Den stora dagen efter

Vilken födelsedag det blev!

Facebook har verkligen höjt glädjenivån även för oss lite äldre på födelsedagar. Varenda år är gratulationsmängden på ens tidslinje lika överväldigande, och alla ni som skrivit och gratulerat får härmed mitt innerliga tack! Jag skulle vilja sitta och skriva personliga svar till samtliga, men det har jag helt enkelt inte tid till! Hoppas allt är bra med er. Kärlek och värme till alla!

Gårdagens höjdpunkt var naturligtvis besöket på ultraljudet och de nya bilderna på Åsa-Nisse. Hen lever och frodas och mår tydligen väldigt bra. Hen har sin navelsträng att leka med och pussa på och vinkade frejdigt till kameran. Vi ses i maj, älskade barn.

Idag är det Emilys tur att fylla år. Jajamän, vi fyller år dagarna efter varandra. Mycket praktiskt! Igår fick jag sitta och mysa och pilla med bloggen medan hon skötte all markservice, idag är det ombytta roller. Därför kommer det nog ”bara” bli Dagens Vän-inlägg idag. Men vem vet, jag har en sådan otrolig inspiration just nu, så kanske känner jag mig tvungen att utnyttja den.

Och vad fick jag i födelsedagspresent, undrar säkert några. Massor av fantastiska saker! Av mina föräldrar fick jag en ny bowlingväska (ja, Matz Nilsson, jag har haft kvar din gamla ända till nu, men den har i princip förvandlats till byggsats med åren) så jag kan transportera mig till Bollhuset ståndsmässigt . Nåt annat jag kan göra ståndsmässigt men i en mer privat miljö är numera att raka mig, eftersom Emily gav mig en riktigt professionell rakborste med gammaldags raktvål till. Dessutom fick jag ett inspirerande sällskapsspel vid namn Story och så sist och minst 5 grattispoäng från Linas Matkasse! Allt som jag önskat mig och lite till, alltså.

Och ni läsare gjorde verkligen också ert allra bästa. Bloggen slog överlägset besöksrekord igår! 281 personer läste 498 artiklar! Och mitt cv laddades ner inte mindre än 20 gånger! För mig är det rena fantasisiffrorna. Oerhört uppmuntrande, nu gäller det för mig att hålla ert intresse uppe.

Men nu är det dags att vända uppmärksamheten åt dagens huvudperson igen. Ha en fin torsdag, allesammans, och än en gång tack för igår! Ännu mer kärlek till alla!

Dagens vän-repris 1: Nils Berner

Först en liten introduktion till denna nya del av projektet:

Den första perioden av Dagens Vän publicerades som statusuppdateringar på min Facebook-tidslinje. Publiceringen startade 1/1 2013. Nu när utgivningen fortsätter i denna bloggform kände jag direkt att jag ville föra över även de gamla inläggen hit, dessutom skulle jag då få chansen att rätta till missar i minnet och kronologin. Det ni kommer få läsa här har alltså i stor utsträckning redan publicerats en gång, men flera inlägg kommer att ha kompletterats med nytt material som jag glömde bort eller inte hade upplevt vid originalpubliceringen. Dagens första inlägg är ett gott exempel, mycket extramaterial har kommit till. Publiceringstakten kommer vara en om dagen. Jag har sedan originalpubliceringen lagt till ett antal vänner som kronologiskt skulle passa in mellan redan publicerade inlägg. Nu ska jag passa på att kila in dessa bland repriserna. Allt kommer bli väldigt fint och strukturerat. Är det meningen.

Då kör vi då!

 

Ja, han var ju där från början, så så länge mina föräldrar inte skaffar Facebook så är han ju den naturliga starten. Nils är min storebror, han är 3 år och fyra månader äldre än jag och har alltid varit en av mina viktigaste förebilder och trendsättare.
Det var kanske inte alltid helt friktionsfritt, jag var en ganska gnällig unge och storebror fann ett sällsamt nöje i att trycka på mina känsliga punkter. Det gick faktiskt så långt att föräldrarna mutade oss, om Nils inte retade mig i en månad skulle han få 100 spänn (mycket pengar på den tiden och i den åldern) och jag skulle få samma om jag inte skrek på en månad. Nils fuskade dock å det grövsta och gick framför en bil på våren 1977 och låg sedan på lasarett i en månad utan möjlighet att reta mig, medan jag fick gå hemma själv med alla möjligheter i världen att skrika. Ytterst orättvist…

