match det mästerskapet. Jag fick allt, stackars Gubbi fick inget. Jag vill minnas att jag rullade tre gånger, men när jag ser i statistiken att jag tydligen bara rullade sex gånger under hela turneringen så får jag nog omvärdera flytet ett uns.

Sedan har det inte varit lika lätt, snarare tvärtom. På de följande tio mötena har jag avgått med segern en enda gång, i Åbo 2009. Senaste mötet var det dock nära, i SM 2013 hade han bara två poängs marginal.

Gubbi efterträdde mig på posten som ordförande i Scrabbleförbundet och satt på posten 2012-2014. Han har spelat 43 turneringar och vunnit 7, däribland Scrabble Masters 2010. Hade han dock spelat alla turneringar han anmält sig till så hade mitt svenska rekord i spelade turneringar (101 st) varit i fara. Ingen annan har avanmält sig från så många turneringar som han. Sorry, Gubbi, för den lilla gliringen, vi går raskt tillbaka till hyllningen.

Under flera år var det vanligt att vi samlades hemma hos Gubbi i Uppsala och tittade på Melodifestivalen kombinerat med en helnatt sällskapsspel. De som inte gillade schlager började spela tidigare och så satt de två lägren och hyssjade på varandra genom hela sändningen. Utanför schlagersäsongen kunde det hända att vi utnyttjade faciliteterna på skolan Gubbi jobbade på och levde ut vår skolgympanostalgi med en omgång spökboll eller innebandy. Och vi ska för all del inte glömma den legendariska färden till Åland med Ånedinlinjen på vintern 2010! Eftersom historierna om Gubbi ändå räcker till så sparar vi ytterligare anekdoter från den resan till senare inlägg.

Gubbi har, tillsammans med systrarna Ekman, gett mig en av de finaste presenter jag någonsin fått; Ett alldeles eget spel! Det är en Scrabble-variant som helst spelas i lag med dubbla brickuppsättningar och en större spelplan. Dessutom tillkommer ett moment där spelarna vid varje drag lägger ett chanskort som böjer på grundreglerna lite, det kan vara enkla saker som att få dubbel dragpoäng, men även absurda saker som att H-brickan kan betraktas som blank i draget eller att lagen ska byta ställ med varandra. Detta underbara spel tar jättelång tid att spela och har inte trakterats tillräckligt många gånger. Sugna spelare ombeds vallfärda till Staffanstorp, exempelvis nu i augusti, då vi arrangerar Sommar-OSIS i trädgården med lite tur med vädret.

Gubbi gjorde sig ”känd” i TV när han gissade snuskigt tre gånger i rad i Lingo på 90-talet. När Lingo återupplivades för något år sedan anmälde vi oss båda två till programmet, och de oschysta programplanerarna placerade mig och Nils i samma program som Gubbi och hans medspelare Inger Wingård. Det visade sig till min stora lättnad vara mest oschyst mot Gubbi och Inger, men vad vet jag, de kanske vann en förmögenhet på de 500 SEK i tröstpris de fick att spela för på Postkodslotteriets sida?

Gubbi är en av de trevligaste och skärptaste personer jag känner. Han är en strålande pedagog och jobbar väldigt passande som lärare. Jag har aldrig haft tråkigt i Gubbis sällskap (ja, Scrabble är så roligt att det inte ens är tråkigt att förlora!) och han har varit en ovärderlig tillgång för Scrabbleförbundet. Jag hoppas att vi snart ses på och efter en turnering igen!

Kram på dig, Gubbi!

 

I Hall of Fame

nörd

En av mina vänner var på Tekniska Muséet i veckan och sprang till sin förvåning på det här portättfotografiet av mig. Hur kommer det sig att jag hänger på museum, undrar kanske någon. Det är naturligtvis en lång historia som jag ska försöka korta ner till läsbart format.

Det var under mitt sista regeringsår i Svenska Scrabbleförbundet som det plötsligt började hända sällsamma ting. Det började som en skakning på nedre däck, där nedre däck utgörs av en fråga på Scrabbleförbundets forum om någon uppmärksammat den där nya mobilappen Wordfeud? Det hade ju någon, och någon blev snart flera. Snart spelade hela Sverige ordspel (igen) men denna gång hängde medierna på. Min telefon började ringa som besatt!

Plötsligt satt jag i P4 hos Lotta Brohmé och pratade Wordfeud och Scrabble, jag fick ge mina bästa tips till Metro, Svenska Dagbladet gjorde ett stort reportage och DN gjorde en intervju som sedan redaktionen rekommenderade så jag inte kunde gå in på dn.se på flera veckor utan att se mig själv le förbindligt tillbaka. Min hemliga och skamliga dröm om att bli kändis började plötsligt verka realistisk. Snart började även tv-kanalerna höra av  sig. Jag stod och fipplade med telefonen i ABC-nyheterna och fick gång på gång komma med nya vilda gissningar om varför detta spel blivit en sådan fluga? Inte visste jag det, men jag var bra på att formulera teorier.

Jag satt på allvar och funderade på när de skulle ringa från Skavlan (Wordfeud är ju en norsk uppfinning) men det samtalet kom naturligtvis aldrig. Däremot ringde de från Tekniska Muséet. På detta etablissemang arrangerades något som kallades Nördkafé. Det gick ut på att en fantast fick komma dit och hålla ett föredrag om sitt särintresse. De hade haft Salem al-Fakir där för att prata musik, men också obskyra typer som exempelvis en de hade hittat i deras hiss i full färd med att filma sin resa upp och ner. Det var hans hobby och intendenten bjöd på stående fot in honom för att hålla ett ”hissnande” föredrag. Nu planerade de en ny säsong, och ville att jag skulle inleda med att prata om Scrabble, hur man spelar och tävlar i språk.

