Jubbe – Banjotoppen, plats 5-1

För plats 10-6, klicka här!

Vi fortsätter nedräkningen som inget hade hänt, vilket det knappt har.

Femte plats: Huset

Första platsen av vårt nya hus i Staffis (visst låter det väl klämmigt och inte alls som en bakterie?) drog folk.

Fjärde plats: Det en inte vet att en inte vet

Självförnedring är naturligtvis populärt. När jag berättade om mitt cv-debacle hopades läsarna.

Tredje plats: Banjo söker jobb!

Det första inlägget i projektet har också varit ett av de mest lästa. Jag fick en flygande start.

Andra plats: Banjo-Herren drar Westerut

Denna Biggles-inspirerade rubrik drog många läsare som fick ta del av mitt möte med de talangfulla bröderna Wester, Johan och Jakob.

Första plats: Att bli far

Överlägset populäraste inlägget med nästan dubbelt så många läsare som tvåan. Politisk satir går hem hos min läsekrets och det ska jag försöka ta till mig.

 

 

 

Jubbe – Banjotoppen, plats 10-6

Igår fyllde den här bloggen en månad! Tiden rusar verkligen iväg! Jag har fortfarande jätteroligt, och hoppas och tror att bloggandet kommer överleva den lyckliga tilldragelsen som bör vara nära förestående. Ja, jag talar alltså om när jag skriver på ett anställningskontrakt av något slag.

Som en jubileumsspecial tänkte jag bjuda på en liten clipshow, och därefter en kortare kurs i enkel marknadsföringsteknik. Har alla papper och penna redo? Det är i så fall onödigt eftersom det här inlägget redan antecknat sig självt. Eftersom jag insett att långa inlägg inte orkas läsas, så delar vi upp detta beting på tre inlägg.

Då kör vi!

Som den statistiknörd jag är så älskar jag naturligtvis topplistor! Så därför presenterar jag nu ”Banjo söker jobb”:s topp-tio mest lästa inlägg! Vi börjar i sann Tracks-anda från botten. Scrolla, klicka, läs. Har ni kanske missat något som ”alla andra” läst?

På tionde plats: Dagens vän 25/3: Alexander Forslund

Berättelsen om den norrländske scrabblaren resulterade inte bara i många läsare, utan även i en av bloggens mest minnesvärda kommentarer.

Nionde plats: Insikt i tvättstugan

Detta mitt mest poetiska inlägg var kort och föll många på läppen. Det räckte till en niondeplats.

Åttonde plats: Dagens vän 22/3: Claes Gejrot

Inget illa sagt om Claes, men den här topplaceringen förvånar mig lite. Det var dock i regel fler läsare i början, och när scrabblare är Dagens Vän går läsarsiffrorna automatiskt upp.

Sjunde plats: Åsa-Nisse

Mitt första inlägg om det förestående faderskapet drog många läsare. Det här är också ett av mina personliga favoritinlägg, förstås.

Sjätte plats: Ja, må jag leva!

Min födelsedag 26/3 kommer nog länge att vara min rekorddag vad gäller läsare. Som enskilt inlägg räcker dess resultat till en sjätteplats.

The soundtrack of our birth

Just nu är det mycket bebis som rör sig, inte bara i Emilys mage, utan även i båda våra huvuden. Har vi skaffat allt? Är bb-väskan packad? Är vi redo?

En sak som vi fått reda på av samtliga barnmorskor vi träffat är att det är viktigt att spela rätt musik under förlossningen. Modern och mannen får välja denna själv och det är en hel del att tänka på.

  1. Det ska vara något som båda gillar.
  2. Det ska vara något avslappnande.
  3. Det ska vara något populärt så att barnmorskorna inte håller sig undan i protest.

Hade jag fått bestämma, vilket jag till viss del får, så hade det blivit schlager för hela slanten, men Emily påminde mig om att det är hon som kommer ha övermänskliga krafter vid tillfället och hålla i min bräckliga hand, så det får minsann vara lite mer variation.

Så därför vänder jag mig nu till er läsare! Vad tycker ni är bra förlossningsmusik? Förslag och anekdoter mottages tacksamt!