Skoltiden kom och gick, och jag kopierade Nils i det mesta, om inte till resultaten så åtminstone till vägvalen. Nils tävlade i Othello, så det började jag också göra, fast sämre. Nils jobbade i glasskiosk på somrarna, så det gjorde jag också, fast sämre. Nils gick natur på gymnasiet, så det gjorde jag också, fast sämre. Nils började plugga i Lund så det började jag också göra, fast mycket sämre.

Nils har alltid funnits där när det varit svårt. I början var han där i huvudsak för att orsaka det svåra, men med åren har han flera gånger agerat räddaren i nöden. När det tog slut mellan mig och min första flickvän skrapade Nils ihop bitarna och föreslog en kväll med en rolig rulle. (Nummer ett på listan över nostalgiska uttryck jag saknar: ”Hyra en rulle!”) Det blev Ägget är löst, och på så sätt insåg vi att Hasse&Tage inte undantagslös var rolighetsministrar. När jag flyttade upp till Stockholm var det han som först lät mig kinesa hos honom och sedan hittade en lägenhet åt mig. När jag ville flytta hem från Bryssel var det Nils som tipsade om att det behövdes folk på Handelsbanken Livs kundtjänst. Var hade jag varit idag utan honom?

På vintern 2001 träffade han sin livskamrat, min älskade svägerska Helén, och efter idoga försök att skaffa barn på s k naturlig väg så vände de blicken österut för adoption. 2007 åkte de iväg till Kina och kom tillbaka med min galpal Tora, och tre år senare bar det iväg för alla tre till Sydkorea. När de kom hem var de fyra, lillebror Eskil har sedan dess förgyllt alla våra liv.

Vi har slagit rekord i TV tillsammans. Är det någon som kommer ihåg Lingo på TV4? Vi antogs till detta program och inför inspelningen satt Nils och tog fram den optimala tävlingsstrategin, han tog fram de tre fembokstavsord för varje begynnelsebokstav som skulle ge allra bäst resultat och sedan lärde vi oss dem i ramsform. De sitter där i hjärnbarken än: HÄMNA, HELST, HÅRIG! DUCKA, DRÄNG, DESTO! FLINA, FÖRST, FOGDE! Det satt som en smäck och vi vann lite drygt 40 000 spänn! Själv tog jag mitt ansvar för att vi skulle lyckas genom att kvällen före inspelning gå ut och supa bort min röst så kapitalt att jag lät som Leif Smokerings Andersson.

I våras fick jag tillfälle att återgälda den tjänsten, när Postkodlotteriet oväntat blåste liv i gamla Lingo. Den här gången var det jag som tog hand om framtagandet av ramsorna, vissa behöll jag, men de flesta förändrades tack vare förändringar i det statistiska underlaget. Mina ramsor fungerade de också, fast sämre. Jag var inte förvånad. Och Nils lät inte ens som Smokerings.

Broder, du är min idol! Jag älskar dig och hela din ätt!

Dagens vän 26/3: André Ling

Från Umeå till det där SM:et på Schacksalongerna i maj 2003 kom även André Ling. Under aliaset ”sporten” hade han gjort sig känd och fruktad på Ordspel. Grabben var i det närmaste oslagbar på blixt-Scrabble. Vad kunde han prestera på riktigt bräde med 30 minuters betänketid istället för 5. Jag minns inte om det var redan 2003 eller kommande år 2004 som jag tippade André som SM-vinnare i det årliga SM-tipset. Jag minns dock att oavsett år så fick jag ett väldigt trevligt mail där han tackade för förtroendet. Det är stil, det!

Tyvärr gick inte mitt tips in. Faktiskt har André aldrig fått till det riktigt spelmässigt på SM, bästa resultat på fem försök är en elfte plats från 2004, vilket naturligtvis inte är fy skam med 60 startande. Bättre har det gått på kortare turneringar, och Andrés facit på endast 10 spelade rankade turneringar är en turneringsseger och tre silver. Bravo!

