Dagens vän

Dagens vän-repris 2: Boel Wollter

Jag medger glatt att det här är en kvalificerad gissning på kronologin. Men det känns som att den då tonåriga grannflickan och tillika kusinen borde varit en ganska tidig besökare i mitt barndomshem.

Boel är min näst yngsta kusin på mors sida, och när vi var små så bodde vi grannar. Moster Signe är 20 år äldre än min mor, hon fyllde 94 i höstas och är fotfarande med oss i häpnadsväckande grad. En riktig krutgumma! Om henne hade jag kunnat skriva spaltmeter, men nu har hon ju tyvärr inte Facebook.
Boel har alltid varit väldigt släktkär och inbjudande. Hon tog hand om mig den där olycksdigra dagen 1977 då Nils blev påkörd (se gårdagens avsnitt) och vi har jobbat ihop i glasskiosk några härliga somrar i slutet på 80-talet. Hon var en bra chef på alla sätt, en bra invänjning i förvärvsarbeteslivet för en tafatt tonåring.

Som hustru till en diplomat har hon fått bo på exotiska platser som Nairobi, Brasilia och Östermalm. Och resan är för allt i världen inte slut där, nuförtiden pendlar hon mellan Stockholm och Beijing, med täta besök hos mamma och moster i Åhus. Tre barn har hon begåvat släkten med; Karl, Erik och Julia.

Kram på dig, min coola kusin!

Dagens vän 27/3: Malin Nordgren

Så kommer vi till den sista av mina nya bekantskaper från SM 2003. Jag tror inte Malin tar illa upp om jag medger att hon är en av de scrabblare på min vänlista som jag haft minst samröre med. Ändå har jag lyckats medverka i de flesta turneringar hon varit med i, vilket å andra sidan är fem stycken. Ett enda rankat möte har det blivit, på den förfärliga GÅSKUPPEN 2007, där Malin var en av de få jag lyckades vinna mot.

Men jag minns också hur hon, under aliaset Muminmamman, nesligt och komfortabelt slog ut mig ur Griscupen, en av de första online-turneringarna. Så egentligen står det 1-1 i ”viktiga” matcher.

Malin hade ett par gånger sällskap på turneringarna av sin dotter Majken, men nu var det bra länge sedan vi såg någon av dem på tävling. Faktiskt verkar det som den där turneringen i Gamla Stan tog knäcken även på Malin, och inte bara på mig (kortvarigt) och Jannike, som skrev referatet jag länkade till ovan. Fem turneringar blev det som sagt, med 31:a platsen i just SM 2003 som den med tanke på antalet deltagare bästa placeringen.

Malin är journalist på DN, och där har hon en egen blogg.

Kram på dig, Malin!

Dagens vän-repris 1: Nils Berner

Först en liten introduktion till denna nya del av projektet:

Den första perioden av Dagens Vän publicerades som statusuppdateringar på min Facebook-tidslinje. Publiceringen startade 1/1 2013. Nu när utgivningen fortsätter i denna bloggform kände jag direkt att jag ville föra över även de gamla inläggen hit, dessutom skulle jag då få chansen att rätta till missar i minnet och kronologin. Det ni kommer få läsa här har alltså i stor utsträckning redan publicerats en gång, men flera inlägg kommer att ha kompletterats med nytt material som jag glömde bort eller inte hade upplevt vid originalpubliceringen. Dagens första inlägg är ett gott exempel, mycket extramaterial har kommit till. Publiceringstakten kommer vara en om dagen. Jag har sedan originalpubliceringen lagt till ett antal vänner som kronologiskt skulle passa in mellan redan publicerade inlägg. Nu ska jag passa på att kila in dessa bland repriserna. Allt kommer bli väldigt fint och strukturerat. Är det meningen.

Då kör vi då!

