Dagens vän

Dagens vän-repris 45: David Göhlman

David var en ikon i det tidiga spääxet. Han hade spelat Broder Fikus och Hoch von Ribbenhopp, klassiska roller som jag antar att alla generationer av spääxare känner till.
I ”min” uppsättning av Lincoln var han dock inte med på scenen, men figurerade runt om, lite dekor, lite fest och lite hockeyspel.
Till Sokrates var han dock tillbaka i stor stil och gjorde titelrollen. Sokrates var i vår version en hunsad, trögtänkt gatsopare som ingen förstod sig på. Hans replik ”Ah, jag sopar ente detta!” efter att vi vräkt ner kilovis med konfetti över scenen blev en klassiker. Och han fick tömma malörtsbägaren, men bara för att han valde mellan den och en pizza från Sparta. Som tur var så överlevde han, och blev bara lite till sig i tunikan, den gode ”filosofen”.

David sjöng, och sjunger säket fortfarande, mycket bra, hade en klar komisk ådra och skrev dessutom sångtexter. En spääxets allkonstnär.

Inte ens att han gick på kryckor hindrade honom från att delta i återuppsättningen av Tjogun året efter Sokrates. Som sista Kamikaze Ninja-patrull hoppade han in och slog ihjäl sig själv med en av kryckorna.

På senare år har vi fått nya angreppspunkter i vår bekantskap, jag och David. Han har visat sig vara riktigt vass på ordspel, speciellt i mobilen, och vi har haft ett par riktigt tuffa Wordfeud-holmgångar.

David bor numera i Enebyberg och är en riktig hurtbulle. Vad jag förstår leder han en grupp som han blygsamt kallar för Camp David. Det verkar vara hårda tag. Eller så kanske de bara låtsas träna och istället sitter och spelar ölspelet St Anton, vad vet jag?

Kram på dig, David! Tack för skratten och matcherna!

Dagens vän-repris 44: Per Frithiof

Eller Kapelle, som vi spääxare känner honom som.
Kapelle var kapellmästare i Spääxet under mina två första år. Ville man hänga med honom på repen fick man se till att ha en sång att repa. Då som nu satt bandet hela spääxperioden i eget rum och övade och körde sitt race. Men det fanns ett annat sammanhang där bandet dominerade.
På den tiden hade spääxarna inte lika mycket att göra hela tiden, ambitionsribban höjs ju hela tiden och scenerierna blir mer och mer avancerade för varje föreställning som sätts upp. På 80-talet och tidigt 90-tal hade spääxet tid att spela hockeyspel.
Det fanns en väldigt prestigeladdad hockeyspelsstege och spelet stod alltid uppställt i ett speciellt rum. Det fanns till och med en ishockeychef. Det var härliga tider, precis som nu, fast på ett annat sätt och förr, vilket automatiskt gör det bättre.

På den tiden var bandet också mycket mindre än nuförtiden. Jag har för mig att det var fyra pers som skötte musiken under Lincoln. Piano (ett riktigt, som senare slogs sönder under mycken gamman), gitarr, bas och trummor. Till Sokrates tillkom i viss mån blås. Men det var bra drag ändå, under Kapelles proffsiga ledning. Bandet körade ibland och under Lincoln fick de t o m göra gästspel på scenen, som privatdetektiver hos Pinkerton. Kapelle var Skärlock Holmes, med rosa peruk. Det var roligt.

Och så var det ju Kapelle som drog igång traditionen med att spela Tiger Rag före föreställning! När Tiger Rag drar igång blir det automatiskt fest och skoj, en av de bästa låtarna i världshistorien.

Kapelle fortsatte inom skrået och blev musiklärare. Han jobbar på Spyken.

Kram på dig, Kapelle!

Dagens vän 4/8: Johanna Bergström

Johanna Oscarsson kom med sin första turneringsvinst i ryggen till SM 2004. Hon hade precis vunnit den tidens skånska motsvarighet till ABC Cup, Konsonantcupen i Malmö. På nätet var hon väl känd som Jojo, och det var och är vad alla scrabblare som känner henne också kallar henne.

