Dagens vän-repris 38: Fredrik Frostengren

Fredrik får ursäkta, men för mig kommer han alltid vara Zwampen. Så kallades han när jag lärde känna honom i slutet på 80-talet. Zwampen sjöng i Andreas Ohlssons band Obsession of Time (kan ett bandnamn vara mer 80-talssynt?) och jobbade på Skivlagret vid Lilla Torg, så han var ju ett välkänt ansikte långt innan vi började hänga.
Fredrik blev vår ljudtekniker. Han skötte ljudet under The Forbidden Show (som efter alla turer med ändrade manus och sedvanligt repetitionskaos blev en riktigt lyckad föreställning, en av våra bästa) och jag tror även att han skötte ljud och ljus på Emiren året efter (men där kan jag ha fel).

Men allra mest minns jag våra skånska resor. Som när vi anfölls av lokalbefolkningen på en mörk strand i Brantevik, eller när jag höll på att köra ihjäl oss allihop på väg till ett gig i Trelleborg. Det hade varit rock’n’roll, men mest hade det varit bra snopet.
Det får anses vara preskriberat nu, och ingen skadades.

Fredrik är fortfarande en teknisk guru, han har alltid koll på det senaste. Efter lång tids bortavaro dök vi upp i varandras liv igen för ett par år sen (Facebooks förtjänst förstås) och nu har vi både firat en midsommar och ett nyår ihop. Det har varit genuint kul att ses igen, och han är sig precis lik, bara lite gråare runt tinningarna.

Fredrik är mycket bestämd i sina politiska åsikter, bland annat är han så kritisk till Sverigedemokraterna så att några mindre kritiska gemensamma bekanta började spekulera i om han gått med i Afa. Mycket otänkbart tok har man hört, men det var nog något av det värsta.

Kram på dig, Fredrik!

Dagens vän 2/7: Henry Aspenryd

Mina Othello-år började gå mot sitt slut, men jag visste nog inte i maj 2004 att Stockholms EGP skulle bli min sista någonsin. Jag öppnade i stor stil med fem raka segrar och ledning i ensamt majestät, men sedan var det roliga slut. En EGP går i elva ronder, och jag förlorade de sista sex. Upp som en sol, ner som en pannkaka.

En som spelade sin första EGP på samma gång var Henry…

Men vad fan?! Nu har jag gjort det igen! Litat så på mitt minne att jag inte gjort en ordentlig faktakoll. Tråkigt med tanke på att jag tänkt ut en så bra infallsvinkel på berättelsen. Vi får börja om från början.

Den här historien skulle egentligen berättats långt tidigare, men eftersom Henry är mer finkänslig än sin sambo Veronica och låter sig bli överhoppad i kronologin utan protest så får jag bita i faktamissens sura äpple idag. Det var alltså redan på första Stockholm EGP någonsin, våren 2003, som jag stiftade första bekantskapen med Henry. Sverige var en starkt växande Othello-nation vid den tiden och det brukar betyda att landet får en EGP.

Det oerhört nördigt laddade antalet 42 spelare hade samlats i Stockholms Schacksalonger, och jag började turneringen starkt med fyra raka segrar, sedan gick det lite knaggligare men jag presterade väl. Dock inte bäst i familjen för när allt brickdammet lade sig så stod broder Nils namn i historieböckerna som den första vinnaren av Stockholm EGP. Henry gjorde sin första turnering någonsin och presterade en minst sagt hyfsad debut med sex segrar av elva i det tuffa fältet. Hans första tävlingsmatch någonsin var för övrigt mot turneringssegraren, så mycket djupare kunde han inte ha kastats i.

Mitt och Henrys första möte över ett bräde kom först ett år senare i näst sista ronden av min sista EGP någonsin. Den uppmärksamme läsaren kan nu utläsa hur det gick utan att jag berättar det i klartext.

