Supernatural

imageIdag fyller Signe en vecka, faktiskt precis i samma minut som detta börjar skrivas! Vi får se när jag hinner publicera. (Två timmar tog det, effektiviteten är inte på topp med en enveckas guldklimp i sällskap.)

Det börjar verkligen sjunka in nu. Jag, Johan Berner från Åhus, som för fem år sen bestämde mig för att börja samla på sällskapsspel istället för att stirra mig blind efter partner och familj, har lyckats med det makalösa konststycket att sätta en alldeles underbar liten människa till världen! Snart flyttar jag till radhus, börjar odla squash och figurklippa häckar och gifta mig. Ett liv jag inte ens såg i min vildaste fantasi kommer att bli verklighet!

Och till på köpet har jag en massa sällskapsspel för att hålla liv i barnet inom mig. Jag har kakan och äter den samtidigt, precis som det ska vara!
Jag har presterat det omöjliga redan, så det här med att hitta ett jobb kan ju inte bli annat än en smal sak!

Läs mig! Sprid mig! Gilla min Facebook-sida! Eftersom jag bloggar från min slöa lurgnom kan jag inte länka, men jag tror ni grejar att hitta den, ni är ju skärpta!

Kärlek till alla från oss!

Den ironiska vårdgenerationen

Trots att jag insett att jag har läsare bland personalen här på avdelningen kan jag inte låta bli att göra mig lite lustig över den här skylten som hänger i föräldraköket:

imageVi befinner oss alltså på en avdelning där det inte är tillåtet att ta emot besök.

En annan putslustig figur är bröstpumpen, som nyblivna mammor tvingas använda för att få igång amningen. Likt en tvättmaskin går den på program och pumpar i varierande takt och 15 minuter. När den är klar med programmet ger den ifrån sig en signal som är till förvillelse lik Mission Impossible-jingeln, och det är kanske inte vad en kämpande moder vill höra. Men vi fick sista ordet till slut!

 

God morgon världen!

imageHej, jag heter Signe Ingela och jag bor på en plats som kryllar av tanter, och en och annan farbror, i vita kläder och så är där två vuxna till som är lite färggrannare och mina favoriter. Den ena är en tant som jag känner igen på hjärtslagen, och den andra en farbror som sjunger så tråkiga visor att jag genast somnar när han börjar.

Jag tycker om att sova och gosa och titta på rutiga skjortor. Sen vet jag inte mer.

Gäsp! Vilken lång dag, dags att knyta sig. Pappa får ta över bloggandet igen.

 

Har ni sagt det så…

I neonatalavdelningens föräldrakök

I neonatalavdelningens föräldrakök

Javan vår som är i bryggaren

Classic vare ditt namn

Tillkomme din hurra

Ske din böna

Såsom på arbetet så ock i hemmet

Vår dagliga kopp giv oss idag

Och förlåt oss våra raster

Såsom ock vi förlåta dem som oss rastlösa lämnat

Och inled oss icke på snabbkaffe

Fräls oss ifrån teblask

Ty fikat är ditt

Och styrkan

Och fylligheten

I evighet!

Ah men ska vi ta oss en kopp kaffe på det här?

Upp till kamp!

imageApan, som får gå ut och demonstrera själv idag eftersom vi är upptagna, vill uppmärksamma och protestera mot att många i dagens samhälle fortfarande tycker att vissa djurarter är lite finare än andra.

 

Hur beter sig folk?

Från insidan av dörren till anhörigtoaletten på perinatalavdelningen

Från insidan av dörren till anhörigtoaletten på perinatalavdelningen

Två reflexioner:

1) Borde inte den där städavstämningslistan vara full?

2) Har de verkligen haft stora problem med anhöriga som bajsat med öppen dörr?

Vi plus en

I morse visade sig Åsa-Nisse vara lite mer Åsa än Nisse.

5070 g och 55 cm flicka utan namn stormade in i våra liv klockan 8:38 och världen blir sig aldrig mer lik.

Banjo söker jobb! tar ut pappadagar och det sparsamma bloggande det blir kommer bara att handla om en enda sak.

image