Hennes första SM blev väl ingen succé rent spelmässigt, med en slutlig 57:e plats av 60, men hon avskräcktes inte av detta. Hade hon redan då fått upp ögonen för den där långe, tillbakadragne killensom hette Gustaf men som alla kallade för Birger? Jag minns inte hur det var, jag var ännu inte så inkapslad i Scrabble-bubblan.

Jag har revansch att utkräva på Jojo! Vi har bara mötts en enda gång på bräde i en turnering och då vann hon övertygande. Men denna revansch känns avlägsen med tanke på våra respektive livs utvecklingar.

Den 27 juni 2008 gifte Johanna och Gustaf sig och sedan började väl hela Scrabble-världen vänta och förvänta sig tillökning. Men det tog tid och så en dag flyttade familjen till Polen med syfte att adoptera lilla Wiktoria. I morgon är det precis ett år sedan de flyttade hem till Göteborg igen alla tre, och snart går flyttlasset igen! För att inte tala om att tvillingarna föds när som helst. Sedan blir det nog lögn att få Jojo till tävlingsbrädena på ett bra tag. Det var svårt redan innan dess, det var fyra år sedan hon spelade utanför Göteborg senast och ens där så är det i regel bara egenarrangerade turneringar som gäller.

Men kanske vi ses bredvid brädet en kort stund under SM till hösten? Du får ju komma på besök en liten stund i alla fall?

Kram på dig, Jojo! Och LYCKA TILL med ALLT!

Dagens vän-repris 43: Robert Vass

Så kom då min första kollationering. Spääxet hette, som alla minnesgoda läsare vet, Lincoln. Nuförtiden går kollationeringar till som så att flera personer sitter och växelläser det som är klart av manuset, i bästa fall alla repliker, men väldigt sällan några sånger. På Lincolns kollationering var det andra bullar. Där satt Robert Vass och drog hela manuset. Själv. Och alla sångerna var redan klara också, och jag tror han sjöng dem också. Kanske hoppade han över operaariorna? Och jag har aldrig skrattat så mycket på en kollationering nånsin. Nyhetens behag, javisst, men Lincoln är ett väldigt bra spääxmanus.

Det var Robert Vass som var med och startade Krischansta Nations Spääx tillbaka i 1985. Tänk vad mycket skratt, känslor, kärlek, intriger och inte minst kvalitetsunderhållning det blivit av denna skapelse!

Jag kommer aldrig att glömma Roberts beskrivning av hur det skulle kännas att spääxa. Det skulle vara som när man sitter på toaletten under en släktmiddag och har glömt låsa, och så plötsligt flyger dörren upp och där står mostrar och fastrar och svågrar och ser en på toaletten. Det är då det är dags att LE!

Och sen kommer jag aldrig att glömma hans synopsis till filmen ”4 M, 1 KV & 1 HKPT” men den historien får stanna mellan oss som satt på expen den där sena timmen.

Det går inte heller att berätta om Robert utan att nämna barnspääxet och -boken Prinsessan Pullinutt, som han skrev ihop till en familjedag på Draco, men som sedan fick eget liv och satts upp av Krischanstaspääxet i otaliga omgångar. En av spääxets allra största succéer. Tack Robert för det!

Robert Vass är genuint rolig. Allt han säger låter som en vits, och det är en fröjd att sitta och bara lyssna på denne herres svada.

Kram på dig, Robert!

Dagens vän 3/8: Gustaf Bergström

Birger Kung, den dansande spindelmannen!

Alla scrabblare lär känna till Gustafs avatar på olika Scrabble-forum. Han dansade in i våra liv och styrde upp Scrabbleförbundets hemsida så den blev så vacker som den är än i dag. Under min tid som ordförande fick jag flera gånger anledning att kontakta Gustaf för att få hjälp med diverse olika saker eller få något med hemsidan förklarat i tillräckligt enkla och korta ord. Svaren kom alltid snabbt och korrekt och fastän jag visste att det var jag som hade klantat mig bortom det tillåtna för en normalbegåvad person så hade Gustaf alltid en förstående och försonande attityd.