 

Ja, han var ju där från början, så så länge mina föräldrar inte skaffar Facebook så är han ju den naturliga starten. Nils är min storebror, han är 3 år och fyra månader äldre än jag och har alltid varit en av mina viktigaste förebilder och trendsättare.
Det var kanske inte alltid helt friktionsfritt, jag var en ganska gnällig unge och storebror fann ett sällsamt nöje i att trycka på mina känsliga punkter. Det gick faktiskt så långt att föräldrarna mutade oss, om Nils inte retade mig i en månad skulle han få 100 spänn (mycket pengar på den tiden och i den åldern) och jag skulle få samma om jag inte skrek på en månad. Nils fuskade dock å det grövsta och gick framför en bil på våren 1977 och låg sedan på lasarett i en månad utan möjlighet att reta mig, medan jag fick gå hemma själv med alla möjligheter i världen att skrika. Ytterst orättvist…

Skoltiden kom och gick, och jag kopierade Nils i det mesta, om inte till resultaten så åtminstone till vägvalen. Nils tävlade i Othello, så det började jag också göra, fast sämre. Nils jobbade i glasskiosk på somrarna, så det gjorde jag också, fast sämre. Nils gick natur på gymnasiet, så det gjorde jag också, fast sämre. Nils började plugga i Lund så det började jag också göra, fast mycket sämre.

Nils har alltid funnits där när det varit svårt. I början var han där i huvudsak för att orsaka det svåra, men med åren har han flera gånger agerat räddaren i nöden. När det tog slut mellan mig och min första flickvän skrapade Nils ihop bitarna och föreslog en kväll med en rolig rulle. (Nummer ett på listan över nostalgiska uttryck jag saknar: ”Hyra en rulle!”) Det blev Ägget är löst, och på så sätt insåg vi att Hasse&Tage inte undantagslös var rolighetsministrar. När jag flyttade upp till Stockholm var det han som först lät mig kinesa hos honom och sedan hittade en lägenhet åt mig. När jag ville flytta hem från Bryssel var det Nils som tipsade om att det behövdes folk på Handelsbanken Livs kundtjänst. Var hade jag varit idag utan honom?

På vintern 2001 träffade han sin livskamrat, min älskade svägerska Helén, och efter idoga försök att skaffa barn på s k naturlig väg så vände de blicken österut för adoption. 2007 åkte de iväg till Kina och kom tillbaka med min galpal Tora, och tre år senare bar det iväg för alla tre till Sydkorea. När de kom hem var de fyra, lillebror Eskil har sedan dess förgyllt alla våra liv.

Vi har slagit rekord i TV tillsammans. Är det någon som kommer ihåg Lingo på TV4? Vi antogs till detta program och inför inspelningen satt Nils och tog fram den optimala tävlingsstrategin, han tog fram de tre fembokstavsord för varje begynnelsebokstav som skulle ge allra bäst resultat och sedan lärde vi oss dem i ramsform. De sitter där i hjärnbarken än: HÄMNA, HELST, HÅRIG! DUCKA, DRÄNG, DESTO! FLINA, FÖRST, FOGDE! Det satt som en smäck och vi vann lite drygt 40 000 spänn! Själv tog jag mitt ansvar för att vi skulle lyckas genom att kvällen före inspelning gå ut och supa bort min röst så kapitalt att jag lät som Leif Smokerings Andersson.

I våras fick jag tillfälle att återgälda den tjänsten, när Postkodlotteriet oväntat blåste liv i gamla Lingo. Den här gången var det jag som tog hand om framtagandet av ramsorna, vissa behöll jag, men de flesta förändrades tack vare förändringar i det statistiska underlaget. Mina ramsor fungerade de också, fast sämre. Jag var inte förvånad. Och Nils lät inte ens som Smokerings.

Broder, du är min idol! Jag älskar dig och hela din ätt!

Dagens vän 26/3: André Ling

Från Umeå till det där SM:et på Schacksalongerna i maj 2003 kom även André Ling. Under aliaset ”sporten” hade han gjort sig känd och fruktad på Ordspel. Grabben var i det närmaste oslagbar på blixt-Scrabble. Vad kunde han prestera på riktigt bräde med 30 minuters betänketid istället för 5. Jag minns inte om det var redan 2003 eller kommande år 2004 som jag tippade André som SM-vinnare i det årliga SM-tipset. Jag minns dock att oavsett år så fick jag ett väldigt trevligt mail där han tackade för förtroendet. Det är stil, det!