 

Dagens vän-repris 25: Andreas Råsbäck

Konstigt med vilka ovidkommande detaljer man minns. Exempelvis minns jag att Andreas inte var där första dagen på naturvetenskapliga linjen hösten 1987, därför hamnar han efter Lotta i den här uppräkningen.

Jag minns att han var en udda fågel bland alla Åhus- och Kristianstadsborna. Andreas bodde (i närheten av) Näsum och det var ju inte centralt precis. Och så minns jag speciellt en av hans bilar, Simcan. Vådliga turer på dess flak ger ett skimmer av laglöshet och äventyr över våra ganska tama skolår.

Andreas var närvarande på ett annat sätt en gång när familjen Berner reste till Kalmar där den andra familjen Berner bodde. Under färden passerade vi plötsligt en vägskylt som talade om att en väg vi passerade hette Råsbäcksvägen. Och när detta nämndes framme i Kalmar så visade det sig att min faster Gullvi hade känt Andreas pappa Christer när de var unga. Världen är ändå bra liten.

Och så minns jag åtminstone bitar av Andreas 18-årsfest, som han delade med två andra i klassen och som gick av stapeln på Fjälkinge Gästis. Men det behöver vi ju verkligen inte gå in i detalj på.

Andreas är en av de få från min gymnasietid som jag fortsatte umgås med efter studenten, även om det kanske inte var så länge. Hans bror Jonas och han började umgås med Andreas Ohlsson ett tag, men efter nåt år försvann Andreas R ur mitt liv. Det tycker jag är lite synd, och när jag hittade honom på Facebook var det självklart att lägga till honom.

Andreas bor numera i Kävlinge, alltså väldigt nästgårds, är gift och har två barn.
Kram på dig, Andreas! Vad sägs om en liten nostalgisk återträff?

Mitt Afrika VII – Min Arusha Airport

För att läsa tidigare avsnitt, klicka här: Del I, Del II, Del III, Del IV, Del V, Del VI.

Sista morgonen grydde. Min fobi för småfåglar hade släppt och blivit en fixering. Jag stod på pass vid hotellets fågelbad med kameran för att få korn på några till arter innan det var dags att åka hem. Och det var inte förgäves, när den här krabaten kom flaxande.

Afrikansk paradisfågel

Afrikansk paradisfågel

Jag hade ju hört talas om de resliga massajerna och tänkte att det skulle vara kul att ta en bild på sig med några av dessa jättar, men nu visade det sig att jag än en gång skulle bli besviken. Faktiskt var det så att det var två massajer som kom fram och bad att få bli fotograferade med mig…

(Fr o m nu togs det inte fler minnesvärda fotografier, så resten av avsnittet kommer illustreras med några godbitar jag inte fått med i tidigare avsnitt.)

Jaja, jag hör er....jag äter er sen....zzzzzzz

Jaja, jag hör er….jag äter er sen….zzzzzzz

Daniel stod och packade in våra väskor i jeepen, muttrandes om att turister alltid packade på sig så mycket på resor. Det var svårt att få in allt i bagageluckan, svårare än det varit under hela veckan. Alla tyckte att han hade gjort en intressant och humoristisk spaning och jag var stolt över mig själv som hade kommit ihåg min tavla hela resan.

TZ 1006

Fortfarande hade jag en beställning kvar, som naturligt fått vänta till sist. Emily hade pratat lyriskt om tanzanisk avokado och hade önskat sig några sådana. Jag hade ju hela 40 SEK att snaska upp så jag frågade Daniel om vi kunde stanna vid någon torghandel så jag kunde shoppa grönsaker. Det skulle gå bra det, och när vi kom till ett litet ”köpcenter”, där de kringvandrande försäljarna hade skyltar på sina vagnar med fantasifulla namn som ”The Hilary Clinton souvenir shop” och liknande, så stannade Daniel till och ropade på torggummorna. De kom farande i sina praktfulla klänningar med avokador stora som meloner i högsta hugg. Jag behövde inte ens gå ut ur bilen. Jag skickade fram min lilla sedel till Daniel och sa att jag ville handla för hela, och fick tillbaka 12 avokadomeloner av två olika sorter samt lite växel. Men det ballaste av allt var att torgdamen som gjort denna fina affär smidigt drog fram en kortläsare ur kjolarna och hade accepterat VISA om jag visat mig kort om kontanter. Men datautskrivet kvitto fick jag i alla fall. Det hade jag faktiskt inte väntat mig från ”Nelson Mandela grocery store”, som bestod av en liten korg.