Men Gustaf har också satt sig ner vid brädet och spelat Scrabble. Hittills har det blivit 29 rankade turneringar med ett guld, ett silver och två brons som medaljskörd. Jag och Gustaf har hunnit med att mötas 7 gånger, och jag har en obetydlig plusstatistik på 4-3. Det var fyra år sedan senaste mötet. Vi har båda två fått annat fokus i livet.

Gustaf blev en av de första som råkade ut för det numera vitt spridda fenomenet ”kärlek över Scrabble-brädet”. Han fann sin Jojo på Ordspel och flyttade ner till Skåne, där han och Jojo tog över Scrabble-verksamheten när Stefan Diös flyttade upp till Stockholm. Efter några år flyttade paret vidare till Västra Frölunda, där de länge bodde och arrangerade turneringar. Gustaf var bl a teknikansvarig under SM 2011, som kulminerade med att vinnarens sista match direktsändes på Aftonbladets hemsida. Scrabble har aldrig varit större!

Gustaf gjorde sig känd för sin lite torra humor, så det var ju tur att han hamnade i Göteborg till slut. Med flera års förvarning, många fler än han förmodligen tänkt sig, så släppte han för en tid sedan ansvaret för förbundets hemsida och han och Jojo började ägna sig åt familjebildning. Först åkte de till Polen (var det, va?) och adopterade en liten flicka, men nu står det inte långt på förrän de blir trebarnsföräldrar, då det är tvillingar på väg.

Kram på dig, Gustaf!

Dagens vän-repris 42: Pia Dellson

På inprovningen till spääxet på hösten 1990 gick det till på samma sätt som jag förstår att det fortfarande gör, vi fick i uppgift att läsa nåt ur en bok (Svensk Uppslagsbok var det då, för det var vad som fanns på Expen) och sjunga en sång av eget val. Jag hade ju, av all positiv kritik och erfarenhet jag fått på scen under min ungdom, blivit övertygad om att jag var om inte Guds så i alla fall någon högre makts gåva till den komiska teatern, så jag hade inte förberett mig nämnvärt. Jag valde en text om gångjärn och tänkte inte så noga på vilken sång jag skulle sjunga, det fick väl ge sig.

Och så trädde jag fram inför Pia för första gången. Hon var spääxförman den här terminen och ledde inprovningen. Jag läste min text och när Pia bad om en sång också fick jag den spontana och förhastade idén att sjunga:

Min far han har
Tre brokiga grisar
En svart, en grå
Och en som han inte visar

Av någon anledning fick jag vara med ändå.
Jag kom med i manusgruppen inför nästa spääx, Sokrates. Och från det arbetet minns jag naturligtvis bäst skrivarhelgen på Tjörn sommaren 1991. Det var jag, Patrik Edén och Pia med blivande maken Ola som samlades i familjen Edéns sommarställe på Tjörn. Vi seglade, badade, grillade och skrev. Men den mest minnesvärda händelsen är nog när vi stod på Tjörns strand och såg molnen skocka sig över grannön. Patrik sa:
”Moln över Orust… det låter som ett bygdespel…”. Det bygdespelet hade premiär på Lundakarnevalen 1994.

Och så minns jag också en morgon efter Snapphanebalen 1991. Dimman låg tät och två unga män i frack utkämpade en värjfäktningsduell (var det förresten inte Giorgos Papaspiropoulos och Ola?) och Pia stod i en fotsid svart slängkappa och betraktade scenen. Det såg surrealistiskt ut, bara lien fattades.

Pia var alltid förtroendeingivande och uppmuntrande. Hon var en väldigt skicklig regissör, både lyhörd och klar över sin egen vision. Hon var skicklig både på scen och bakom, hon har skrivit flera klassiska spääxtexter, men vilka det är är ju av tradition hemligt. Och så var det vansinnigt coolt att hon kände Povel Ramel.