Tyvärr gick inte mitt tips in. Faktiskt har André aldrig fått till det riktigt spelmässigt på SM, bästa resultat på fem försök är en elfte plats från 2004, vilket naturligtvis inte är fy skam med 60 startande. Bättre har det gått på kortare turneringar, och Andrés facit på endast 10 spelade rankade turneringar är en turneringsseger och tre silver. Bravo!

På senare år har André låtit Scrabble-spelet vila. Ett tag bodde han i Stockholm om förekom flitigt på våra träningar på Soft, men nu är han tillbaka i Umeå. André spenderar gärna långa perioder i Thailand, men ska man tro hans Facebook-tidslinje så gör han inget annat än löptränar just nu. Kanske han siktar på att bli bäst även där?

Kram på dig, André! Och lycka till i SM-spåret.

Dagens vän 25/3: Alexander Forslund

Till SM i Scrabble 2003 kom sanslösa 27 turneringsdebutanter, av totalt 69 startande. En av dem var den unge Alexander Forslund från Umeå. Uppe i Umeå satt ett helt gäng med oerhört vassa onlinespelare. Nu hade ett par av dem kommit ner till huvudstaden för att prova livespel. Som för så många andra gick väl övergången inte helt smärtfritt för Alexander, och han slutade på 50:e plats i sin debut. Men han gav sig inte, utan kom tillbaka nästa år, och nästa, och nästa, varje år med ett lite bättre resultat i bagaget på hemresan.

Tre år efter debuten kom det stora genombrottet. På Stockholm Open 2006, avgjort på anrik Scrabble-mark, Stockholms Borgargilles lokaler på Östermalm, var Alexander i det närmaste omutlig. Han vann 11 av 12 matcher, och det räckte naturligtvis för turneringsseger i stor stil. Den ende som lyckades besegra honom var faktiskt jag, som rullade sönder honom med (E)UtANASI (ett ord jag har lagt oproportionerligt många gånger) och S(L)OVENSK, som jag lyckosamt hittade efter att ha svurit lite över att inget läge fanns för OSVENSK. Vissa matcher kommer en ihåg lite extra mycket.

Annars tycker jag mest jag minns plåga och motgång vid matcher mot Alexander, jag har sett honom som lite av ett spöke. I min värsta mardrömsturnering genom tiderna, Scrabble Masters 2008, var det Alexander som utdelade en av de största portionerna stryk. Värst av alla matcher var dock den under Turnering *PROBLEM(ÄLG) 2007 (ett helt sagolikt bra turneringsnamn, om ni frågar mig) där jag tycker mig vinna knappt efter att ha lagt ut alla mina brickor, men när Alexander ser förvånad ut och fortsätter spela. Häpet inser jag att det står en bricka kvar på stället. En blank. Förlust med 14 poäng och mitt genom tiderna allra största hjärnsläpp i Scrabble-karriären.

När jag tittar på vår statistik inser jag dock att jag svartmålar historien lite väl mycket. Vi har faktiskt mötts hela 8 gånger och vunnit 4 gånger var. Och jag har faktiskt haft lite bättre snittpoäng. Det var oväntat.

Alexander är inte bara en mycket duktig Scrabble-spelare, han är även en hejare på att göra pepparkakshus, och har vunnit en rikstäckande tävling i denna konst en gång. Eller, pepparkakshus och pepparkakshus, det föreställde Sveriges karta med de olika landskapen gräddade olika länge så att inga intill varandra liggande landskap hade samma färg. Mycket imponerande!

Alexander är alltid så mild och norrländsk i sin framtoning, och alla som var där minns hans fantastiska segertal den där helgen i Stockholm 2006. Han är den ödmjukaste person jag träffat, och det är inte vanligt med den egenskapen i den tävlingsinriktade och högpresterande Scrabble-familjen.

Alexander har deltagit i 22 Scrabble-turneringar och vunnit fyra. En så hög guldhalt i sin turneringsmeritlista är det inte många andra som har!

Kram på dig, Alexander! Jag hoppas på att möta dig nån mer gång så vi får en nionde och avgörande.