Jag har alltid varit glad för att ställa mig upp inför folk och berätta saker, så jag tackade utan tvekan ja. Sedan började jag tveka. Moderna Muséet är ju inte vilken scen som helst, nu var det ju tvunget att se proffsigt ut! Jag gick hem och fotograferade scrabblebräden i olika grader av beläggning och ställ med möjliga rullningar på, och så kontaktade jag författarna av boken Handbok för Ordnördar, Erika Jonés och Lisa Blohm, så att de kunde få möjlighet att stå och sälja sin bok till massorna före och efter föreställningen.

När så den stora kvällen kom var jag mer förberedd än någonsin, men ändå inte tillräckligt. Det var en snöig vinterdag och Wordfeud-vågen hade väl så smått bedarrat, så publiken utgjordes till största delen av bekanta och museipersonal. Men den skulle streamas över internet, fastslog intendenten stöddigt och pekade på en kamera. Jag fick ta på mig ett headset och körde igång i värsta föreläsarstil. Jag visade bilder, jag bollade med publiken, jag inkluderade, briljerade och lyckades faktiskt prata i hela 45 minuter. (Hisskillen hade blivit klar på en kvart.) Efteråt var publiken mycket positiv och jag kände mig nöjd.

Vad ska jag säga. Man borde varit där. För när jag såg på den inspelade föreläsningen på internet sedan så insåg jag hur lite effektfullt det blir att visa en massa bilder på storbild när kameran ändå är styvnackat riktat och inzoomat på mitt ansikte. Dessutom blir det inte samma känsla framför datorskärmen när det bara är jag och aldrig publikinteraktionen som hörs…

Jag skulle kunna länka till föreläsningen här, men eftersom det här är en blogg som ska marknadsföra mig så låter jag bli. Och jag litar på att ni absolut inte försöker er på att googla. Vi säger så, va?

Men i dealen ingick alltså att jag fick mitt väldigt professionellt tagna porträttfoto upphängt i Tekniska Muséets nörd-Hall of Fame. Och det ÄR sjukt coolt.

Dagens vän 3/7: Johan Sandell

Nu kommer bloggens läsarsiffror att gå upp igen, för vi ger oss in i ännu ett sjok med scrabblare i Dagens Vän-projektet. Vi har nu nått SM 2004. Det spelades i Uppsala och drog 60 deltagare. Det spelades på en skola som jag nu glömt namnet på. Skolor är utmärkta lokaler för scrabbleturneringar. Det här var det första tredagarsmästerskapet i Scrabble-historien och förmodligen avskräckte det en del från att delta. Annat är det nuförtiden.

Mitt SM ramades in av Johan Sandell. Jag och Nils närmade oss skolan när Nils kände igen Johan lite längre fram. Turneringsspelandet hade verkligen tagit fart under mina år i Belgien och även till SM 2004 kom det många debutanter som åtminstone jag aldrig träffat.

Vi gick ifatt Johan och jag lärde känna en herre med en speciell humor och tydliga nördkvaliteter. (Jag vet att du tar det som en komplimang, Johan.) En typisk scrabblare, med andra ord.

SM 2004 var speciellt på många sätt, ett av dem var kanske inte så lyckat. För att vara säkra på att få toppmöten i de sista ronderna spelades de tre sista matcherna i play-off-form. De som låg på plats 1-4 möttes i en alla-mot-alla, de som belade platserna 5-8 likaså, et cetera. Nere i grupp 13-16 hamnade både jag och Johan och så blev det att vi fick spela sista matchen mot varandra i detta SM. Vi har inte mötts varken förr eller senare i tävling. Det blev en riktig plattmatch som Johan ledde länge, men som jag på något tråkigt sätt lyckades trycka mig förbi och vinna i slutdragen. 331-308 talar sitt tydliga språk. Vinsten hjälpte mig dock föga i placeringsstriden och jag slutade på 16:e plats, en placering som jag då såg som en katastrof, men som idag skulle vara värt frivolter av glädje.

Johans Scrabble-karriär blev kort, konstaterar jag när jag kollar statistiken. Före SM hade han bara spelat en turnering, och efter SM blev det bara en till. Han höll sig kvar på forumet på Ordspel längre, och när Facebook kom så höll vi kontakten på det sättet. i har träffats en del på senare år, bl a har vi gått och sett commedia dell’arte-gruppen 1-2-3-Schtunks föreställningar på Scala-teatern vid ett par tillfällen. Någon gång efter det och ett nästa möte på Gröna Lund hände det dock något med Johan. Det var faktiskt så att jag inte kände igen honom. Vad jag kunde avgöra gick han ner åtskilligt i vikt och ändrade klädstil markant.Han hade helt enkelt gått och blivit en ny människa! Men inuti var han sig lik. Han har varit med på ett par spelkvällar ute i Norsborg när det begav sig och speciellt minns jag en maträd till den lokala pizzerian som vi företog oss en mörk höstkväll. Det är ju synd att säga att vi smälte in som två herrar i rock och hatt bland alla jeansjackor och täckjackor på Norsborgs Pizzeria, för övrigt en av de bästa pizzerior jag haft glädjen att frekventera.

Kram på dig, Johan! Och tack för den tekniska supporten med denna blogg.