Och hon lever än! Herregud, jag undrade så över varför hennes reaktion när hon läste det här första gången var att det lät som en dödsruna, men efter att ha korrekturläst föregående stycke så håller jag med henne. Pia Dellson lever alltså än i högönsklig välmåga, jag träffade henne på ICA Malmborgs för bara en månad sedan.

Kram på dig, Pia! Du förstod alltid hur det ligger ihop…jag menar hänger till…nej, nu är det nog bäst att vi sjunger en sång.

Dagens vän-repris 41: Ingrid Stener

När jag kom till inprovningen till Krischansta Nations Spääx på hösten 1990 så var Ingrid där och provade in samtidigt. Vi blev antagna båda två och de roller vi fick ikläda i vår första föreställning visar verkligen vilken annorlunda tid vi levde i då.

Vi spelade ”negergeneraler”. Spääxet hette Lincoln och alla militärer var döpta efter jeansmärken. Jag var general Levi’s och Ingrid general Puss&Kram. Och vi var alltså helt svartsminkade i ansiktet. Klassiska black faces, alltså, som drog ordvitsar och var politiskt inkorrekta. Inte en gång fick vi höra att det var olämpligt, och det är ju skrämmande i sig.
Men ordvitsar drog vi där i vår omedvetna politiska inkorrekthet, om sjöfart och fiskar. (”Sluta STIMma!” ”Hurså, tycker ni att det STÖR?”) Och Ingrid var en komsik naturbegåvning. I nästa uppsättning, Sokrates, hade hon avancerat till den kvinnliga huvudrollen, Platons hemliga kärlek Ambrosia (”hon var som mat för gudar”) och sedan blev hon blodtörstig klanmoder Sanyo i spääxet Tjogun! Hennes starka, raspiga skånska röst var omisskännlig.

En gång spääxare, alltid spääxare. Vi ses då och då på föreställningar och jubileum, och det är alltid lika trevligt, åtminstone sedan jag skaffade mig folkvett.

Kram på dig, Ingrig! (Här skulle jag vilja klistra in en bild på blommor som inte är kugghjul, men det skulle väl bli för internt.)

Dagens vän 29/7: Ida Nord

Ida är gift med Håkan. När hon kom till Uppsala för att spela SM 2004 var det hennes fjärde turnering, och vi möttes i rond 9. Jag minns knappt någonting från mötet mer än att jag vann. Poängen var rätt bra, och något litet känslominne antyder för mig att det var en rolig match. Var det möjligen i den matchen jag rullade SJUT(T)IeN? Nåväl, vi hann med ett möte till under åren, och då fick hon revansch, på MAZARIN Cup hemma hos Bettan 2008.

Idas Scrabble-karriär blev lång men gles. När hon spelade sin sista turnering (hittills) 2011 så hade hon avverkat 21 turneringar och plockat med sig en silvermedalj till meritlistan. Hon var klart värd fler.

Hennes stora insats i Scrabble-communityn är dock som medarrangör till KATTFOT Cup, en årligt återkommande tävling som lovordats tidigare i det här projektet. KATTFOT är och förblir den tävling som för mig utgör idealkonceptet inom genren, och i år går min dröm i uppfyllelse då jag själv arrangerar min första trädgårdsturnering, Sommar-OSIS! Alla Scrabble-intresserade är hjärtligt välkomna, så länge ni inte blir fler än 24. Mer om den i morgondagens inlägg.

Ida gick en ny ordtävlingsvår till mötes när Wordfeud gjorde entré 2011. I online-ligan på wordfeud.se avancerade hon raskt till högsta divisionen och var den som puttade ner mig från tronen i säsong 5. Nu verkar dock även den tävlingsbanesagan vara all. Kanske dags att återvända till de riktiga brädena snart, Ida?