Dagens vän 24/3: Håkan Nord

Det vandrande, kanonhårda anagrammet Håkan Nord, ställde upp i SM 2003 under sitt ungkarlsnamn Håkan Andersson. Han hade redan låtit höra om sig på nystartade Ordspel under aliaset hakan. Dessutom hade han redan spelat tre turneringar och tagit silver i en av dem, så han var redan en stjärna.

Vårt första möte lät dock dröja på sig till nästa år. Jag minns det vagt som en ganska seg match i början av SM 2004, men slutresultatet tyder på att det i alla fall var ganska jämnt. Håkan vann med 314-307. Sedan har vi mötts inte mindre än 15 gånger till i rankat tävlingssammanhang med facit att Håkan vunnit 9 gånger, jag 6 och en gång blev det oavgjort.

Oavgjort blev det när vi traditionsenligt spelade turneringen hemma i Håkans och hans fru Idas trädgård en sommar 2007. Mellan åren 2004 och 2011 spelades turneringen KATTFOT Cup i juli. Det är en speciell känsla att sitta utomhus och spela Scrabble, då känns det ännu mer som en riktig idrott. KATTFOT Cup är det som ger Nordarna ett självklart eget kapitel i den där illustra Scrabble-historieboken. Ett toppenarrangemang som brukade likt Vasaloppet fullbokas på en kvart efter att anmälningen öppnats, om inte snabbare. Och varje år fick man med sig en liten souvenir hem i form av en pin i årets färg. Och hade en varit riktigt duktig och kommit på¨prispallen så förärades en en speciellt tillverkad pärlplatta med årtal och kattfot på. Jag är stolt innehavare av två sådana, skryter jag villigt. En av sommarens höjdpunkter, kommer traditionen tillbaka snart?

Håkan satt också på andra sidan bordet när jag lyckades med det för mig än så länge singulära konststycket att lägga ett ord på nio bokstäver genom två separerade liggande bokstäver. (Nu känner jag att jag använder fackspråk, och många som läser här är säkert inte bekanta med den underbara, nördga Scrabblevärlden. Det får bli ett kommande inlägg om detta mitt stora intresse.) Turneringen var Scrabble Masters 2009 och ordet var foRT(S)Ä(T)TA! (Men hur skriver han egentligen, undrar en hel hög. Än en gång hänvisar jag till kommande inlägg.) Ska en lägga sådana delikatesser så blir det allra bäst om en gör det för någon som verkligen kan uppskatta dem. Håkan är en av de allra ordnördigaste Scrabble-spelarna i vår krets. Ja, jag vet att du ser det som en stor komplimang, Håkan!

På senare tid har Håkan blivit en sällsynt gäst vid turneringsborden, SM har han inte spelat sedan 2007 och KATTFOT Cup har som sagt lagts i träda. Kanske är det så att Håkan helt gått över till Wordfeud, där han också är mycket framstående. Ni vet väl om att det pågår seriespel i Wordfeud på nätet? Mycket underhållande, men tidskrävande.

Senast Håkan förgyllde en Scrabble-turnering var på DBS 2012. Hittills har det blivit 44 turneringar, med tre turneringsvinster, sex silver och två brons som meritförteckning. Det är inte illa, inte illa alls…

Kram på dig, Håkan! Hoppas vi ses snart igen vid ett bräde, det kan t o m få vara inomhus.

Dagens vän 23/3: Anita Marmell

Dags att presentera svenskt Scrabbles grand old lady!

När fem sugna slöt upp för att spela ”Alfapet-turnering på Pyas Palace” i Malmö 1994 var Anita en av dem. Hon blev i och för sig sist, men var fast. Turneringen, som retroaktivt döptes om till Vokalpokalen, återkom sedan årligen, och Anita återkom likaså, även om turneringen 1995 fick klara sig utan henne, under hela resten av 1900-talet. 2001 tog hon återigen en paus, och på det viset sköts vårt första möte upp till SM 2003. 2001 var det enda året jag lyckades ta mig ner till alla Scrabble-turneringars moder. (Vokalpokalen alltså, inte Anita.) 2002 fick hon sin största framgång hittills i Scrabble-svängen, när hon nådde ända högst upp på prispallen i Konsonantcupen i Malmö.