På senare år har André låtit Scrabble-spelet vila. Ett tag bodde han i Stockholm om förekom flitigt på våra träningar på Soft, men nu är han tillbaka i Umeå. André spenderar gärna långa perioder i Thailand, men ska man tro hans Facebook-tidslinje så gör han inget annat än löptränar just nu. Kanske han siktar på att bli bäst även där?

Kram på dig, André! Och lycka till i SM-spåret.

Åsa-Nisse

I sensomras var det inte så muntert, ska jag villigt erkänna. Allting var ytterst ovisst, jag stod inför den dystra framtiden att inte ha något jobb, min hälsa hade varit helt ur gängorna hela året och energin tröt. Jag var med andra ord en orolig själ.

Den tolfte september vände dock allting på bara ett par timmar. Den morgonen kom nämligen min älskling ut från badrummet och frågade mig hur det var med min syn så här på morgonen. Jag trodde först att jag ställt till någon oreda därinne, och det visade sig att jag hade gjort också, men inte därinne som i ”därinne i badrummet”. I handen höll Emily en liten vit sticka på vilken kunde synas ett svagt, svagt blått streck. Det verkade som det var dags för oss att bli föräldrar.

En bomb av energi och framtidstro exploderade i mig. Jag kommer så väl ihåg den där gången för ett halvt liv sedan då jag la mig bakåt på gräsmattan i Tivoliparken, tog en klunk vin som den bohem jag trodde mig vara, tände en cigg, tittade upp i skyn och sa till mina bohemvänner Janne och Strömblad: ”Åh, vad gärna jag skulle vilja bli pappa! Det skulle jag vara så bra på!” De båda ännu yngre dryckesbröderna började spotta och fräsa och uttrycka sina tvivel om mitt mentala välbefinnande. Sedan dess har jag slutat både dricka billigt vin direkt ur flaskan och röka, och mina fortplantningskritiska bohemvänner har båda förökat sig multipelt, och tyvärr i ett fall även lämnat detta jordelivet. Och äntligen, efter mycket förberedelse och längtan, är det dags för mig att uppfylla en liten del av jorden.

Jag har alltid haft en förunderlig förmåga att komma överens med barn. Kanske med undantag för den tid då jag själv definierades som ett, visserligen. Jag brukar raljera om att det har att göra med en komparativ intellektuell nivå, men något mer än så är det nog. Faktum är att jag nästan alltid får stora leenden från barnvagnssittande barn på stan, och som trogna läsare vet så blev jag min brorsdotter Toras allra första bästa vän. Numera har Emily överlägset passerat mig på Toras topplista, men det må vara hänt.

Anna frågade på Facebook i fredags om jag inte kunde tänka mig att vara hemmapappa. Självklart kan jag tänka mig det, men jag kan mycket hellre tänka mig att vara en arbetande pappa som ändå finns där för Åsa-Nisse i glädje och sorg. Jag är helt övertygad om att dessa roller går att kombinera!

Ett par timmar efter att Emily visade mig det svaga blåa strecket fick jag ett samtal från min gamle far. Han berättade att han ville bjuda mig på en resa till Afrika. Det kändes mycket, mycket mer overkligt än att bli pappa. Den tolfte september 2013 var en bra dag, helt enkelt.

Ja, må jag leva!

Idag fyller jag år!

Dagen firas i stillhet, den största begivenheten är naturligtvis att jag och Emily ska gå på ultraljud och hälsa på Åsa-Nisse. Ja, vi kallar den kommande bebisen Åsa-Nisse, eftersom vi inte vet eller vill veta i förväg vilket kön hen har.

Jag tar inte paus från bloggen, förstås. Under dagen planerar jag att skriva mer om det kommande faderskapet, samt självklart Dagens vän. Vem får äran att vara vän på min egen födelsedag, tro? Dessutom har jag beslutat att återpublicera och redigera tidigare inslag i projektet för att samla dem på ett och samma ställe.

Om ni inte ännu kommit på vad ni ska ge mig i födelsedagspresent så kommer här min önskelista:

  • Ett jobb
  • Delningar på Facebook
  • Retweets
  • Läsare

Tycker ni om den här bloggen och vill göra mig jätteglad på min födelsedag så sprid mig!