Javisst ja, jag måste ju också nämna det roliga stöd jag fick av Nordarna (prickar bifogas med fördel) i mitt förra bloggprojekt, Banjo söker fru! De hade en direktlänk från sin blogg till min, med foto av mig och allting. Så här i efterhand tycker jag det var tur att ingen nappade, så väl som allt slutade till slut. Men ändå; Jättestort tack för det!

Ida var en tid mamma till Scrabbleförbundets yngsta medlem, då de enrollerade sin förstfödde Henning av välgörenhetsskäl. För tillfället misstänker jag dock att den uppgiften, som fortfarande står kvar på förbundets hemsida, inte stämmer. Sedan dess har Ida och Håkan fått två pojkar till och den stora familjen bor i Täby.

Kram på dig, Ida!

 

Dagens vän 14/7: Daniel Domert

Han kallas Gubbi, och det var också under det alias han hade blivit känd på Ordspel. SM 2004 var hans andra turnering, den första var ABC Cup samma år, en turnering som han för övrigt vunnit obesegrad. Det var väl inte så konstigt att han betraktades som favorit till den åtråvärda Vandringsnertzen, som delas ut till bästa nya spelare, d v s spelare som börjat turneringsspela sedan förra SM. Gubbis första SM blev dock inte vad någon förväntat sig. Det gick åt pipan, helt enkelt. Vi möttes i fjärde ronden och det blev min lättaste match det mästerskapet. Jag fick allt, stackars Gubbi fick inget. Jag vill minnas att jag rullade tre gånger, men när jag ser i statistiken att jag tydligen bara rullade sex gånger under hela turneringen så får jag nog omvärdera flytet ett uns.

Sedan har det inte varit lika lätt, snarare tvärtom. På de följande tio mötena har jag avgått med segern en enda gång, i Åbo 2009. Senaste mötet var det dock nära, i SM 2013 hade han bara två poängs marginal.

Gubbi efterträdde mig på posten som ordförande i Scrabbleförbundet och satt på posten 2012-2014. Han har spelat 43 turneringar och vunnit 7, däribland Scrabble Masters 2010. Hade han dock spelat alla turneringar han anmält sig till så hade mitt svenska rekord i spelade turneringar (101 st) varit i fara. Ingen annan har avanmält sig från så många turneringar som han. Sorry, Gubbi, för den lilla gliringen, vi går raskt tillbaka till hyllningen.

Under flera år var det vanligt att vi samlades hemma hos Gubbi i Uppsala och tittade på Melodifestivalen kombinerat med en helnatt sällskapsspel. De som inte gillade schlager började spela tidigare och så satt de två lägren och hyssjade på varandra genom hela sändningen. Utanför schlagersäsongen kunde det hända att vi utnyttjade faciliteterna på skolan Gubbi jobbade på och levde ut vår skolgympanostalgi med en omgång spökboll eller innebandy. Och vi ska för all del inte glömma den legendariska färden till Åland med Ånedinlinjen på vintern 2010! Eftersom historierna om Gubbi ändå räcker till så sparar vi ytterligare anekdoter från den resan till senare inlägg.

Gubbi har, tillsammans med systrarna Ekman, gett mig en av de finaste presenter jag någonsin fått; Ett alldeles eget spel! Det är en Scrabble-variant som helst spelas i lag med dubbla brickuppsättningar och en större spelplan. Dessutom tillkommer ett moment där spelarna vid varje drag lägger ett chanskort som böjer på grundreglerna lite, det kan vara enkla saker som att få dubbel dragpoäng, men även absurda saker som att H-brickan kan betraktas som blank i draget eller att lagen ska byta ställ med varandra. Detta underbara spel tar jättelång tid att spela och har inte trakterats tillräckligt många gånger. Sugna spelare ombeds vallfärda till Staffanstorp, exempelvis nu i augusti, då vi arrangerar Sommar-OSIS i trädgården med lite tur med vädret.