TZ2 199 Trim

En efter en lämnade vi av våra reskamrater, Bosse och Björg skulle vidare till Zanzibar och släpptes på flygplatsen. Storfräsarna Johan och Hans skulle stanna ett dygn till och lämnade oss vid sin lodge. Till slut var det bara jag, Bengt, reseledaren och Daniel kvar. Vi skulle alla ta samma flyg till Amsterdam. Ja, inte Daniel då, han skulle åka hem till fru och barn. Han lastade av väskorna med en väldig fart och jag vågade till slut att fråga honom hur gammal han var. Jag hade förväntat mig ett svar runt min egen ålder, men han avslöjade glatt att han var 56 år gammal, alltså klart över medellivslängden i Tanzania.

TZ2 235 Trim

Daniel åkte och vi lastade alla väskorna på två bagagevagnar. Jag tänkte lite flyktigt på att det var väldigt vad mycket väskor reseledaren haft med sig, och plötsligt visade det sig att han tänkte likadant, fast om oss. På en av väskorna stod det ett tyskt namn! Någon hade tydligen gjort en tabbe vid utcheckningen och det stod klart för oss att vi inte alls köpt på oss en massa bråte, utan snott. Reseledaren ringde ett par samtal och det var ju tur att vi hade en lång väntan på flygplatsen, för Daniel lyckades få tag i en släkting som kunde åka ut till flygplatsen och hämta väskan. Jag undrar hur det gick med den, men på något sätt färdades den nog tillbaka genom Tanzania och hamnade hos sin ägare till slut.

Flamingokvintetten

Flamingokvintetten

Nu var det dags att oroa sig för de egna väskorna. Jag kunde inte ta avokadorna i handbagaget så jag var tvungen att checka in dem. Vid incheckningen påpekade jag för personalen tydligt att det var viktigt att väskan hanterades varsamt, eftersom den innehöll ömtåliga saker, vissa avokador hade visat sig rätt så mogna. Det uniformerade muskelberget som checkade in oss sa allright och att jag inte skulle oroa mig, men den tunne killen i signalväst som handhade väskorna lät underkäken hänga på halv stång och stirrade tomt framför sig. Så här i efterhand inser jag ju att det rätta hade varit att offra mina sista fem dollar på ett förtroligt handslag med någon av dem, eller båda två.

På vårt hypermoderna buffelspa erbjuder vi flera olika behandlingar, exempelvis ansiktspeeling och hornblåsning. Tuuuut!

På vårt hypermoderna buffelspa erbjuder vi flera olika behandlingar, exempelvis ansiktspeeling och hornblåsning. Tuuuut!

Istället köpte jag en liten sköldpadda i mahogny i souvenirbutiken, som inte var tillägnad någon internationell politiker. Och den höll i alla fall ända hem och står nu och pryder sin plats i vårt vardagsrum.

Van Dikkens toku

Van Dikkens toku

Hemresan gick utan större missöden, mer än att Bengt var tvungen att byta plats och tyvärr glömde sin dagbok, som sedan aldrig kom till rätta igen. På Schiphol tog vi farväl av reseledaren Anders, som snart skulle återvända till Afrika. Han hade fått rycka in i sista minuten eftersom den ordinarie reseledaren råkat dubbelboka sig. Anders var egentligen bara en flitig anlitare av resebyrån i fråga och hade nu fått en uppringning och erbjudande om ett litet extraknäck. Så kan man också få jobb.

"Jag har träffat en annan..." "Kra säger du?! Är hon vackrare än jag?" "Självklart, vad trodde du?"

”Jag har träffat en annan…”
”Kra säger du?! Är hon vackrare än jag?”
”Självklart, vad trodde du?”

Snart lyfte vårt plan mot Kastrup och väl där hade vi ett väldigt flyt i bagageutlämningen. Tyckte jag i alla fall ända tills jag öppnade min väska och insåg att den var full av guacamole….