Här kommer mitt CV igen: CV-Johan-Berner 2

Mera dunk i egen rygg

Jag fortsätter skamlöst att citera läsare som kommit med beröm och hjälp. Jag rodnar, tar åt mig och postar.

 

”Tipsar om en spännande blogg från kompis som söker jobb härnere. Väl värd att läsa. Och är det någon som hör om något intressant jobb hör för allt i världen av er till Johan Berner”

– Leif Jansson, medverkande

 

Jag läser många CV:n i mitt jobb som rekryterare, och jag har nog aldrig sett ett som har varit så bra skrivet.

– Gustaf Bergström, rekryterare (tyvärr inte i Skåne och/eller i min bransch)

 

ditt cv är bra! Personligt och informativt, men framförallt positivt.

– Johan Sandell, kaxig

 

Jag vill passa på att tacka för allt du gjort för scrabblespelandet

– Håkan Nord, kanonhård motståndare

 

Du kommer greja ett jobb med din überlägsna språkstil! man vill liksom läsa mer…hela tiden!”

– Ulrika Wiklund, blivande granne?

Dagens vän 25/3: Alexander Forslund

Till SM i Scrabble 2003 kom sanslösa 27 turneringsdebutanter, av totalt 69 startande. En av dem var den unge Alexander Forslund från Umeå. Uppe i Umeå satt ett helt gäng med oerhört vassa onlinespelare. Nu hade ett par av dem kommit ner till huvudstaden för att prova livespel. Som för så många andra gick väl övergången inte helt smärtfritt för Alexander, och han slutade på 50:e plats i sin debut. Men han gav sig inte, utan kom tillbaka nästa år, och nästa, och nästa, varje år med ett lite bättre resultat i bagaget på hemresan.

Tre år efter debuten kom det stora genombrottet. På Stockholm Open 2006, avgjort på anrik Scrabble-mark, Stockholms Borgargilles lokaler på Östermalm, var Alexander i det närmaste omutlig. Han vann 11 av 12 matcher, och det räckte naturligtvis för turneringsseger i stor stil. Den ende som lyckades besegra honom var faktiskt jag, som rullade sönder honom med (E)UtANASI (ett ord jag har lagt oproportionerligt många gånger) och S(L)OVENSK, som jag lyckosamt hittade efter att ha svurit lite över att inget läge fanns för OSVENSK. Vissa matcher kommer en ihåg lite extra mycket.

Annars tycker jag mest jag minns plåga och motgång vid matcher mot Alexander, jag har sett honom som lite av ett spöke. I min värsta mardrömsturnering genom tiderna, Scrabble Masters 2008, var det Alexander som utdelade en av de största portionerna stryk. Värst av alla matcher var dock den under Turnering *PROBLEM(ÄLG) 2007 (ett helt sagolikt bra turneringsnamn, om ni frågar mig) där jag tycker mig vinna knappt efter att ha lagt ut alla mina brickor, men när Alexander ser förvånad ut och fortsätter spela. Häpet inser jag att det står en bricka kvar på stället. En blank. Förlust med 14 poäng och mitt genom tiderna allra största hjärnsläpp i Scrabble-karriären.

När jag tittar på vår statistik inser jag dock att jag svartmålar historien lite väl mycket. Vi har faktiskt mötts hela 8 gånger och vunnit 4 gånger var. Och jag har faktiskt haft lite bättre snittpoäng. Det var oväntat.

Alexander är inte bara en mycket duktig Scrabble-spelare, han är även en hejare på att göra pepparkakshus, och har vunnit en rikstäckande tävling i denna konst en gång. Eller, pepparkakshus och pepparkakshus, det föreställde Sveriges karta med de olika landskapen gräddade olika länge så att inga intill varandra liggande landskap hade samma färg. Mycket imponerande!

Alexander är alltid så mild och norrländsk i sin framtoning, och alla som var där minns hans fantastiska segertal den där helgen i Stockholm 2006. Han är den ödmjukaste person jag träffat, och det är inte vanligt med den egenskapen i den tävlingsinriktade och högpresterande Scrabble-familjen.

Alexander har deltagit i 22 Scrabble-turneringar och vunnit fyra. En så hög guldhalt i sin turneringsmeritlista är det inte många andra som har!

Kram på dig, Alexander! Jag hoppas på att möta dig nån mer gång så vi får en nionde och avgörande.