Så på våren 2003 var det dags för Anita att turneringsdebutera utanför Malmö. Det var året för den stora Scrabble-boomen, och SM var rekordstort. 69 deltagare! Jag minns fortfarande den smått overkliga känslan att komma in i Stockholms Schacksalonger och mötas av detta myller! Jag hade ju bott i en garderob i Bryssel det senaste åren och var inte helt förberedd, så att säga. Ett av de första nya ansiktena att komma fram och hälsa trevligt var Anitas, och på den vägen är det.

Det har inte hänt alltför ofta att vi mötts på ett turneringsbräde, dock. Faktiskt har det bara skett en enda gång under alla år, och det lät vänta på sig ända till 2010, i den egendomliga turneringen BOSQUET Open som spelades på Katedralskolan i Lund. Den var egendomlig på så vis att inte mindre än tre spelare aldrig kom tillbaka efter första dagens lunchpaus, två angav sjukt barn som orsak (deras gemensamma, alltså inte två separat sjuka battingar) och en tredje bara försvann utan några spår. Med nio ronder kvar och tio deltagare beslutades det snabbt att köra resten av turneringen som en alla-mot-alla. I näst sista ronden ägde det unika mötet mellan mig och Anita rum. Jag vann.

Men nu går jag händelserna lite i förväg. Jag måste ju berätta den fantastiska anekdoten om när Anita besegrade alla sannolikhetskalkyler. Det hela skedde på¨Stockholm Open 2008. Norstedts förlag hade varit vänliga att sponsra prisbordet med en hög korsordslexikon av ett lite annorlunda, humoristiskt slag. Arrangörerna beslöt då att på skoj instifta ett specialpris till den som först la ordet ”KORSORD”. Det är hyfsat osannolikt att få upp just de bokstäverna, kan jag avslöja. Men jag tror att det redan var i början av omgång 2 som Anita plötsligt for upp från sin stol, sträckte båda händerna i luften och utbrast i triumf: ”Jag har lagt KORSORD!!!” Det kommer för alltid att vara ett av mina roligaste Scrabble-minnen.

På SM-galan 2011 hade jag som konfrencier också glädjen att få överräcka ett specialpris till Anita, nämligen Scrabbleförbundets Stora PR-pris. Malmö Stadsbibliotek hade hört av sig till mig och undrat om Scrabbleförbundet kunde göra en liten workshop där med lite genomgång av regler och uppvisningsspel. Javisst sa jag, eftersom jag ganska ofta var nere i Skåne i egenskap av pendlande särbo. Dock fick jag förhinder och Anita tog på sig superhjältekepsen (med Tykarpsgrottan broderat i blått på vitt) och ryckte ut. För detta tilldelades hon mycket rättvist galans PR-pris, ett rese-Blokus.

Sedan jag flyttade ner permanent till Lund har umgänget med Anita intensifierats. Vi träffas ofta och spelar Scrabble, både i Malmö och Lund, och hon är alltid lika spontan och livfull. Det är sällan tråkigt i Anitas sällskap. Hon har inte haft det helt lätt i livet, men nog känns det som hennes ålders höst är både varm och solig. De stora Scrabble-turneringarna som SM orkar hon inte längre med, men säger aldrig nej till en mustig endagarsturnering i glada vänners lag.

Kram på dig, Anita!

Dagens vän 22/3: Claes Gejrot

Claes gjorde en succédebut i Scrabblevärlden på våren 2003. Obesegrad vann han nybörjarturneringen ABC Cup och något senare placerade han sig på nionde plats i SM. I sista matchen satt den blivande mästaren David Holmberg på andra sidan brädet, och Claes skrev in sig i de något obskyra Scrabble-historieböckerna genom att släppa igenom Davids fuling *TEOL. Själv fick jag inte nöjet att möta Claes i den turneringen men när det väl stundade den allra första upplagan av Scrabble Masters, som då hette Scrabble-Topp-12 eftersom pingisnördigheten var ganska hög hos den dåvarande styrelsen, så var det han som stod för motståndet redan i första matchen. Jag minns att jag rullade SATSUMA och att jag just före turneringen hade lärt mig att det var så det hette i singular och inte *SATSUMAS som jag dittills alltid trott. Det visade sig att Claes också levde i samma villfarelse och jag fick en extra ledning på 10 poäng för syning av godkänt ord. Satsuma blev sedan mitt användarnamn på Betapet.