Avokadofläckar går inte bort i tvätten, åtminstone inte första gången. Men jag har även andra oförglömliga minnen av den magnifika kontinenten, som jag tänker återvända till med hela familjen så fort vi kan.

SLUT!

Även blommorna var naturligtvis vackra i Afrika!

Även blommorna var naturligtvis vackra i Afrika!

 

Banjo-Herrens påsknötter

Roliga lekar hör inte bara julen utan även påsken till. En väldigt rolig lek är att gissa gåtor. Ni behöver inte vara 10 personer i ett rum längre, för nu räcker det med att läsa vidare i ens ensamhet.

Det här knåpet visade sig vara äldre än jag trodde. Jag satte ihop det för drygt tio år sedan en långsam dag på Canon Helpdesk, inspirerad av ett rebusformat som var populärt på forumet på Ordspel, och publicerade det där.  Jag vet att vissa av er läsare var med redan på den tiden, men med tanke på att inte ens jag kom ihåg svaren på rak arm när jag igår utförde arkeologisk forumforskning och hittade den gamla tråden, så kanske detta även kan rendera er lite påskbry. Dessutom har jag, eftersom jag naturligtvis inte kunde låta bli, konstruerat ett par nya, tidigare opublicerade nötter.

Konceptet är enkelt i utförande men komplicerat i lösande. Nedan ser ni ett gäng krystade utsagor. Genom ordvändningar, avsiktliga stavfel och allmänt bisarra tankegångar ska varje utsaga associera till en självständig stat någonstans i världen.

Låt oss börja med några exempel för att ni ska komma in i det!

Exempel 1: Känner du till någon grekisk gud?

Då kan det vara meningen att du ska tänka ut ett eventuellt svar på den frågan. I det här fallet skulle svaret kunna vara: Ja, Pan! och då är det JAPAN som ska in på exempel 1.

Exempel 2: Lesstop

Ett helt meningslöst ord, kan tyckas. Men om en slänger om stavelserna så blir det ju topless! Och en synonym till topless är ju med lite god vilja ”utan bh”! Och kastar du tillbaka de stavelserna så inser du förhoppningsvis att det är BHUTAN som ska in på exempel 2. En annan och lättare rebus med samma svar hade kunnat vara ”Kholväte”.

Vi avslutar exemplen med en som är så fruktansvärt krystad att jag skäms!

Exempel 3: ….en femvarvs piruett?

Där ska en förstå att ett land ska kunna sägas på de tre prickarnas plats för att få meningen att gå ihop. Dessutom krävs vissa trigonometriska kunskaper. Men är ens hjärna så pass spatial så ska det inte vara omöjligt att komma på att landet i fråga är ETIOPIEN, eller hur?

Okej, nog med förvirrande exempel. Nu kör vi! Tveka inte att fråga om något är oklart. Jo, en sak till; ibland är det uttalet av landet som är viktigt, ibland är det stavningen. Mycket nöje!

  1. Okänd son till rosa fader, farmaceut till yrket
  2. Ford Sergio
  3. Prosit! Eller vad sa du?
  4. Vokalform
  5. Har återfallsparkerare
  6. Gick ön i konkurs?
  7. Nära Kålered
  8. Uttråkad gris satte i sig mer än avsett
  9. Greppade för längesedan
  10. Frömjö
  11. Kan kör göra hela natten
  12. Lista Akademins Ordsvenska
  13. Fiskpost
  14. Fullkomligt talanglös
  15. Portsarkofagen
  16. Köplenhamn
  17. Kom just från Mongoliet
  18. Deländamål för Scrabble-påse
  19. Flyger du som en fjäril, sticker du som ett bi?
  20. Skymta en fjortondel av alfabetet

Dagens vän-repris 24: Charlotta Wasteson

Jag började naturvetenskaplig linje på Österängskolan i Kristianstad hösten 1987. I min klass fanns den vackraste flicka jag dittills hade sett. Det var Lotta. Hon var så vacker så att helt främmande killar stannade upp och sa det till henne, på ett välartikulerat och artigt sätt till och med. Ja, det hände i alla fall en gång…och nej, det var inte jag själv som gjorde det på första skoldagen. Jag blev aldrig kär i Lotta, hon var alldeles för uppenbart out of my league. En gång när jag var helt overkligt självsäker bjöd jag henne i och för sig på höstbal på Kantarellen, men det var mest för att jag hade gått danskurs och inte ville att den lärdomen skulle gå till spillo, samt att vi båda ville gå men inte ensamma. När vi sedan dansade på balen var Lotta milt uttryckt inte imponerad. Jag gick vidare nåt år till på kursen och tog revansch på´studentbalen. 🙂

