Mitt Afrika VII – Min Arusha Airport

För att läsa tidigare avsnitt, klicka här: Del I, Del II, Del III, Del IV, Del V, Del VI.

Sista morgonen grydde. Min fobi för småfåglar hade släppt och blivit en fixering. Jag stod på pass vid hotellets fågelbad med kameran för att få korn på några till arter innan det var dags att åka hem. Och det var inte förgäves, när den här krabaten kom flaxande.

Afrikansk paradisfågel

Afrikansk paradisfågel

Jag hade ju hört talas om de resliga massajerna och tänkte att det skulle vara kul att ta en bild på sig med några av dessa jättar, men nu visade det sig att jag än en gång skulle bli besviken. Faktiskt var det så att det var två massajer som kom fram och bad att få bli fotograferade med mig…

(Fr o m nu togs det inte fler minnesvärda fotografier, så resten av avsnittet kommer illustreras med några godbitar jag inte fått med i tidigare avsnitt.)

Jaja, jag hör er....jag äter er sen....zzzzzzz

Jaja, jag hör er….jag äter er sen….zzzzzzz

Daniel stod och packade in våra väskor i jeepen, muttrandes om att turister alltid packade på sig så mycket på resor. Det var svårt att få in allt i bagageluckan, svårare än det varit under hela veckan. Alla tyckte att han hade gjort en intressant och humoristisk spaning och jag var stolt över mig själv som hade kommit ihåg min tavla hela resan.

TZ 1006

Fortfarande hade jag en beställning kvar, som naturligt fått vänta till sist. Emily hade pratat lyriskt om tanzanisk avokado och hade önskat sig några sådana. Jag hade ju hela 40 SEK att snaska upp så jag frågade Daniel om vi kunde stanna vid någon torghandel så jag kunde shoppa grönsaker. Det skulle gå bra det, och när vi kom till ett litet ”köpcenter”, där de kringvandrande försäljarna hade skyltar på sina vagnar med fantasifulla namn som ”The Hilary Clinton souvenir shop” och liknande, så stannade Daniel till och ropade på torggummorna. De kom farande i sina praktfulla klänningar med avokador stora som meloner i högsta hugg. Jag behövde inte ens gå ut ur bilen. Jag skickade fram min lilla sedel till Daniel och sa att jag ville handla för hela, och fick tillbaka 12 avokadomeloner av två olika sorter samt lite växel. Men det ballaste av allt var att torgdamen som gjort denna fina affär smidigt drog fram en kortläsare ur kjolarna och hade accepterat VISA om jag visat mig kort om kontanter. Men datautskrivet kvitto fick jag i alla fall. Det hade jag faktiskt inte väntat mig från ”Nelson Mandela grocery store”, som bestod av en liten korg.

TZ2 199 Trim

En efter en lämnade vi av våra reskamrater, Bosse och Björg skulle vidare till Zanzibar och släpptes på flygplatsen. Storfräsarna Johan och Hans skulle stanna ett dygn till och lämnade oss vid sin lodge. Till slut var det bara jag, Bengt, reseledaren och Daniel kvar. Vi skulle alla ta samma flyg till Amsterdam. Ja, inte Daniel då, han skulle åka hem till fru och barn. Han lastade av väskorna med en väldig fart och jag vågade till slut att fråga honom hur gammal han var. Jag hade förväntat mig ett svar runt min egen ålder, men han avslöjade glatt att han var 56 år gammal, alltså klart över medellivslängden i Tanzania.

TZ2 235 Trim

Daniel åkte och vi lastade alla väskorna på två bagagevagnar. Jag tänkte lite flyktigt på att det var väldigt vad mycket väskor reseledaren haft med sig, och plötsligt visade det sig att han tänkte likadant, fast om oss. På en av väskorna stod det ett tyskt namn! Någon hade tydligen gjort en tabbe vid utcheckningen och det stod klart för oss att vi inte alls köpt på oss en massa bråte, utan snott. Reseledaren ringde ett par samtal och det var ju tur att vi hade en lång väntan på flygplatsen, för Daniel lyckades få tag i en släkting som kunde åka ut till flygplatsen och hämta väskan. Jag undrar hur det gick med den, men på något sätt färdades den nog tillbaka genom Tanzania och hamnade hos sin ägare till slut.

Flamingokvintetten

Flamingokvintetten

Nu var det dags att oroa sig för de egna väskorna. Jag kunde inte ta avokadorna i handbagaget så jag var tvungen att checka in dem. Vid incheckningen påpekade jag för personalen tydligt att det var viktigt att väskan hanterades varsamt, eftersom den innehöll ömtåliga saker, vissa avokador hade visat sig rätt så mogna. Det uniformerade muskelberget som checkade in oss sa allright och att jag inte skulle oroa mig, men den tunne killen i signalväst som handhade väskorna lät underkäken hänga på halv stång och stirrade tomt framför sig. Så här i efterhand inser jag ju att det rätta hade varit att offra mina sista fem dollar på ett förtroligt handslag med någon av dem, eller båda två.

På vårt hypermoderna buffelspa erbjuder vi flera olika behandlingar, exempelvis ansiktspeeling och hornblåsning. Tuuuut!

På vårt hypermoderna buffelspa erbjuder vi flera olika behandlingar, exempelvis ansiktspeeling och hornblåsning. Tuuuut!

Istället köpte jag en liten sköldpadda i mahogny i souvenirbutiken, som inte var tillägnad någon internationell politiker. Och den höll i alla fall ända hem och står nu och pryder sin plats i vårt vardagsrum.

Van Dikkens toku

Van Dikkens toku

Hemresan gick utan större missöden, mer än att Bengt var tvungen att byta plats och tyvärr glömde sin dagbok, som sedan aldrig kom till rätta igen. På Schiphol tog vi farväl av reseledaren Anders, som snart skulle återvända till Afrika. Han hade fått rycka in i sista minuten eftersom den ordinarie reseledaren råkat dubbelboka sig. Anders var egentligen bara en flitig anlitare av resebyrån i fråga och hade nu fått en uppringning och erbjudande om ett litet extraknäck. Så kan man också få jobb.

"Jag har träffat en annan..." "Kra säger du?! Är hon vackrare än jag?" "Självklart, vad trodde du?"

”Jag har träffat en annan…”
”Kra säger du?! Är hon vackrare än jag?”
”Självklart, vad trodde du?”

Snart lyfte vårt plan mot Kastrup och väl där hade vi ett väldigt flyt i bagageutlämningen. Tyckte jag i alla fall ända tills jag öppnade min väska och insåg att den var full av guacamole….

Avokadofläckar går inte bort i tvätten, åtminstone inte första gången. Men jag har även andra oförglömliga minnen av den magnifika kontinenten, som jag tänker återvända till med hela familjen så fort vi kan.

SLUT!

Även blommorna var naturligtvis vackra i Afrika!

Även blommorna var naturligtvis vackra i Afrika!

 

2 thoughts on “Mitt Afrika VII – Min Arusha Airport

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s