Vi fick en turneringsmatch till spelad, ett år senare på Scrabble-Topp-12 2005, och därifrån gick jag likaledes segrande, dock utan några direkt minnesvärda drag.

Kort därefter avslutade Claes sin Scrabble-karriär med ett silver i Stockholms lokalmästerskap 2005. Två turneringssegrar och två andraplatser blev facit, och han har varit mycket saknad, liksom hans hustru Victoria. Men nu har ju Vickan lovat dyrt och heligt att göra comeback till SM 2014 (i kommentarerna till hennes eget ”Dagens vän”-inlägg, och det betraktas som bindande dokument, det förstår ju alla) så vem vet, kanske Claes beslutar sig för att göra henne sällskap? Det skulle vara mycket trevligt att ses igen.

Kram på dig, Claes! Vi ses till hösten? Ja, det gör vi, vad bra! Då var det bestämt.

Dagens vän 21/3: Elisabet Claezon

När jag senast skrev Dagens vän befann jag mig i maj 2003 på tidslinjen. Sedan dess har några vänner tillkommit som jag lärde känna innan dess, dessutom har jag insett att jag av misstag kastat om två händelser i mitt liv. (Igen, tål att påpekas…) Jag ska därför bara fullfölja det stim av nya Scrabble-bekantskaper från SM 2003 som jag är mitt uppe i och sedan ta ett välbehövligt hopp bakåt på tidslinjen för vad vi kan kalla ett uppsamlingsheat. Eller botgöring, om en vill vara teatralisk.

Min älskade Emily kom ut från sitt kontor och påpekade för mig att det för en ovan bloggläsare som inte känner till den inverterade kronologin i formatet kunde se ut som jag var mer än lovligt oförskämd mot den goda Elisabet Bettan Claezon. Men att inlägget direkt under tillkännagivandet att nästa inlägg kommer handla om Elisabet har rubriken ”Min vän fascisten” är alltså, vilket man lätt inser vid närmare skrutinerande, endast en olycklig slump.

En av de allra mest entusiastiska nya spelarna i Stockholm vid den tiden var på alla sätt Bettan. Få jag känner uppvisar sådan glädje och spontanitet som hon. Allting är fantastiskt roligt och intressant, och jag beundrar människor som har den inställningen till sin omvärld. Den andra saken jag beundrar Bettan för är hennes kakor, och då speciellt hennes citron- och lakritsrutor. Speciellt goda är dom när hon själv påstår att de blivit lite misslyckade och man uppmanas att äta upp den satsen redan i bilen till turneringen.

Vid flera tillfällen har Bettan anordnat Scrabble-turneringar hemma hos sig, alltid med ett mystema som exempelvis JULPYNT Cup och Mazarin Cup, turneringar som alltid blivit fulltecknade och kännetecknas av ett absurt dignande kakbord värdigt anrika Café Annorlunda nere vid Stenshuvud här i Skåne. Hon och jag har ofta delat på arrangörsskapet, och det var i samband med turneringen NAM(N)SDAG Cup hemma hos Karin sommaren 2008 som följande gamla blogginlägg utspelade sig. (Ni får själva gissa bakom vilket av de lätt kodade namnen Elisabet döljer sig.)

http://banjoherren.blogg.se/2008/august/ojojoj.html

Jag tror stället är nerlagt nu. Eller i alla fall har ny personal.

Scrabble-karriären har hittills resulterat i tre bronspengar i olika turneringar. Liksom jag själv har Bettan blivit en mer sällsynt gäst på Scrabble-turneringar de senaste åren, men även om hon inte spelade själv så bidrog hon så sent som i höstas till SM:s ”magnifikabord”. När hon inte spelar Scrabble är hon förskollärare, säljer Tupperware och ljus. Ett riktigt födgeni!

Kram på dig, Bettan! Vi har fortfarande kvar att anordna den där turneringen i PimPamPet-Scrabble! Och skicka mig gärna receptet på citron- och lakritsrutor! Nu har jag äntligen blivit så huslig att jag vågar mig på att göra ett eget försök.

 

I morgon: Claes Gejrot