Lotta hade dessutom en gudabenådad sångröst, som hon hade fått pris för. Jag minns speciellt en strong insats på en terminsavslutning när hon skulle sjunga en humoristisk aria om fru Popsens mops. Dessvärre blev Lottas ackompanjatör sjuk lagom till framträdandet och Lotta beslutade framföra stycket a cappella. Ytterst imponerande om inte publikvänligt.

Sedan hamnade vi på samma scen under sista året på gymnasiet. Pjäsen var Socker-Conny och jag spelade halva titelrollen. Vi hade fått den vilda idén att huvudrollsinnehavaren som visuell effekt skulle spelas av två personer samtidigt. Det funkade faktiskt oväntat bra. Nedan publicerar jag några bilder från den tiden som Lotta lagt ut på Facebook. Tack för dem, Lotta, härlig nostalgi.

SC1  SC2  SC3

Så måste jag till slut få berätta en liten rolig historia som kanske inte framställer Lotta i den bästa dager, men å andra sidan så är det säkert preskriberat nu. I Melodifestivalen 1989 hade Lisa Nilsson slagit igenom med en sång som helt enkelt hette ”Du”. Hon hade bara blivit fyra, men sången hade varit min favorit. Veckan därefter diskuteras festivalen i klassen, eftersom det här var på den tiden då det bara fanns två kanaler och ALLA såg samma program. Jag var inte lika nördig med Mello då, men jag hade ändå min åsikt klar.
”Jag tycker ‘Du’ borde ha vunnit!” sa jag varvid Lotta svarade generat: ”Men du har ju inte hört mig sjunga ännu!”

Lotta är numera lärare i Simrishamn, har tre barn och är minst lika vacker fortfarande.
Kram på dig, Lotta!

Dagens vän 20/4: Sharon Sheehy

This text will follow in some kind of english.

Nu har jag suttit i en kvart kanske och försökt komma på vad det var för företag som Sharons projekt jobbade för. Det har helt ramlat ur minnet. Ändå var det det andra stora projektet TechTeam hade.

Sharon var en frejdig amerikanska som kommit till Europa och levde livet. Hon bodde inte så långt från mig och delade en lägenhet med en annan TechTeamare som hette Katrina, i alla fall ett tag. I denna lägenhet hölls det fabulösa fester, den kanske fabulösaste var en Halloween-fest som vi tråkiga svenskar kom outklädda till, medan alla andra hade fantastiska kostymer. Paul kom som Batman. Och nej, det var inte samma kväll som han ramlade från balkongen.

Sharon var alltid intresserad och pratsam, precis som fördomar om amerikaner gör gällande. Det var lätt att anförtro sig till henne när nätterna blev sena och efterfesterna sega.

Numera bor Sharon i Dublin, varifrån hon berättar små fantastiska historier ur livet via Facebook. Alltid en fröjd att läsa, ni får ett exempel längst ner i detta inlägg. Ofta nämner hon en person som heter Karl, men jag har inte klurat ut vad det är för en…

Kram på dig, Sharon!

 

I’ve been sitting here for a quarter of an hour know, trying to remember the name of the company which owned the project Sharon worked for. Was it a phone company, or electricity or was it a travel agency. It has totally slipped my mind. TechTeam had two big projects in my time, one being Canon, the other being….something else…

Sharon was a happy, out-going american who had come to Europe to live life. Her flat was not long from mine, she shared it with a co-worker called Katrina for a while. The two flatmates threw fabulous parties, the most memorable being a Halloween party to which the borin Swedes came without costumes while everybody else outdid themselves. Paul came as Batman. And no, that wasn’t the night he fell from his balcony.

Sharon was always interested and talkative, just like all prejudice about americans state, and it was easy to confide in her when the nights grew late and the nachspiels got slow.