Gubbi gjorde sig ”känd” i TV när han gissade snuskigt tre gånger i rad i Lingo på 90-talet. När Lingo återupplivades för något år sedan anmälde vi oss båda två till programmet, och de oschysta programplanerarna placerade mig och Nils i samma program som Gubbi och hans medspelare Inger Wingård. Det visade sig till min stora lättnad vara mest oschyst mot Gubbi och Inger, men vad vet jag, de kanske vann en förmögenhet på de 500 SEK i tröstpris de fick att spela för på Postkodslotteriets sida?

Gubbi är en av de trevligaste och skärptaste personer jag känner. Han är en strålande pedagog och jobbar väldigt passande som lärare. Jag har aldrig haft tråkigt i Gubbis sällskap (ja, Scrabble är så roligt att det inte ens är tråkigt att förlora!) och han har varit en ovärderlig tillgång för Scrabbleförbundet. Jag hoppas att vi snart ses på och efter en turnering igen!

Kram på dig, Gubbi!

 

Dagens vän 3/7: Johan Sandell

Nu kommer bloggens läsarsiffror att gå upp igen, för vi ger oss in i ännu ett sjok med scrabblare i Dagens Vän-projektet. Vi har nu nått SM 2004. Det spelades i Uppsala och drog 60 deltagare. Det spelades på en skola som jag nu glömt namnet på. Skolor är utmärkta lokaler för scrabbleturneringar. Det här var det första tredagarsmästerskapet i Scrabble-historien och förmodligen avskräckte det en del från att delta. Annat är det nuförtiden.

Mitt SM ramades in av Johan Sandell. Jag och Nils närmade oss skolan när Nils kände igen Johan lite längre fram. Turneringsspelandet hade verkligen tagit fart under mina år i Belgien och även till SM 2004 kom det många debutanter som åtminstone jag aldrig träffat.

Vi gick ifatt Johan och jag lärde känna en herre med en speciell humor och tydliga nördkvaliteter. (Jag vet att du tar det som en komplimang, Johan.) En typisk scrabblare, med andra ord.

SM 2004 var speciellt på många sätt, ett av dem var kanske inte så lyckat. För att vara säkra på att få toppmöten i de sista ronderna spelades de tre sista matcherna i play-off-form. De som låg på plats 1-4 möttes i en alla-mot-alla, de som belade platserna 5-8 likaså, et cetera. Nere i grupp 13-16 hamnade både jag och Johan och så blev det att vi fick spela sista matchen mot varandra i detta SM. Vi har inte mötts varken förr eller senare i tävling. Det blev en riktig plattmatch som Johan ledde länge, men som jag på något tråkigt sätt lyckades trycka mig förbi och vinna i slutdragen. 331-308 talar sitt tydliga språk. Vinsten hjälpte mig dock föga i placeringsstriden och jag slutade på 16:e plats, en placering som jag då såg som en katastrof, men som idag skulle vara värt frivolter av glädje.

Johans Scrabble-karriär blev kort, konstaterar jag när jag kollar statistiken. Före SM hade han bara spelat en turnering, och efter SM blev det bara en till. Han höll sig kvar på forumet på Ordspel längre, och när Facebook kom så höll vi kontakten på det sättet. i har träffats en del på senare år, bl a har vi gått och sett commedia dell’arte-gruppen 1-2-3-Schtunks föreställningar på Scala-teatern vid ett par tillfällen. Någon gång efter det och ett nästa möte på Gröna Lund hände det dock något med Johan. Det var faktiskt så att jag inte kände igen honom. Vad jag kunde avgöra gick han ner åtskilligt i vikt och ändrade klädstil markant.Han hade helt enkelt gått och blivit en ny människa! Men inuti var han sig lik. Han har varit med på ett par spelkvällar ute i Norsborg när det begav sig och speciellt minns jag en maträd till den lokala pizzerian som vi företog oss en mörk höstkväll. Det är ju synd att säga att vi smälte in som två herrar i rock och hatt bland alla jeansjackor och täckjackor på Norsborgs Pizzeria, för övrigt en av de bästa pizzerior jag haft glädjen att frekventera.

Kram på dig, Johan! Och tack för den tekniska supporten med denna blogg.