Henry blev snabbt en viktig kugge i det svenska Othello-maskineriet. Naturligtvis fann han även kärleken bland brickorna, en äkta nörd plägar göra det. Henry har representerat Sverige i VM fem år i rad 2006-2010 och hans bästa placering är 20:e från Oslo 2008. Hans och mitt öde i SM överensstämmer på så vis att vi aldrig vunnit, men varit bra nära ett par gånger. Henry har 2 silver och 4 brons på prishyllan hemma.

Kram på dig, Henry! Well played!

Dagens vän-repris 37: Petronella Gottholdsson

Petronella är tillsammans med en annan av Nils gamla korridorkompisar, Johannes, och hon var också där på den där första korridorfesten i mitt liv.

Jag har inte så många minnen som inkluderar Petronella, dessvärre. Vi umgicks inte så mycket under studenttiden. Det blev ett par korridorfester och lite senare deltog vi (väl?) båda i av Nils & C:o arrangerade skattjakter i Lund. (Jfr Knally i Uppsala.)
Och så minns jag att familjen Gottholdsson-Järemo ett tag hade två fiskar som hette Bengt och Kaj Lundin, och det uppskattar ju en gammal GAS-expert som undertecknad.

Och så minns jag naturligtvis den där varma, flugfyllda kvällen 2010, långt efter all studenttid, på Nils och Heléns sommarställe utanför Flen. Petronella är en väldigt varm och intagande person som man lätt får kontakt med, och där och då blev hon den första ”utomstående” som jag berättade att jag just blivit tillsammans med en underbar kvinna vid namn Emily för.

Kram på dig, Petronella!
(Det här blev lite tunt, jag uppmanar återigen herrar Nils Berner och Joakim Persson att agera gästskribenter och fylla på med fler fina minnen.)

Dagens vän 1/7: Martin Fransen

This text will follow in English.

Martin är en holländsk Othello-spelare som jag vad jag förstår endast träffat en gång i mitt liv, och det var i mars 2004 på det årets holländska EGP i Bussum. Det var en av Martins första turneringar och en av mina sista. (Fr o m idag så kommer den att bli hågkommen för att den sammanföll med Emilys 25-årsdag, något som jag naturligtvis inte hade en aning om då.) Vi möttes inte i den turneringen och har således aldrig mötts över ett turneringsbräde. Jag är dock rätt säker på att vi spelat över internet, antagligen på Kurnik, en polsk Othello-sajt.

Medan min tand började bli slö blodades Martins i snabb takt. Tio år senare har Martin spelat 150 turneringar till. 15 turneringar per år är väldigt mycket! Martin har spelat 47 EGP-turneringar (sanslöst!) men ännu inte fått äran att representera sitt land i VM. En sann entusiast, i meritlistan hittar jag t o m ett deltagande i Nordiska Mästerskapen ett år. Vilket land spelade du för då, Martin?

När han inte spelar Othello (men det verkar han ju göra hela tiden) så jobbar han som möbelsnickare. Martin bor i Haarlem, Nederländerna.

Tack för den antagna matchen, Martin!

 

Martin is a Dutch Othello player I what I understand only met once in my life, at the 2004 EGP in Bussum. It was one of Martin’s first tournaments and one of my last. (The tournament took place on my fiancee Emily’s 25th birthday, a fact I only just now became aware of, naturally.) We didn’t play during that tournament and has logically never met over a tournament board, but I am pretty sure we have played online, probably at Kurnik, a polish Othello site.

While my flame was fading, Martin’s had just ignited. 10 years later Martin has played 150 Othello tournaments. 15 tournaments a year is really a lot! Martin has played 47 EGP:s (47? O. M. G.) but hasn’t had the honor to represent his country in the WOC yet. Sooner or later that is bound to happen. When looking at his merits I surprisingly find a start in the Nordic Championships one year. Did you play for Sweden, Denmark or Norway, Martin?

When he doesn’t play Othello (which he seems to do ALWAYS) he works as a intertior draftsman. He lives in Haarlem in The Netherlands.

Thanks for the assumed game, Martin!