Nowadays Sharon lives in Dublin and tells lovely stories from her life on Facebook, one of them you can see below. Always a pleasure to read them. She often mentions a guy called Karl, but I haven’t understood who he is.

Hugs, Sharon! Thanks for the peptalks!

005

 

Mitt Afrika VI – Min Lake Manyara

För tidigare delar av reseberättelsen, klicka här: Del I, Del II, Del III, Del IV, Del V.

Djungelduvorna parade sig på taket så det blev en ganska ljudlig natt. När vi lämnade lyxhotellet på morgonen vinkade en oblyg babian oss farväl, den tidigare hotellvaktmästaren hade tydligen kvällsskift.

TZ2 782

Till Lake Manyara styrde vi kosan, enligt uppgift en fantastisk fågelsjö. Det här såg jag som resans eldprov! Trots de täta kontakterna med gamar och storkar så tänkte jag att nu skulle verkligen min fobi botas! Vår ornitologiske reseledare drömde om att få några fina bilder på kungsfiskare, som var hans favoritfågel. Jag hade snöat in lite på att försöka ta snygga flyktbilder, en svår konst speciellt med en liten kompaktare. Så länge flyktbilderna inte var tagna rakt framifrån så skulle det nog gå bra.

TZ2 226 Trim  TZ2 1070 Trim

När vi väl körde in på området runt Lake Manyara kunde en dock lätt tro att i kommit till en av Afrikas finaste apsjöar istället. Det kryllade av blå markatta och babian som avlusade varandra och kopulerade av hjärtans lust. (Nej, ingen korsbefruktning!)

TZ2 823 TZ2 853

När vi åkte över en bro så gick reseledarens dröm i uppfyllelse, en ståtlig kungsfiskare satt och spanade på en gren. Men jag tyckte nog att ödlan som solade på bron var minst lika dekorativ.

TZ2 894 Trim TZ2 881 Trim

Den täta vegetationen öppnade sig och sjön bredde ut sig framför oss. Jag måste medge att för första gången under resan blev jag lite besviken. Jag hade hoppats på ett myller av olika fåglar i alla storlekar, men det rörde sig mest om horder av flamingo, stork och pelikan. Men vem är jag att klaga, några imponerande massflyktsscener ställde de upp på och gjorde dagen värd sin uppstigning. Det skulle naturligtvis komma mera…

TZ2 1116

Vi stannade vid en rastplats och där fick vi vårt lystmäte på småfågel. Att fotografera, alltså. Bäst vi satt där så hörde vi plötsligt en ädelskånsk stämma tala till oss. Borta vid andra bordet satt en skåning med sina äventyrarkollegor. Han berättade frejdigt om hur han varit uppe på Kilimanjaro någon vecka tidigare. En fransman i 77-årsåldern hade varit med i gruppen och orkat gå ända upp till toppen och ner igen. Så fort han gick ner så avvek han till herrtoaletten där han dog fridfullt. Där har ni en ”bucket list” som hette duga.

TZ2 913 TZ2 929 TZ2 940 TZ2 958

Bergsbestigaren gav oss också ett spartips för framtida resor; Köp malariaprofylaxen på plats i Tanzania istället! Mycket billigare och helt ofarligt. Smålänningarna i oss hade muttrat lite om hutlösheten i att sälja tjugokronors piller i kartor om 12, fastän en bara behövde 16. Någon som behöver några extra Malorone, förresten? Kort datum, men fortfarande funktionella. 8 kvar, räcker en vecka.

Resan gick vidare. Lake Manyara sägs vara det elefanttätaste området i Tanzania, om inte hela världen, men det är svårt att få syn på dem eftersom de gömmer sig mycket skickligt i skogen. När vi kom tittade de dock fram och hälsade, de kände kanske på sig att vi var ute på vår sista game drive? Vi fick bevittna en lektion i snabelanvändning på Förskolan Elfenbenet. Nyfödda elefanter vet inte vad den där korven i ansiktet ska vara bra för utan måste faktiskt lära sig det.TZ2 981

Nere vid vattnet igen fick vi även bevittna en egendomlig vänskap.

TZ2 1004

Och två flodhästar som slängde käft.

TZ2 1018 Trim

Som kronan på verket insåg vi att gnuerna nu börjat föda. Nyfödda kalvar stapplade omkring med dinglande navelsträngar och mammorna gick bredvid som om inget hade hänt. Mäktigt!

TZ2 1054 Trim

Sa jag kronan på verket? Då hade jag glömt den fantastiska scenen som vi fick bevittna på vägen ut ur reservatet. Klockan var redan mycket och vi riskerade att missa stängningsdags, när Daniel plötsligt tvärstannade bilen och pekade tillbaka mot ett undangömt vattenhål. Där låg en lejonhona med fem eller sex små ungar. Nu blev det sötchock! Mamman verkade vara skadad på något sätt, och lejonungarna gjorde tappra men lönlösa försök att veka farliga. De glömde sig snabbt och började leka istället.

Hej, kom och lek med oss! Äh....vi menar GRRRR!

Hej, kom och lek med oss! Äh….vi menar GRRRR!

Vi var den enda bilen kvar i parken och fick denna specialföreställning. Bäst vi stod där kom dock veterinärerna körande och bad oss att åka vidare. De skulle gå ut och ge honan medicin. Vad jag hade önskat att få se det! Men vi lydde och åkte ut ur parken i sista minuten och hem till lodgen som den här gången var mer av stugbyslag. Klart bästa och barnvänligaste boendet hittills och tanken på att det inte behövde ta så lång tid innan vi kunde ta med oss Åsa-Nisse till detta äventyr föddes i mitt huvud.

Reseberättelsen fortsätter och avslutas i morgon med Del VII – Min Arusha Airport!

Dagens vän-repris 23: Benkt Steentoft

En sommardag 1986 ringde telefonen hemma i Åhus. En ung norrlänning presenterade sig som Bengt Ericsson och undrade om han fick komma och hälsa på och utmana Nils på Othello. 1986 innan Google eller ens Internet fanns var detta ganska speciellt. Benkt (som han senare blivit mera känd som) var biten av Othello och ville börja turneringsspela. Naturligtvis fick han komma och hälsa på när han nu ändå hade vägarna förbi.
Han kom och han spelade ett par matcher mot Nils med ganska väntat resultat (Nils vann komfortabelt) och sedan var det min tur att få ge amatören en lektion. Och så vann han! Min harm var omöjlig att dölja, jag var en om möjligt ännu sämre förlorare på den tiden.

Benkts Othello-karriär efter detta är häpnadsväckande! Han har aldrig blivit svensk mästare eller så, men utan honom skulle Sveriges, och kanske inte ens världens Othello vara lika livaktig som den fortfarande är. Direkt efter besöket i Åhus åkte han upp till sin hemstad Norrköping och började åka runt på skolorna där och snacka och spela Othello. Efter några bakslag och dåligt intresse blev det plötsligt full fart i Navestad. Och på den vägen är det.

Benkt är helt sagolik på att entusiasmera och engagera folk. Jag har inte träffat honom en enda gång utan att få reda på eller bli indragen i en ny djärv plan. Och ofta förverkligas de. Än är det romaner med Othello-tema, än är det paraplyorganisationer för svensk brädspelsverksamhet.

Benkt spelar alla spel. Han har spelat VM inte bara i Othello utan även i Rummikub, och säkert nåt annat spel som jag glömt också. Däremot har vi inte fått se honom på en Scrabble-turnering ännu, även om jag är säker på att han skulle klara sig utmärkt. Han lovade att komma till Scrabble-SM nu i höstas, om han inte var dubbelbokad. Jag misstänker att han visste att han redan var dubbelbokad redan när han kom med det löftet. Men det är OK, Benkt, jag gillar dig ändå.

Jag träffade honom nyligen och fick reda på att han nu har blivit professionell Othello-arbetare. WOF (Världsothelloförbundet) har skaffat ett kansli i Stockholm och där jobbar Benkt, samtidigt som han är ordförande för förbundet. Ganska bra marscherat för en man med rätt begränsade engelskakunskaper! Jag är bara avundsjuk, önskar att Scrabble också var en världssport. Ja, det är det ju, men jag menar Scrabble på svenska. Med kansli i Staffanstorp.

Kram på dig, Benkt! Tack för alla fantastiska turneringar och historier!